Vansinnigt kul

Lite vinter, trots allt.

2012-01-30T20:17:00.005+01:00

Det blev lite kyla och snö i Bolltorp också. Inte så att det stör utan det blir bara lite klarare luft och renare på marken. Det här vädret funkar ju riktigt bra med hundarna också. Inte en massa torkande och duschande av leriga tassar och magar.
Griimas tass har börjat se riktigt bra ut. Detta var tredje gången sedan jul som hon skadat sina trampdynor sedan jul. Jag tror att hon efter operationen på vänster has har fått en liten vridning på högra baktassen just vid avstampet vilket gör att hon sliter mer på den tassen. Framför allt då det är is och fruset grus som kan "skära" i trampdynorna. I går fick hon följa med på träningen vilket hom gillade skarpt. Hon for fram som ett jehu och jag hade fullt sjå med att hålla igen henne. Med tanke på att hon inte har varit igång på ett tag så fick hon bara ett "tredjedels pass". Både hon och Stina var riktigt nöjda efter träningen. Även jag var nöjd - tränade på att vara lite mjukare i kroppen vilket verkade funka.
På eftermiddagen tog Ulla, jag och hundarna en promenad. Ut och upptäcka en ny promenadslinga. Nu när det varit lite tjäle så har de passat på att skörda salixen som växte på baksidan av huset. Nu kan vi se gården från ett helt nytt håll vilket var som att se en helt ny gård. Dessutom så både känns och syns det mycket öppnare runt gården nu. Åtminstone tills det är dags att skörda salixen igen om 4-5 år.
Nu är det bara att vänta in tävlingssäsong och varmare väder. Ni vet sånt där som förser livet med lite extra glädje och guldkant. I denna del av Sverige går det att bada utan att riskera frostskador av vattnet i juni/juli/augusti. Perfekt träning för både folk och fä...

Och livet leker?

2012-01-22T14:58:00.004+01:00

Snö kom det idag. Inga mängder men det var några flingor som trillade ner och gjorde så att marken lyste lite vit. Skönt att det inte kom mer, ingen snöröjning ännu.
Puma (katt) den lilla rackaren kryper omkring och skriker efter en partner. Vi provade att inte ge p-piller och det ångrar nu våra öron för hon låter mest hela tiden.
Griima skadade tassen i torsdags igen. Det är samma tass men en annan falang så nu blir det tassbandage en vecka till. Dessutom så löper hon, tredje gången på tre år. Hon tillhör väl kategorin som bara löper en gång per år vilket är bra för tävlandet. Men det gör ju ingenting längre för efter regeländringen så är det ok att tävla med löptikar(till alla hanhundägares stora "glädje"). På grund av skadan fick Griima vara hemma då jag och Stina drog till ridhuset i Labbetorp för att ha lite trevlig samvaro med likasinnade samt lite rekoderlig träning för hundarna.
Jag lät en träningskamrat filma mig och Stinas banlopp för att se vad jag skulle behöva träna extra på. När jag såg på filmen hemma så kunde jag konstatera en del saker. Jag börjar bli stel och måste definitivt träna på min smidighet så att jag kan föra över det till Stina under loppen. Trots stelheten så hade vi riktigt roligt när vi for fram. Peppar, peppar så har vi hittat tillbaka till slalomet...

Efter fika och skratt till filmen var det ut till traktorn för att mocka ligghallen. Går himla smidigt att skrapa ihop skiten med skopan och sedan fylla densamma för att köra undan allt. Ny bädd med halm och sedan klart.
I veckan var hundarna med en sväng på jobbet. De fann sig snabbt tillrätta medans husse läste in lite universitetslitteratur. I fredags var det första dagen på universitetet och det blir gedigna studier att ta tag i. Mycket läsa och skriva blir det. Ska bli både roligt och intressant att studera och få erfarenhet av en helt ny miljö.

Och tiden flyger vidare...

2012-01-08T21:01:00.008+01:00

Årets första vecka är passé och en ny står för dörren. Den första tillbringades med att arbeta och det skall även nästa och så vidare. Fick av min chef glädjande besked i förra veckan. Så nu rullar saker och ting på. Nästa vecka börjar jag läsa på Örebros universitet. Det är en 30 poängskurs genom jobbet. Det ska bli både roligt och spännande. Nya erfarenheter att ta med sig vidare i livet.Ett par hundra meter hemifrån finns en domarring som Stina och Griima brukar kolla av efter rådjur. Då det är fritt så tar de sig en stund att fundera över om de har "rätt" husse eller inte. Efter dagens agilityträning funderar de nog om hur det förhåller sig. Som vanligt är jag noga med uppvärmning och nedvärvning av hundarna men slarvar med mig själv. Sträckte mig i dag, igen. Båda gjorde de bra ifrån sig på träningen. Slalomen var inga problem alls idag och jag börjar hitta styrningen på Griima. Stina lugnet och säkerheten själv medan Griima har en betydligt högre fart och är lättare att distanshandla än Stina. Griima har verkligen växt på sig mentalt under vintern och blivit riktigt följsam. Ja det är väl faktiskt så att vi hittat varandra och fungerar bättre och bättre tillsammans. Ska bli riktigt roligt att starta henne på tävlingar denna säsongen.
När Stina slappnar av så slappnar hon verkligen av ordentligt. Här ligger hon och myser men ser ut som en demonhund då hon visar ögonvitorna. Att hon visade dom såg jag inte förrän jag kollade på bilden.Håll med om att hon ser demonisk ut med vita ögon och blottade tänder.
Här har det hänt saker med en av våra orkideer. Det har kommit två "sticklingar" på den. Om någon vet hur man kan ta tillvara dessa två nya möjligheter till plantor så får ni gärna höra av er till mig. Vore ju rent slöseri att inte åtminstone försöka få till två nya plantor.

