Alkolås, pissblöt och hundar som ger livslust.

I Katrineholms kommun har kommunbilarna alkolås, som i de flesta andra kommuner idag. Då jag nu i mitt nya jobb är ute och åker en del mellan mina enheter så är det en ny erfarenhet att blåsa i ett mätinstrument för att kunna starta bilen. Är jättebra men det känns som lite överkurs för en annan eftersom jag inte dricker alkohol i övrigt så varför skulle jag göra det på arbetstid!?
Offentlig sektor är ju ett tvärsnitt av samhället och även vi har tyvärr en del problem med individer som inte kan kontrollera sitt alkoholintag, både vad gäller mängd och tidpunkt. Med alkolåsen så bidrar i alla fall några kommuner till att minska rattonykterheten, åtminstone under arbetstid...

Liksom alla vi andra har Puma upptäckt att det börjar bli kallare ute. Hon gör som inte vi gör. Helt sonika lägger hon sig på badrumsgolvet och njuter av golvvärmen som vi andra bara känner av genom fötterna. Man kanske skulle flytta in på golvet under höst och vinter?! Bilden tog Ulla då Puma sträckte på sig i govärmen.

Härom kvällen fick Ulla fullt upp medans jag låg i badet och mådde gott. En av hundarna, Griima, hade inte sagt till och sedan inte kunnat hålla sig. Men av någon outgrundlig anledning så pinkade hon inte på golvet utan hoppade upp i en säng och gjorde ettan. Kanske berodde det på att hon då kunde göra det ljudlöst och utan skvättande, eller var det bara för att ställa till mesta möjliga arbete för dem hon är inneboende hos? Matte fick i vart fall ta hand om pisseblöta sängkläder.

I och med att jag numera jobbar så får inte hundarna lika mycket tid som innan. Men både jag och Ulla strävar efter att de ska få den uppmärksamhet de behöver.
Efter rastningen när jag kom hem igår så blev det lite träning på banan, som fortfarande står kvar på plan. Jag började med Wynja som tog alléslalomet som om hon inte gjort något annat. Hon flöt igenom snabbt och säkert vilket gjorde att jag funderade på att sätta ihop käpparna ytterligare för att öka utmaningen för henne. Tunneln tog hon snabbt och säkert utan minsta tvekan. Har lite att jobba med då hon gärna går nära mig så att det ibland blir lite svårt att handla henne mot hindren. Hon är ju bara 6 månader så det är "No cow on the ice". Mer lek och träning så kommer det.

Stina låg tyst och stilla medan jag körde Griima, Wynja had jag tagit in. Det svartvita yrvädret gick kanon. Följde som en smäck i kombinationerna och gick att skicka utan problem. Fick ståpäls av hennes kontaktfält på balansbommen. Med kanonfart galopperade hon nerfarten och satte alla fyra tassarna på kontaktfältet.
Vi har haft lite problem med högerslalom men efter tips från "coachen", Malin, har vi hittat rätt. Nu funkar det 9 av 10 gånger.

Min fläckiga lilla räv, Stina, är ett under av hindersäkerhet. Sedan vi började med "coachen" har jag utvecklat min handling och är mer offensiv vilket passar Stina som hand i handsken. Har börjat fundera på om hon ska få gör "comeback" i klass 3. Hon är betydligt snabbare och mer på nu än för ett år sedan. Till våren tar jag beslut om hur jag gör. Hade jag kunnat mäte ner henne till medium så hade vi inte funderat på pension än. Tyvärr så var hon hela 1 (en) centimeter för hög enligt de nya måtten.Även om hon inte kunde vara med och slåss i toppen så hade vi kunnat fortsätta tävla ett tag till, men nu är det som det är. Tur att Stina är så fokuserad på mig och banan då vi tränar för Griima for omkring inne på gården och gjorde allt för att dra uppmärksamheten till sig. Med tanke på hur hon for runt medans jag och Stina körde så fick Griima dubbel träning.....