Då jag i går tömde brevlådan så hade det kommit en försändelse från ad-libris. Förvånad sprättade jag snabbt upp den. Jag hade inte beställt något, åtminstone inte som jag kom ihåg. Då jag såg vad det var så var det inte utan att jag blev lite tårögd. Det var min dotter som hade beställt och skickat mig en bok. Den var inslagen som ett paket och med en fin text skriven på utsidan. Det världens bästa dotter skickat var "En liten bok om inre styrka". Det värmde verkligen att hon tänker på mig och saknaden efter henne blev extra stor just igår. I boken finns fina foton med tänkvärda citat. Väl värd att läsa och ta sig en funderare över.
"Jag lever mitt liv just nu och just här
Tacksam för den storhet varje ögonblick bär"
Stort tack till dig Jessica, världens bästa dotter. Di handling gav mig både styrka och kraft.
Det fina vintervädret fortsätter, om än lite väl kallt. Jag trodde ju ett tag att det var vår på väg men där bedrog jag mig. Passar faktiskt på att njuta av ljuset. Både från solen och det vita täcken som ligger lagt över lanskapet runt Segersjö.
Det är inte bara jag och Ulla som njuter av promenaderna. De håriga far omkring som skollade troll och busar med varandra. Om jag och Ulla går 5 km så ger jag mig sjutton på att hundarna går/springer det tredubbla. Fram och tillbaka, ut i skogen och tillbaks på vägen igen. Man ser verkligen att de njuter av att få vara med oss ute på promenaderna.
Tänk vad frisk luft och lite fysisk ansträngning påverkar oss i positiv riktning rent psykiskt. Snacka om att luften rensar skallen.
Skallen rensar jag ju numera även genom den smitta jag fått av min lillebror Daniel. Att knopa med paracord. Ulla har inte blivit tokig ännu men det lär nog inte dröja länge. Hon fällde en kommentar till några vänner som var på besök häromdagen, "Snart har han knutit sånt där runt varenda pinal hemma"! Jag svarade snabbt att jag alvarligt övervägde att knyta ett bra grepp på ett av spetten. Sa det mest på skoj men fasen vet om det inte är en riktigt bra idé ändå......