Precis som sin mamma Stina så har Griima fårmågan att verkligen slappna av och njuta av stunden. Här uppkrupen i soffan på en luden kudde. Att ha kudde verkar vara lika viktigt för båda prinsessorna.

Så har julen 2011 passerat.

2011-12-21T13:09:00.010+01:00

Julen har passerat med en massa trevligt stök och besök. Vädret har väl inte varit det ultimata men jag är nöjd ändå. Tomten sitter på stallväggen som traditionen bjuder. I nästan alla fönster lyser det adventsljusstakar eller stjärnor. Trots avsaknad av snö så har det varit en riktig julstämning inomhus. Ulla har verkligen fixat till det bra.
Vi hoppades att vi skulle få hem Morris till jul men icke. En dam ringde ett par dagar innan julafton och berättade att hon sett en stor grå smyga omkring runt deras ladugård. Vi har varit där och ropat ett antal gånger men ingen Morris. Antingen är det inte han eller så har han dragit vidare eller trivs för bra med alla råttor som verkar finnas i det områdetEtt par dagar innan julafton hade vi både lite snö och minusgrader. Griima skadade sin högra baktass igen. Det var samma sak förra året då det var tjäle/is ute. Vi kom nu fram till att det måste bero på att hennes högra bakben är lite sneställt efter operationen av den krossade hasleden. Snedställningen gör att hon vrider på tassen vid frånskjutet och belastar då trampdynan så att den vrids och slits. Tassbandage över för att skydda. Tur hon är van att skutta runt på tre ben.Julaftonspromenad med delar av den Tillströmska släkten. Solsken, plusgrader och nöjda vandrare. Kan det bli en bättre jul än så?
I dag for Daniel och Stina hem och lämnade ett tomrum efter sig. Det var himla roligt att fira jul ihop. Om det blir tomt efter dom vad ska det då inte bli då Jessica och Kalle far hem på fredag?!!

Första advent och ryggskott

2011-11-28T20:59:00.006+01:00

Helgen har gått i julens tecken eller snarare sagt adventstecken. Ulla har städat och pynta så fint med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Själv har jag fått ryggskott och har försökt hålla mig undan lite. Vi män har ju en förmåga att kvida lite väl höhljutt ibland. I lördags satt jag i traktorn och putsade till hälften av den kvarvarande hagen. Trots ryggen så var det inga större problem att ta sig upp eller köra omkring med slaghacken. Värre var det när jag skulle kliva ner. Det saknades fem långa centimetrar för att jag skulle nå ned med foten på marken. Dom fem centimetrarna gjorde så förbannat ont när jag efter att ha samlat mod för att släppa ner mig. Det var de längsta fem centimetrarna i mitt liv. Jag bidrog i alla fall med något även om jag helst velat hjälpa till inne.
Visst blev det bra ute och inte kände jag mig särskilt skamsen. När jag kom in hade Ulla dragit fram diskmaskinen. Den hade slutat fungera sedan ett par dagar. Förmodligen hade den blivit "dödad" av en mus som knaprat på kablarna inne i maskinen och skapat en kortis. Fullt av musskit och söndertuggad isolering var de enda spår råttjäkeln hade lämnat efter sig, förutom en död tvättmaskin. Det luktade lite illa om maskin så förhoppningsvis hade maskinen lyckats dräpa råttan innan den dog själv.
Våra katter är lite knäppa. Vår Puma tycker ju om att sova i badkaret här hemma medan Jessicas Gizmo verkar gilla att vila i handfatet. Man kan ju undra varför de vill sova så vattennära då de är så försiktiga med vatten annars.
Som vanligt så sätter sig hundarna på lämplig plats för att hålla koll på markerna och strävar nog efter att håll vildsvinen borta. Har upptäckt att de bökat upp grästorvor ute i hagen bara 50 meter från kåken. Verkar inte vara någon större flock utan bara några enstaka djur. Det är nog så jäkligt. Jag kanske ska kolla upp ett lasersikte till 92:an?

Så var det förkylt!

2011-11-22T20:17:00.002+01:00

I går började den så sakteliga smyga sig på för att under natten blossa upp med full kraft. Har blivit brutalt överfallen och är nu ockuperad av en förkylning. Var hemma från jobbet idag och hetsade motståndsrörelsen till motangrepp. Fungera ganska bra. Jag hoppas motståndsrörelsen åtminstone tillfälligt kan slå tillbaka under morgondagen. Då ska jag nämligen på jobbinterju på Örebros universitetssjukhus. De söker en enhetschef för läkarsekreterarna (vikariat på 2 år). Vill ju helst vara kvar där jag är nu men jag måste ändå se över min egen framtid.Så här fint ser det ut hemmavid nu. Bilden tagen idag och visar hur hagarna ser ut då de är putsade med slaghacken monterad på traktorn. Det tar ett tag men det är det värt.
Jessica har nu fått sällskap av en liten Gizmo. Visst är det en söt liten kille? Han passar ju bra så här i jultider då han fortfarande har kulorna i grenen. Meningen innan är ett citat som jag utan att skämmas har stulit av Ulla. Om jag förstått Jessica rätt så är det nog snart dags för julgransplundring, läs kastrering. Blir litte lättare att hålla killen inomhus, plus att det inte luktar så förbaskat från kattlådan. Gizmo kommer nog att bli en liten bortskämd rackare. Han har redan lärt sig att apportera sina leksaker. Jessica berättade att Gizmo lekte med sina leksaker i sängen mitt i natten och väckte Jessica. Trött kastade Jessica iväg dom och vips for Gizmo efter och hämtade tillbaka dom till sängen. Det var nog inte riktigt så som Jessica hade tänkt sig men nu kan han apportera...

