Tyskar, jackosar, inkrokningar och orm i skogen!

Solnedgång vid ett idylliskt Bolltorp. Det har vari bra dagar även om meterologerna hade spått annorlunda. Jag har börjat min semester och Ulla har bara ett fåtal långpass kvar innan även hon går på ledighet.

Uppe i Östersund går dotter och måg i väntans tider. Tillökningen kan ju nu bli när som helst. BB-väskan är packad och klar rapporteras det och det mesta runt "nykomlingen" är klart hemma hos dom.
Att bli morfar och mormor för första gången är ju inget man skojar bort. Börjar kännas verkligt nu....

Under den gångna helgen hade vi besök av, i mina ögon, en av Sveriges bästa agilityinstruktörer. Vi var ett gäng tävlande agilityekipage från Segersjö hundsällskap som bokat in henne för en två-dagars kurs.
Det var två intensiva halvdagar för oss. Vi var 4 stycken varje halvdag så det blev riktigt intensivt och lärorikt. Filmen nedan visar Wynja och mig under övningarna dag 2. Dag 1 hade Wynja betydligt bättre fart men det märktes att hon var trött i skallen dag 2. Inte så konstigt då hon är ung och tämligen oerfaren. Vi fick med oss en massa på vägen.

Tysk, Jacko och inkrokning samt "magnet" och tänka hundens väg. Tänk på vilket hinder hunden ska ta och inte lägga fokus på de hinder hunden inte ska ta. Kors i taket det funkar även för mig och Wynja. Problemen fanns bara i mitt huvud, hur svårt kan det vara....

Nedan kan ni se ett antal glimtar på alla som var med på kursen och vad vi höll på med i två dagar med Nadine och våra härliga hundar. Det var lika roligt att titta på de andra ekipagen som att köra själv. Man gladde sig verkligen då de satte utmaningen och visade "hur svårt kan det vara!?"



Hela tiden man sprang mellan hindren så jagade Nadine på och coachade samtidigt. Det är garanterat inte sista gången hon kommer till oss på Segersjö. Tror vi lyckades bra med både mat och boende för att inte tala om positiva och läraktiga kursdeltagare (då menar jag både hundar och förare).

 

I går kväll var jag ute och lade ett liknande spår som sist fast spegelvänt.

300 meter med 2 vinklar och ett bloduppehåll efter den andra vinkeln.

I dag, efter 14 timmar for vi ut för att gå spåret med Wynja i täten. Hon tog upptaget bra och låste snabbt på spåret. Trots att spåret gick över mark som var ordentligt uppbökad av vildsvin. Wynja stannade till några gånger för att snusa efter svinen (de hade nog varit där under natten) men fortsatte ganska omgående följa spåret.

 

Den första vinkeln gjorde hon ett litet slag i men sen tog hon upp spåret och jobbade på i lugnt tempo.

Hon går mitt i spåret och ryggar våldsamt då nosen stöter på en väsande orm. Wynja kollar in vad det är. Följer sen vaksamt ormen då den ringlar iväg, för att sedan fortsätta spåra som om inget hänt.

 Huggorm hann jag tänka och såg bilder på veterinärbesök och konvalescens för mitt inre. Ögonen sökte sig per automatik till ormens huvud. De gula markeringarna vid halsen lugnade mig snabbt - bara en snok. Såg att den var strax under metern då den ringlade iväg på jakt efter en annan solig plats eller något mindre byte än en kooiker. Tur att jag inte överreagerade och skrämde henne från spåret.