Nu är det inte långt kvar.

Så befinner jag mig ånyo i parasitland. Nu är det inte långt kvar tills dess att det är färdigpendlat. Den här gången har jag både Stina & Griima med mig. Jessica ska ju "flytta" upp igen så för att underlätta både för Ulla och hundarna så följde de med mig. Liftade med Solveig upp i söndags och hela flocken (Stina, Griima och Humlan skötte sig alldeles utmärkt i bilen.
Så här söt var Griima den 5 november 2008. Hon är lika söt idag bara lite mer vuxen. Utseendet alltså, mentalt har hon nog inte mognat riktigt färdigt ännu. Hon äger ju en underbar förmåga att skrämma sig själv. Solveig berättade att Griima luktat på en brevlåda undertill och sedan blivit livrädd då hon reste upp skallen och slog i brevlådan. Griima verkar vara urtypen för hur hundar lever i nuet, hela tiden. Det här med att koppla ihop saker är ännu inte någon styrka hos henne. Stina växte ju också på sig sent så än finns det hopp.
Hopp finns det även för mig nu när allt är klart med nytt jobb. Om bara tiden kunde gå lite fortare. Ibland springer ju tiden iväg och nästan ifrån en. Men tyvärr inte nu när man verkligen vill....
Det bästa av allt är att trots snömängden hemma så dröjer det inte länge förrän vi kan börja träna på världens mest roliga hundsport - agility.

Bilden här ovan är från uppvisningarna jag och Stina hade på Fäviken game fair 2010. Det var 3 roliga dagar med många nya erfarenheter samt att vi båda fick mycket träning, både på bana och runt om.