November och putsning av hagarna.

2011-11-19T20:57:00.005+01:00

Slutet av november och här sitter jag och kör traktor med slaghack och putsar hagarna. Det är inte utan att det känns som om tiden är ur led när man sysslar med höstbruket mitt i vintern. Ja vinter och vinter. Enligt kalendern så stämmer det nog men inte om man går enligt vädret, då är det en bit kvar till vintern. Idag har det varit helt underbart väder.
I traktorhytten blev det riktigt varmt av solens strålar där jag for fram och åter i en av sommarhagarna. Skopan fick agera som solskydd och som ni ser på bilden så skiljer det verkligen före och efter. Till vänster - före och till höger - efter. När hela hagen var klar såg det kanonbra ut.
En bild över huset från en hittills icke publicerad vinkel. Trots att det inte var särskilt roligt att sitta i traktorn under fyra timmar så ger resultatet en rejäl tillfredsställelse. Växtlighetet klippt, ojämnheter utjämnade samt hästskiten sönderslagen och spridd. Bara för våren att ta tag i ny växtlighet och bete.
Under tiden som jag satt i traktorn och fixade för hästarnas nästa betessäsong så var Ulla ute och red både Hrisla och Gandur. På bägge turerna tog hon med sig Stina och Griima som fick yra runt som galningar. Det blev riktigt nyfikna när Ulla red förbi där vildsvinen haft legor och bökat runt på ett fält. Tyvärr så har de ett vandringsstråk precis utanför vår markgräns.
Det börjar ju mörkna redan vid fyratiden så då gick vi in och tog en fika. Stina smög upp i soffan och slocknade. Griima smet upp för trappan och okkuperade sängen där uppe. När jag var uppe och kollade så blev jag förvånad över hur lång hon kan bli då hon sträcker ut sig.
Morris, våran älskade grå har nu varit borta hemifrån i mer än fem veckor. Jag undrar om det hänt något eller om han bara valt att flytta hemifrån? Med tanke på att han är så matglad är ju risken stor att han blivit "inmatad" någonstans. Oavsett vad så skulle det kännas bättre att få veta så att man slipper fundera. Fantasin skenar ju iväg då vi har så mycket olika djur runt gården. Räv, vildsvin och ormvråk. Vi får väl se tiden an. Han är i alla fall väldigt saknad.

Fars dag och kvigjakt!

2011-11-13T19:05:00.003+01:00

Fars dag inleddes med en rejäl sovmorgon. Ulla agerade som dotterns förlängda arm och fixade fram både present och mysfrukost. Trevligt att bara vara en söndagsmorgon.
Den långa sovmorgonen gjorde att jag missade agilityträningen men det visade bara att jag verkligen behövde en rejäl slapparmorgon.

I går började jag "putsa" hagarna. Vinterhagarna blev klara och en av sommarhagarna påbörjades, vilken jag fortsatte med idag. Då jag satt i traktorn och skumpade runt i maklig takt så såg jag att de som har kvigorna på marken som gränsar till vår var där och rände runt. Det visade sig att de försökte driva in de två kvarvarande kvigorna i boskapstransportvagnen. De två hade vägrat ut sig under 2 veckors tid men nu skulle de med.
Vis av erfarenheter vad gäller tjuriga hästar så anslöt jag mig till "jaktlaget". Jag hade inte en aning om att kor kunde vara så jäkla snabba. Dessutom så hade den ena av dom en väldigt fin trav, åtminstone om jag får tycka till. Påminde väldigt mycket om Stinas vägvinnande travstil. Efter ett flertal försök där vi alla sedan var löddriga lyckades vi med hjälp av en fyrhjuling få in de små liven. Det höll på att gå riktigt illa för ena sonen i huset. Han blev träffad av en förbi ilande komage i huvud och axel och roterade runt i en icke bedömbar piruett. Han hade en sagolik tur och det var inte utan att jag började fundera på vad jag utan att bli tillfrågad hade erbjudit min kropp till. Men som tur var så var det inga fler tillbud.

Efter lite uppfriskande kvigjakt var det bara att sätta sig i traktorn och putsa färdigt den påbörjade sommarhagen. Bara 2 hagar kvar men det får bli nästa helg och då ska jag inte glömma agilityträningen i ridhuset.....

Debut för inomhusträning

2011-11-06T19:01:00.003+01:00

Så har vi då gjort debut på säsongens inomhusträning. Vi kommer att köra varje söndag mellan 9-12 hela vintern och för detta betalar vi 1500 kronor, sammanlagt. Det gör inte många kronor per träningstillfälle. Dessutom kan hindren stå monterade i direkt anslutning till ridhallen vilket gör att det blir väldigt enkelt att ta fram och ställa undan vid varje tillfälle. Som synes på bilden så är det stort och ljust. Underlaget är sand men den är inte alls så "kladdig" som den som fanns på Dille. Tack vare de stora ljusinsläppen i tak och väggar så behövde vi inte ens fundera på att tända belysningen.
Både Stina och Griima var riktigt på hugget. Det blev lite ostrukturerad träning, mest bana, men det var gott att få släppa loss lite vansinne. Ulla var med och kollade mest in ridhuset men det visade sig att hon nästan hade mer gemensamt med de andra agilitymänniskorna än mig. Japp! Helt rätt, hästar. Blev nog lika mycket häst som hundsnack. Roligt var det i alla fall och det känns ocksö roligt att ha träffat lite hundmänniskor här i närheten.
Lördagkväll och sängdags. Av någon anledning så var husse lite extra poppis vid sänggåendet och det kunde min kära hustru inte låta bli att föreviga. Båda hundarna brukar ligga nere vid fötterna men i går kväll skulle de vara så nära det bara gick. Jag somnade gott i alla fall. Kanske var de båda lurviga oroliga för att husse skulle drömma mardrömmar under alla helgona natten. Ingen fara - med så mycket kärlek kunde jag ju bara sova jättegott...

