Snöslask ute och värme i valplådan😊

Hösten har visat sig med inslag av vitt blött från ovan. En riktig skitdag att vara ute i både för två- och fyrbeningar. Men vad gör det med skitväder när den Bolltorpska flocken under dagen utökades med fem medlemmar😊 Wynja är idag mamma till fem friska valpar som anlände mitt på dagen. Allting gick jättebra och det blev fyra tikar och en hane. Det verkar som om det ska vara en majoritet av kvinnor på den Bolltorpska farmen. Jag tillhör tillsammans med Felix(katt) och Gandur(häst) minoriteten här.      
Ja Gandur kan vi ju inte räkna då han är kastrerad och snart Felix också. Oj då, har inte tänkt på det förut. Får ta och hålla mig på god fot med övriga i den Bolltorpska flocken annars vet man aldrig…

 Både Stina och Griima har varit inne i valprummet för att försiktigt ta sig en titt. De kom en och en och smög så försiktigt fram för att få sig en glimt av de små. Båda höll de sig på behörigt avstånd för att inte oroa den nyblivna mamman. Både jag och Ulla hade järnkoll så att det inte skulle bli några fel. Under hela valpningen höll de sig undan. Det var när allt var klart och valparna hade börja dia som de ville få sig en liten titt. Wynja hade precis som jag och Ulla koll på de två besökarna. Det var fantastiskt att de inte kom samtidigt utan var och en för sig med några minuters mellanrum.

Det har varit en fantastisk upplevelse att ha fått vara med när Wynja valpade. Ulla agerade ”valpmorska” med förtjänst. Den första valpen var lite medtagen och hade slem i halsen. Med mjuka händer och en frottehandduk så masserade Ulla det lilla livet så att slemmet kom upp och livsandarna återvände. Alla valparna var friska och alerta. Det var också en för oss ovanlig fördelning av kön på valparna, 4 tikar och en hane. Verkar som om pappa Dalton hade sparat alla tikarna till oss😊

 

Efter en dag full av händelser och glädje lägrar sig åter lugnet över Bolltorp. Så lugnt det nu kan vara med fem valpar i huset. Tempot kommer nog succesivt att öka allteftersom valparna växer både vad gäller omhändertagandet runt dessa samt den administration det medför med registreringar och allt annat som ska till. Men det blir ett kärt besvär…

 

Gamlingar, tillökning och en rackarns förkylning.

Det blir ju bara en massa skrivet om den lilla dräktiga fröken och hennes kommande valpning. Faktum är ju att det finns två hundar till i den Bolltorpska flocken. Och dessa två damer har ju också en del som händer runt dom. Kanske inte lika spännande som en dräktighet och valpning men de har ändå en viktig plats att fylla i flocken.
Stina är ju den som de båda ser upp till och lite av föregångshund. Sina snart 14 år till trots så är det ofta hon som bjuder in till lek och vill leka. Hon blir riktigt valpig emellanåt. Dessutom så har hon en förkärlek till att verkligen ligga nära mig och sova på nätterna. Självklart har Ulla fångat detta på bild. Nej, jag sover inte räv. Faktum är att jag sover som bäst när jag har hundarna nära på nätterna. Ibland kan det kanske tyckas att det blir i närmaste laget. Ulla brukar säga att jag och Stina är som ett gammalt par…

 

Griima är ju inte heller någon ungdom längre. Hon blev ju 9 år nu i september. Hon har börjat få lite ålderdomlig skönhet i och med att det börjar bli lite gråa strimmor i ansiktet. Höstarna tär hårt på henne. Kylan gör att hon känner av sin has plus att hon har problem med sina trampdynor. Det verkar som om fukt och kyla gör dom skörare än vanligt. Det är framför allt trampdynorna på baktassarna som fläks upp och släpper. Det är ingen vacker syn då det kan vara som ett sår på trampdynan där huden släppt. Som tur är så är Ulla en fena på att lägga tassbandage. Då såret torkat så smörjer vi med en lätt antiseptisk salva som heter ”winter pad”. Vi använder den även i förebyggande och det fungerar ganska bra. Åtminstone så har det inte blivit lika mycket denna hösten som förra. Salvan var ett bra tips från våran braiga veterinär.

Wynja låg någon vecka eller två före Griima med sitt löp. Nu får man uppfattningen att Griima är lite skendräktig. Kanske för att stödja Wynja? Naturen är ju ganska fantastiskt ordnad för att arter ska kunna föröka sig. Likadant så har Wynja visat av att hon accepterar Stina som alfatik. De sista 2 dagarna har hon krypit lite för Stina och visat att hon ser Stina som sin beskyddare. Det kanske inte är så men det var så jag uppfattade det. (Wynja berättade det för mig sedan😊!).

Lagen om alltings oginhet dök upp. Jag har drabbats av en rejäl förkylning. En riktig ”mancold” som de säger. Jag vet inte riktigt varför alla säger att vi män blir så himla sjuka när vi blir det medans kvinnor får mera av en ”släng av förkylning”. Jag tror att det förhåller sig på det viset att förkylningsvirusen muterar hos kvinnorna.  När vi män sedan får det slår det till mycket värre. Så måste det naturligtvis vara😊. Eller är vi män lite vekare än kvinnor!?

När jag satt och snörvlade i soffan och Ulla drack kaffe, small det till i ena köksfönstret. Hundarna gick igång och trodde det var någon som kom. Ut och kolla vad det var. Både Ulla och jag trodde på en fågel. Mycket riktigt så hittade vi en förvirrad och omtöcknad liten hackspett på gräsmattan. Jag fick ta in den till Ulla som gav den lite vatten, värme och omvårdnad. Efter en halvtimme hade den piggat på sig och flög iväg när hon öppnade handen ute. Himla tur att hon inte släppte den inne. Det hade blivit ett bra race med tre hundar och två katter som försökt fånga det lilla livet. Nu fick den komma ut och fortsätta med sitt utan inblandning från den Bolltorpska flocken.

En som varken verkar bry sig valpning, omhändertagna fåglar eller förkylda hussar är vårt lilla monster till katt, Felix. Han bara njuter av livet.

För Wynja är det nog inte långt kvar till valpning. Verkar som om tempen nu börjat sjunka. Vi får se hur den ligger ikväll. Kanske det blir valpning under morgontimmarna i morgon. Har tempen gått ner i kväll så får jag bädda till Ulla i hundrummet…..

Det är inte utan att jag saknar att jobba med Wynja. Även om det är roligt med valpar så är det en sak som man får lägga på hyllan ett tag. Då blir jag ju bara mer positiv då det kan starta igång igen. Till exempel det där sista första priset i viltspår.

Nu hoppas jag på ankomsten av friska valpar och en ryggsäck.