Ny fart på spårandet
Efter ett kortare uppehåll så har vi kommit igång med spårandet igen. Det har varit lite mycket på jobbet med kringarbete med coviden och inför sommaren så energin har helt enkelt saknats. De som inte saknat energi är de fyrbenta och det har de verkligen visat sen vi kom igång igen.
Wynja visade på ett tydligt sätt varför vi ska ha spårlina när vi spårar. Ja, det är inte för att hålla tillbaka hunden utan det är framför allt för att veta vart hunden är😀 Ibland måste man som förare släppa hunden med blicken för att inte trilla på arslet och då är det bra att ha koll på linan när man inte hittar igen hunden med blicken, bara följa linan med ögonen liksom. Går extra bra om spårlinan har en avvikande färg.
Lite från den Bolltorpska vardagen
Systrar ur ädelstenskullen visar att de är kompisar när det väl gäller. Detta till trots så kan de bli riktigt sura på varandra. Som tur är så finns det ingen långsinthet i dessa två underbara varelser.
Lilo håller koll så att de andra inte hittar på något roligt. Inte för att hålla ordning utan mer för att hon inte ska missa något. Det kan ju hända något roligt som jag missar om jag inte är på alerten.
Vackra solnedgångar har vi fått uppleva från första parkett ett antal gånger. Räcker att gå ut på trappen så har man det rakt framför sig. Här ser det ut som om hela Odensbacken står i lågor bakom träden.
Agilitybanan står bara och väntar på att nyttjas. Värmen den sista veckan har varit för betungande både för hundarna och mig. Dessutom så kan jag inte köra agility som tidigare. Medicinen jag tar för hjärtat gör att jag inte orkar med några längre pass. Det blir korta lopp mer för att aktivera hundarna än att träna och utveckla våra förmågor😔
Trots coviden så finns det saker att glädja sig åt i vardagen. Själv flyger jag vidare mot en midsommar med nära och kära. Finbesök från Jämtland är ju inte att förakta. Får då även hjälp med att klä på huset en altandörr som saknats. Det ska både tas upp hål och monteras.