Hösten fortsätter

2011-11-03T22:10:00.007+01:00

Livet är gott att leva. Trivs barnsligt bra med allt. Boende, jobb och livet. Löven har i stort lämnat grenarna nakna och ligger som tjocka, gyllene bäddar under träd och i diken. Jag återupplever barndomens minnen när jag sprang och sparkade omkring i lövhögarna så att de torra röda och gula löven yrde runt. Det var ju trettio år sedan jag upplevde de här höstarna sist.
Nu syns det att löven är borta. Inget skyl av grönska längre. Bara vänta några månader tills det börjar bli grönt och varmare igen. Trots höstens avlövning så är det varmt och behagligt för årstiden.
Efter fyra dagars äventyr kom Millan tillbaka hem och rullade ihop sig och somnade gott på sängen. Nu lär hon vara hemma ett tag innan det är dags för nästa äventyr.
Morris har dock ännu ej kommit hem. På måndag har han varit borta i tre veckor. Det är inte utan att jag undrar vad som hänt honom. Han är saknad av hela flocken.
Nu på lördag skall jag hjälpa Segersjö hundsällskap att köra iväg hindren till ett ridhus bortanför Brevens bruk. Och på söndag blir det premiär för inomhusträningen här nere. Känns lite konstigt för det är inte vädret som gör att vi flyttar inomhus. Min egen bana står fortfarande kvar ute men den lär väl plockas ihop och åka in under tak under kommande vecka.
Med tanke på hur det ser ut på den ekonomiska sidan i europa i allmänhet och i Grekland i synnerhet så tycker jag att denna passar in. Och skulle SD försvinna från politiken skulle ljuset lysa trots ekonomisk oro.

Värme och höst, vilken kombination

2011-10-29T22:28:00.007+02:00

"Vintertid", visst låter det kallt och mörkt. Dock så lyser både mörker och kyla med sin frånvaro. Visst är det mörkt på kvällar och mornar men inte alls som på tidigare bostadsort. Kylan har inte kommit ännu. Det är sköna dagar nu, fulla av vackra färger på en döende grönska. Många projekt att ta tag i. Bland annat så ska jag ta in hindren på agilitybanan men det får nog vänta till nästa helg. Det går ju fortfarande att träna ute. Sedan är det ju en hel del att göra ute i stallet. Inget som brinner men det behöver göras. Snickra ny stalldörr, fixa ny ramp ut till "kasa". Det är även en del mindre grejor att fixa med men var sak har sin tid.

Jessica och Kalle är här på väg till en fest. Bilden talar ju verkligen emot att man klär upp sig och sminkar sig för att vara till sin fördel på partyt. Men ska man på hallowenpartaj ska man ju helst se så jäklig och skräckinjagande ut som möjligt. Det har de här turturduvorna verkligen lyckats med. De ser ju ut att ha klivit direkt ut ur "The living dead" eller någon annan motsvarande film med läskiga tilldragelser och varelser...

Visst är det en fantastisk bild. Ulla tog den i morse från vardagsrumsfönstret innan vi åt frukost. Det är en dräktig Tinna som lommar runt i en av hagarna och bara mår gott.
Här i Bolltorp känns det mer som att bo på landet än vad det gjorde i Halåsen. Beror förmodligen på att det är ett mer aktivt jordbruk och djurhållning runtomkring Bolltorp. På Halåsen var det bara skog och det kändes ju då mer som att bo i skogen än på landet.

Livet är en fantastisk upplevelse när man trivs med sig själv och sin omgivning. Just nu är det en mycket positiv upplevelse att möta sig själv varje dag. Tycker verkligen synd om de människor som inte har tid till eller vågar möta sig själva. Visst är det jobbigt att möta sig själv emellanåt men det är ändå utvecklande och vem säger att livet alltid skall vara lätt. Utan hinder utvecklas vi inte. Kort och gott så trivs jag förträffligt med livet och allt vad det innebär. Grattis till er som nått dit och lycka till på resan ni som är på väg.

En vanlig syn och hörselupplevelse här hemmavid. Gräshoppor av både mindre och större format. Den här får symbolisera minnen från en svunnen sommar och hopp om en ny.
Den här rackaren var cirka 8 centimetrar och lystrar nog mer till epitetet vårtbitare än till gräshoppa. Den var i alla fall häftig att titta på med sin giftgröna färg och stirrande ögon. Hundarna tyckte den var dödsäcklig och höll sig på tryggt avstånd.

Hösten har kommit.

2011-10-17T19:32:00.003+02:00

Sista tiden har varit fylld av underbara höstdagar. Både hundarna och jag har verkligen njutit av att vara ute och rumstera om.

Grannen hjälpte mig att få igång traktorn igen. Det klickade bara till lite när jag tryckte in startknappen, detta trots att jag kopplat in extra batteri från berlingon. Det är bara att konstatera - jag är en komplett idiot vad gäller motorer och dess funktion eller icke funktion. Enkelt kopplade han ur batterierna, kopplade på ett medhavt lastbilsbatteri och vips så startade traktorn. Två timmar senare hade det grön/gula monstret fått två nya batterier från biltema och var frisk och kry igen. Tro det eller ej men jag monterade faktiskt i batterierna själv och jag var mäkta stolt när jag sedan susade runt på gården och körde undan hästskiten.

