Nu är staketet klart. Till helgen ska grindarna fixas och hängas dit. Målning kommer att göras nästa vår då impregneringen "torkat" till lite mer. Skönt med staket då man mer ser vad som är gården respektive trädgården samt att de två håriga prinsessorna får lite svårare att komma åt sina leksaker-hästarna.Helt otroligt vilken skillnad det blivit på hundarna sedan vi flyttade hit ner. De är inte alls så vaktiga som de var då vi bodde på Halåsen. Det kan kanske kopplas till att både jag och Ulla är mer harmoniska på nya gården. Jag ska väl inte sticka under stol med att man var på sin vakt då vi hela tiden kände av att ena grannen hela tiden sökte efter "fel" så de kunde gny om en det ena och en det andra. Men nu är det slut på det.
Var ute och cyklade med hundarna då jag kom från jobbet igår. Höll ta mig sjutton på att cykla av vägen. VITSIPPOR! Var bara tvungen att stanna, kolla och fota. Hundarna tittade konstigt på mig och såg väl mig som en konkurent om deras kisseplatser då jag kröp omkring på alla fyra bland vitsipporna. Av någon anledning så förknippar jag vitsippor med min barndoms vårar. Glädjen över att kunna vara ute och ränna runt i skogen och bygga kojor och liknande kreativa lekar. Det känns bara så gott inombords och jag förstår nu hur mycket jag faktiskt saknat så enkla ting som vitsippor. I Jämtland var de en raritet ute i skogarna men här är det riktiga fält av sippor. Kommer också ihåg att då de första vitsipporna kom så plockades det en stor bukett till Mamma från den då lille Thomas. De fick sedan stå på köksbordet tills de tappade kronbladen, vilket i och för sig gick fort. Men det är varma och goa minnen som väcks. Tag vara på det lilla så att det stora inte försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar