Kan det vara alldeles för mycket? Tur att hundarna ger energi och kraft!

Det är mycket nu. Ja inte i det som är viktigast men ändå. Pratar förstås om jobbet. Rör på sig en hel del och är olika uppfattningar som i de flesta fall kan härledas till olika utgångspunkter och olika nivåer på helhetssyn. Brus som egentligen har fått växa till sig utan åtgärder och ibland helt fel.
Belastningen är ganska tung och tar en massa energi. Jag är tacksam för de arbetskamrater jag har, medarbetarna på mina enheter och min närmaste chef. De gör att det fortfarande är roligt att gå till jobbet. Dessutom så har jag en alldeles underbar plats att hämta energi på.
Hemma och hela den Bolltorpska flocken ger så mycket positiv energi. Likaså tanken på de mina uppe i Jämtland.

 Första viltspåret i öppen klass är genomfört. Det blev en stor nolla men jag är nöjd ändå. Skottet fungerade över förväntan. Wynja blev bara nyfiken på vad skytten hade för skoj för sig. Det jag var mest orolig för var återgångsvinkeln men den tog hon som om det var det enklaste som fanns. Lite snurr i 2 andra vinklar och en klockren. Blev inget spårslut eftersom husse inte kunde stötta en riktigt trött hund på rätt sätt. Bara att ge sig på det igen. Spännande var det att gå bakom och fokusera på det lilla livets spårarbete.
Vi har också gått en helgkurs i agility för Nadine Rinderud, i mina ögon Sveriges bästa agilityinstruktör av de jag stött på.
Det blev otroligt mycket springa och handla hunden, lita på hunden utan att se hunden och en fruktansvärd mängd med byten av olika slag. Känner mig efter den helgen riktigt trygg med de tyskar, holländare, danskar och allt vad bytene kallades. Vad de heter är mindre viktigt det som betyder något är att de fungerar. Ska nu testa på tävlingen i Askersund den 5 december.

På bilden ser det verkligen ut som om jag och Wynja kör åt varsitt håll. Bara halvsekunden senare har hon landat och snott runt hinderstödet och följer mig som ett plåster
Här nedan ser ni de två banorna som Nadine drillade oss på. Den vänstra körde vi på lördagen och den högra följaktligen på söndagen.

Wynja passade på att kolla in banan då de andra ekipagen körde för att memorera och ligga steget före husse. Fläckvis var det svårt att hålla reda på både banan, sig själv och hunden. Tur dock att Wynja är så himla följsam och lättjobbad. Men även hon var mer än trött sista passet på söndagen. Trots det ställde hon upp och jobbade bra på den luriga banan och höll god fart.

Trigger just for joy alias Wynja (är namnet på en fornnordisk runa och står för glädje och lycka).

Jag tror att ni som ser oss förstår vilken glädje den här lilla kooikern ger både till husse och matte.

På tisdagen veckan efter var det en ledbruten gubbe som gick upp för att åka till jobbet. Att något som är så vansinnigt kul ger sådan smärta ett par dagar efteråt. Träningsvärk var det någon som sa men jag har ju inte tränat..... eller?

 

Sedan sist det skrevs har vi haft finbesök på gården. Dotter och dotterson kom ner ett par dagar och förgyllde tillvaron. Jessica, Max och jag var nere en dag i Jönköping för någon form av släktträff, Det var min bror och syster, deras barn och barnbarn. Så det var fullt drag med små och mindre små barn.
Var en riktigt härlig eftermiddag med mycket glädje och positiv energi. En lisa för själen samtidigt som det blev ett konstigt uppvaknande då jag insåg att jag faktiskt är äldst i vår släktgren.

Det är inte bara vi som tränat som behöver vila ut efter aktiva dagar. Stina blev opererad för sitt blodöra. Efter ett antal bandage som hela tiden ville glida på sniskan så hittade Ulla ett alternative som fungerade riktigt bra. Tillsammans med en "kort" tratt fick örat vara ifred och efter 10 dagar togs dränaget bort och efter ytterligare några dagar tog Ulla de sista stygnen.

Verkar som om det löser sig, ta i trä. Blir nu för Stina att ha ett och ett halvt ståndöra då det opererade hänger lite. Vi får se tiden an hur det blir. Hon slapp i alla fall "blomkålsöra"

Chillningsmästarna i det Bolltorpska hushållet. Både Linus och Stina har en exceptionell förmåga att slappna av och njuta av stunden samtidigt som de är helt trygga i sitt revir. 

Jag begriper inte hur dessa två små liv kan se ut att njuta och samtidigt koppla av så fullständigt som de gör. De andra öppnar ögonen för att hålla koll om det är något som rör sig. De här två,,,bara chillar liksom.

Vintern har nu officiellt kommit till Bolltorp. I lördags sattes snökäpparna ut längs vägen. Tog en stund men det var bra träning för överkroppen att jobba med spettet och vigheten fick sig en duvning då det skull ut och in i traktorn hela tiden. Lyckades även med konststycket att riva ner en skylt. Naturligtvis fick jag den i ansiktet och skar upp ett jack på näsryggen. Så nu lär väl folk tro att jag varit ute och boxats.

Reflektion efter terrordådet i Paris:
Efter det som hände i Paris, där hela världen fick bevis på vad IS är och står för var det inte utan att jag började fundera.
I normalfallet har jag en humanistisk syn men vad gäller dessa terrorister och mördare har jag faktiskt inte ett uns till övers för. Bilden här under var en som nog många har sett i sina flöden på FB. Den var talande för vad jag kände just då.
Men just nu vet jag inte säkert. Det dröjer nog inte länge förrän svenska soldater och befäl blir insatta i kampen mot terrorismen. Vi är ju med i EU och är förbundna att stötta varandra i kampen mot IS och annat löst folk. Det var ju också vad regeringen uttalade efter Parisdåden. Vi får väl se om de står fast vid sina löften. De har ju svikit i så mycket annat. Och hur reagerar Sverige då svenskar stupar i strid mot terrorn? Oavsett om det är här hemma eller borta i främmande land...