Inser att jag är mycket lycligt lottad. Bor på ett fantastiskt ställe där jag kan ladda mina batterier betydligt bättre än tidigare. På något konstigt sätt så känns det som om vi har hittat hem till slut.

Veckorna går undan så jag knappt hinner med. Det är väl ett tecken så gott som något på att jag trivs på jobbet. Mina chefer ger mig det utrymme, mandat och förtroende jag behöver för att kunna utveckla verksamheten på enheten. Personalen är på G och vill vara med och utveckla. I ledningsgruppen är det en bra stämning där alla enhetscheferna tillåter varandra att vara olika utveckla sina enheter efter sina förutsättningar. En mer öppen och kreativ stämning än vad jag är van med från förra året. Här stöttar cheferna varandra istället för att gå bakom ryggen på varandra, vilken otrolig skillnad det kan vara på olika arbetsplatser även inom den "offantliga" sektorn. Det ska väl vara en längre resa innan man kommer fram och hittar rätt.
Var på en föreläsning om hälsofrämjande ledarskap som är en del av ett projekt om "Ett hållbart arbetsliv". Föreläsaren pratade en hel del om den här bilden. Hur viktigt är det inte att lägga energi på sådant som man råder över själv och kan påverka. Hur många av oss har inte genom åren lagt en massa onödig energi på sådant som vi över huvudtaget inte kan påverka. Vid tillfälle ska jag delge er en historia om hur en professor i filosofi bildligt visade sina åhörare hur viktigt det är att först fylla livet med de viktiga sakerna innan man fyller på med mindre viktiga...

Och livet går vidare...

2011-09-24T21:58:00.006+02:00

Både tid och inspiration har saknats för att uppdatera bloggen men nu är det som sagt dags igen.
Det fungerar jättebra att jobba inom socialpsykiatrin. De har satsat 1,8 miljoner på en medarbetarutbildning som all personal skall gå. Den omfattar sammanlagt 3½ dag fördelat på två heldagar och tre halvdagar fördelat under cirka 8 veckor. Förutsättningen för att detta har kunnat genomföras är att socialpsykiatrin är en så kallad intraprenad vilket innebär att eventuellt överskott kan reinvesteras i verksamheten som ex medarbetarutbildningar.

Jag kommer på bloggen ta bort möjligheten att kommentera då jag erfarit att någon mindre bemedlad har kastat beskyllningar omkring sig och fegt gömt sig bakom anonymitetens luddiga mörker.
De som har kommentarer, synpunkter eller frågor är mycket välkomna med dessa till mig via facebook. Då blir också kommunikationen mer öppen och ärlig.

Första helgen var jag i Kungsör och tävlade med både Stina och Griima. Resultatmässigt så blev det väl inget att hurra för, bortsett från att Griima tog en pinne. Detta till trots så visade båda två framtassarna ordentligt. Jag slutade tydligen göra något som hämmat Stina på tävlingarna för hon hade mycket bättre fart nu än tidigare. Griima har utvecklats åt rätt håll och är inte längre så "beroende" av att vara nära mig vilket tydligt framgår av filmen här nedanför.

Griimas fokus och friare stil på banan utvecklades ytterligare i Karlstad för två veckor sedan och nu i Kumla i går. Filmen nedan visar hennes pinnlopp där hon också fick en pinne och uppflytt till tvåan i hoppklassen. Jag lyckades med konststycket att sträcka mig i vänster vad och det syns med önskvärd tydlighet på filmen i slutet av loppet.

Är en spännande tid. Vikariatet på kommunen går ut i mars så jag har sökt ett par nya jobb och var i fredags på intervju för en rektorstjänst i Örebro. Helst vill jag vara kvar på socialpsykiatrin eftersom jag trivs så bra. Både med personalen och ledningsgruppen. Lite annan sammanhållning och acceptans i den här ledningsgruppen mot den jag satt i tidigare. Här jobbar cheferna med utveckling av ledningsgruppen under ledning av verksamhetscheferna vilket jag inte är van vid sedan tidigare.

På tisdag kommer Ulla hem från Kina däe hon varit och hälsat på ett par bekanta som bor där. Under tiden har jag rivit och byggt ut sadelkammare. Verkar som om jag hinner få den klar tills hon kommer hem. Det blir ett "rent" rum för henne att planera funktion och förvaring.

Och livet går vidare.....

Det var ett tag sedan!

2011-08-10T12:50:00.001+02:00

Så har de två semesterveckorna gått. De gick väldigt fort. Detta till trots så var det en riktigt skön ledighet, även om den var kort. Varmt och gott väder varje dag och jag hann med att göra en hel del. Bland annat måla lite fönster och husfasad. Långt ifrån klart men det är en bit på väg. Ny åkgräsklippare är inköpt vilket var av nöden tvunget. Den gamla hade ju "rasat" för tredje gången denna sommar.

Veckan innan semestern var Ulla, Jessica, Kalle och jag på en minisemester för en hel dag. Kolmården. Hundarna var med men de fick stanna kvar på ett hundpensionat strax innan Kolmården. Det var ett trevligt ställe. Det var ett av de ställena som Kolmården gör reklam för på sin hemsida.
Vi missade rovfågeluppvisningen men kom förbi lägligt då de tränade en ung berguv. De var häftigt att sitta så nära en stor rovfågel som ljudlöst flög förbi på bara några meters avstånd.
Ett besök utan vara hos tigrarna gick ju bara inte. Dessa vackra och majestätiska katter kunde man stå och titta på länge, vilket också många gjorde, från rätt sida av pansarglaset.

För första gången i mitt liv fick jag se dholen, en av tamhundens anfäder. Där hade jag kunnat bli stående länge och bara tittat. De var vackra att titta på och deras beteende med flock och valpar var fascinerande att se. Men de andra ville se mer så det var bara att vandra vidare.
Naturligtvis fanns det mycket annat att titta på, som den här pigga surikaten. Självklart så åkte vi den nya "safarin" vilket var en upplevelse. Höjdpunkten var delfinshowen utan tvekan. Att se samarbetet och glädjen mellan delfin och "tränare" var en glädje i sig.

Det har också varit några tävlingar som jag och hundarna deltagit i. Bilden ovan är från en inofficiell tävling på Segersjö herrgård där jag och Stina vann agilityklassen. Sen kom vi tvåa och fyra i dom två hoppklasserna, Griima var på väg att göra ett kanonlopp i en av hoppklasserna men då passade jag på att snubbla på en av tunnlarna och rasade omkull på banan vilket fick Griima att ta en annan väg än genom tunneln. Trots detta så gjorde hon bra ifrån sig. Hon fick en massa tävlingsrutin.

I stället för att ha uppvisningar på Fäviken så var vi och tävlade i Dala-Floda. RC ansåg det var för dyrt att anlita mig till Fävike men det skulle bli samma kostnad för dem som i fjol. Verkar som om de tror att jag skulle jobba gratis i fyra dagar och dessutom bekosta resan själv. Trots att det var roligt att ha uppvisningarna så har allt ett pris. Och jag betalar inte för att stå i dåligt väder och ha uppvisningar.
Trots mediokra placeringar så var jag riktigt nöjd med tävlingsinsatserna i Dala-Floda. Båda hundarna gick jättebra. Som vanligt var det förarfel då det gick överstyr. Sista loppet på söndagen var agilityklass för Stina och hon gick som en gudinna på banan. En reporter från Dalademokraten fotade och kom fram till mig direkt efter målgång för en intervju. Tur att hon skrev ner och att det inte var ljudupptagning för jag hade både hög puls och flämtande andhämtning.

Jag är en mycket stolt och nöjd husse.

2011-07-07T08:42:00.007+02:00

"Kanonsabotören" visade sig vara en riktigt stor tävling. Ca 2300 starter på 2 dagar och av dessa så var jag och hundarna på G vid 8 av dem.
Det var ett väldigt bra arrangemang med bra flyt och ett tidsschema som höll. Trots att jag har hundarna i 2 klasser så krockade det bara vid ett tillfälle. Med den flexibilitet de hade ordnat vad gäller ändring av starten så blev det inget problem.
Största problemet var inne i mitt huvud. Griima som jag trodde behövde mycket stöttning i handlngen visade sig inte behöva så mycket. Stina som är tämligen självgående lyckades jag ju störa ut rejält genom att handla henne som jag trodde Griima behövde bli handlad. Min rutin att handla 2 hundar behöver verkligen förbättras. Nästa gång ska jag sträva efter att bejaka min kvinnliga sida lite extra, då kanske jag lyckas med konsstycket att göra två saker samtidigt.
Som framgår av bilden, många tält var det och på detta fotot så har många tält redan försvunnit då klass 2 var klar. Vi hade tält i fjärde raden nästan längst bort till
höger i bild.Här kan ni se Griimas första nollade lopp. Lite tveksam är hon men hon har ju potential. Blev ingen placering i topp, kvaliten på klass 1 hundarna på tävlingen var jättehög. De flesta av förarna var inga nybörjare utan det var andra eller tredje hunden de körde med.Stina presterade riktigt bra på ett av helgens lopp. I agilityklass tog hon hem en SM-pinne. Kanske den enda hon tar men det gjorde ju bara saken bättre. Det var tuff konkurrens men Stinas hindersäkerhet gav resultat.
Boendet under helgen var enklast tänkbara. Jag och hundarna i ett fjälltält. Det var riktigt mysigt. Stina är ju van sedan tidigare men för Griima var det första gången. Hon satt med stora ögon och var mer än skeptisk i början. Efter en stund kopplade hon av, rullade ihop sig och somnade gott, liksom jag och Stina.

"Time flies"

2011-07-01T13:38:00.001+02:00

Tiden rusar på som bara den. Är så jag knappt hinner med. Det händer mycket och jag trivs alldeles förträffligt med livet just nu. Var ett bra tag sedan jag var så här positiv till livet i allmänhet. Vädret är det inget fel på. Även om det regnar och blåser så är det inte kallt i luften här nere som det var i Östersund. Ulla och jag har verkligen gjort helt rätt som drog söderut.
Alla våra djur verkar också trivas alldeles förträffligt. Det är lugn och harmoni hos dem. Skulle nog tro att det är Ullas och min sinnesstämning som smittar av sig på de fyrbenta inhysingarna.Det händer en hel massa i den häringa staden. Nu är det någon sorts konstutställning som pågår inne i hela centrum. Varenda gång jag är ute och går så upptäcker jag något nytt. Bussen med stenarna som är på bilden härunder har jag skrivit om tidigare. Men vad säger ni om att ha en jättestor gosekanin på stortorget? Det är väl inte så mycket att gosa med då den är gjord av trä men håll med om att den ser mjuk och go ut. Hoppas att den inte röner samma uppmärksamhet från fel människor som julbocken i Gävle brukar göra. Jag blir glad och full i skratt varenda gång jag ser den gula jätten.
Hundarna får en hel del mer träning här nere än tidigare. Att ge sig ut och cykla med dem är inget problem. Tidigare behövde jag minst en mountainbike för att cykla runt. Nu är det lagom kuperat och inga vansinnesbackar att besegra eller kasta sig utför. Sjöarna kan nyttjas för simträning på ett helt annat sätt då de håller en bättre temperatur och är isfria under huvuddelen av året.Hagarna i Segersjö är plana och ganska jämna. Jag fick ju lägga beslag på en del av hagmarken och har fått till en riktigt bra bana att träna på. Lite småhålor har jag fyllt med grus och lite energi har lagts på klippning. Ett par klippningar till så har de karakteristiska hagtuvorna förvandlats från riskområden till jämna släta ruschområden. Den förvandlingen har gått mycket fortare än jag trodde. Jag anade att jag skulle få hålla på med att bearbeta banan under hela detta året, men icke. Nu är det klart och jag har likadan hinderuppställning som förut, fast den är mycket bättre.

I morgon far jag och sessorna till Åtvidaberg för att tävla i "Kanonsabotören". I Stinas klass är det normalt antal starter, ca 70. I Griimas klass är det över hundra startande så det är väl en lite större tävling. Om två veckor far vi ner för att hälsa på lillasyster utanför Jönköping. Vi passar då även på att tävla i Ulricehamn. Där är det bara 157 startande i Griimas klass och strax över 100 i Stinas. Det blir långa dagar men ack så roliga.

SOMMAR!

2011-06-15T21:43:00.003+02:00

Denna vecka håller jag till på Karlslunds herrgård på dagarna. Vi har planerings- och utvecklingsvecka med ett nysammansatt arbetslag. Härligt med en arbetsgivare som tros snäva ekonomiska ramar fortfarande vågar och vill satsa på personalen.Under en prommis med prinsessorna genom de olika parkerna runt Karlslunds herrgård upptäckte jag årets första smultron. De lyste starkt på en solbelyst sluttning så de gick inte att missa. Trots att det vattnade sig i munnen så lät jag dem vara kvar för andra att njuta av. Om någon vecka lär jag nog kunna frossa i dem från de smultronställena jag hittat runt gården hemma.

Veckorna går så himla fort.

2011-06-12T23:06:00.007+02:00

Tiden verkar ju bara flyga fram. Härom dagen höjde jag verkligen på ögonbrynen. Trodde jag hamnat mitt i ett stort flygplanshaveri!!!Det var bara en helt "vanlig" konstutställning jag vandrat rakt in i. Varför heter det konst? Är det för att det är konstigt eller? Mycket märkliga objekt var det. Vad sägs om en minibuss full av stora stena, och då menar jag proppfull av sten? En "skeppsform av lastpallar? (såg mest ut som om en last bil hade tappat ett lass med pallar). Det var en hel del konstiga föremål att studera i Örebro under veckan.
Rejäla åskväder har vi som resten av sverige också fått ta del av.
Så här såg det ut häromkvällen när jag skulle ut och kvällsrasta hundarna. Varmt och kvavt efter ett lätt regn som snabbt "ångade" vidare till nya moln. Senare på natten kom det en rejäl urladdning med blixtar, dunder och en välbehövlig rotblöta.
Ännu en tävling har genomförts, denna gång i Frövi. Trevligt belägen klubb med fina banor. Tråkigt bara att de har slamdammar till granne. Luktade lite skumt i värmen då vinden låg på. Var nästan som att tävla på muggen, doftmässigt alltså.Båda sessorna skötte sig bra. Stina säkerheten själv som vanligt. Tyvärr följer en husse med som inte alltid verkar vara helt fokuserad. Griima gjorde två riktigt bra lopp. Hon kommer mer och mer. Hon fixade slalomen galant i båda loppen trots svåra hinderingångar. Dagens klass 1 banor är avsevärt mycket mer avancerade än de jag körde med Stina för några år sedan. De påminner mer om svårare klass 2 banor som jag körde med Stina. Många fällor var det.
Jag har blivit lite osäker i min handling och jag kom för en stund sedan på vad det beror på. Det är första året jag kör med två hundar och jag har ännu inte lärt mig att köra en hund i taget. När jag kör Stina funderar jag på hur jag ska handla med Griima och tvärtom. Husse behöver träna på och lära sig köra en hund i taget och hålla rätt fokus. Det kommer men lär väl ta ett tag.
Stor lycka. Nu är banan komplett som på Halåsen. Balansbommen är klar , utburen, uppsatt och hundtestad på banan. Den blev skitbra. Tack Morfar för att du lärde mig hantera verktyg och snickra och till Ulla och Jessica som lät mig pröva och öva mina praktiska kunskaper på att bygga stallet i Halåsen. Nu blir det inga mer agilityhinder att bygga. Nu är det sadelkammaren som är prio 1.

Tävling i Gagnef

2011-06-04T13:58:00.016+02:00

Griima gjorde bra ifrån sig då hon gjorde sina två första officiella starter. Det blev visserligen två diskningar men hon tog hindren bra. Lite osäker men med tanke på orutinen så höll hon fokus bra. Ville ta lite hinder som hon tyckte stog lämpligt till. Hon har nog lite svårt att det är domaren som gjort banan som bestämmer ordningen de ska tas i. Men det kommer likaså farten för den har hon. Lite mer tävlingsrutin är nog allt som behövs. Detta till trots så skötte hon sig ypperligt vid sidan om banan också. Lugnt och avslappnad, precis som sin mamma.

Stina gjorde också bra ifrån sig. I agilityklass fick hon dock 10 fel men det var helt och hållet mitt fel. Jag kom in fel vid flera hinder och blev osäker vilket säkert "smittade". I hoppklassen gick det betydligt bättre då höll sig husse till det som var planerat från banvandringen.

Tina och Kristian var där vilket bland annat gjorde att jag fick loppen filmade. Tack för det. Det är alltid roligt att träffa bekanta på tävlingar, än mer nu när det är en bit till de tävlingar man brukade åka på tidigare.

I dag var en av anledningarna till att vi flyttade söderut uppenbar. Östersund +9 med kalla vindar. Segersjö +24 svag ljummen vind. Sommar med andra ord. Grillning av en god köttbit med färskpotatis, sallad och god dryck. Mer carpe diem än så blir det nog inte.

Livet är ett äventyr, som bara väntar på att få upplevas!

2011-05-29T22:27:00.011+02:00

Fy sjutton vad tiden går fort! Det var inte länge sedan det var måndag. Sen blev det helg och i morgon är det måndag igen. En kort vecka, tre dagar och sedan långhelg.I veckan träffade hundarna på en av stadens ligister. Stina nonchalerade det lilla aset medan Griima, som inte är så världsvan ville ta en närmare titt. Hade det varit en igelkott på landet så hade det gått alldeles utmärkt. Det här var dock en stadskott och den måste ha gått på anabola eller rökt på med rock´n roll tobak, för rackarns vad agressiv kotten var. Hoppa och fräste men Griima gav sig inte förrän hon fått kolla på stadskotten ordentligt.Dagen ägnades år utflykt. Vi var iväg till Stora Sundby slott. Det låg fantastiskt vacker med en stor inbjudande slottspark.Vi gick över ett par små gångbroar som gick över ett litet system med dammar och kanaler. Här ses en av familjerna med sädesgäss som bebodde de blöta delarna av slottsparken.
Sedan gick vi in i ett hjorthägn och vi hade inte väntat oss att få komma ett par hjortar så nära. Men nu gjorde vi det och det blev en häftig upplevelse att bara stå stilla och titta på de nervösa djuren. Hundarna var som tur var kvar i bilen annars hade nog hjortarna försvunnit fortare än kvickt.Där fanns en hel del riktigt kraftiga ekar. Fantastiskt att vandra runt i denna härliga miljö med vackra vyer och djurlivet alldeles intill.Många fina vyer var det att stå och titta på. Mitt i allt detta satte vi oss och hade en liten picknick. Njutning av nuet en dag mitt i livet.
Stora Sundby slott från sjösidan. Ser ut att vara ett slott som invandrat från England.
På hemvägen såg vi att bönderna tog sin första höskörd. Allt är mycket tidigare här i södern. Rapsfälten står gula och böljar i vinden. Och på torsdag är det dags för officiell tävlingspremiär för Griima i Gagnef. Ska bli riktigt roligt.

Livskvalité

2011-05-24T20:16:00.004+02:00

Syrenbusken utanför står i full blom och det doftar härligt av sommar. En oas för både folk och fä. Utanför vardagsrumsfönstret i hagen har vi en råbock som nallar av resterna av en saltsten. Varje kväll dyker han upp och i försiktigt släptåg har han en dräktig hind. Hon är rejält stor och ska väl föda sitt kid när som helst. Hoppas vi får se hela "flocken" när det väl sker. Hundarna håller sig riktigt lugna, även om man ser att de inte vill hellre än dra iväg och jaga bort de små gästerna. Som det ser ut så här långt så lyckas vi samsas riktigt bra.
Räven har vi inte sett till på ett tag. Den har väl fullt upp med att hålla koll på sina valpar. Vi misstänker att hon har sin lya inte alls långt från hagen så det kan bli full aktivitet i hagen då de börjar röra på sig lite mer. Gäller bara att vara observant så att inte hundarna genomför någon valpnappning i ett försök att utöka den "civiliserade" flocken.
Den här texten fick jag av en medarbetare idag. Vi pratade om diverse och då kom hon på det här inlägget hon sett på fejjan. Det är ett öppet brev till de bokstavstrogna som är emot giftemål för de av samma kön. De hänvisade tydligen sitt motstånd mot detta genom att hänvisa till bibeln. När ni läst så märker ni snabbt att man verkar kunna finna stöd för en hel del tokigheter om man bara vill.

Sommar och så kan det gå!

2011-05-17T12:56:00.003+02:00

Kan det vara sommaren som är här? När jag var ute och cyklade med prinsessorna idag så kastade jag mig till hundarnas stora fasa ner på alla fyra på marken för att kolla in vad jag trodde mig se. Det var helt rätt, det var smultronblommor. Var bara tvungen att fota och lukta lite på dom. Hundarna tittade konstigt på mig och undrade vad sjutton jag pysslade med. De sträckte på sig och såg nöjda ut då vi väl fortsatte vår rastrunda. Det var smultronblommor längs hela vägen under en lång sträcka. Där blir det mycket smaskande framöver.Jag har ju tidigare lagt ut filmen på Griimas första start. Här kommer filmen på Stinas start på samma bana. Den stora skillnaden mellan loppen var att Griima gick fel och i detta loppet så går jag fel, rättare sagt vilse mellan alla tunnlarna och visade Stina fel väg. Det var till synes en "enkel" bana. Startade med ett hopphinder följt av tjugo (20) tunnelpassager och avslutades med ett hopp. Skitroligt både för hundar och förare.

Så har det gått ännu en vecka.

2011-05-15T00:10:00.009+02:00

Har jobbat på med min agilityplan så nu börjar det ta sig. Eftersom det varit del av en hage tidigare så var det både grästuvor och gropar. Nu kan vi köra snabbt som vinden utan att riskera stukade leder och skrubbsår på knäna efter ofrivilliga flygturer. Lite fix kvarstår innan det blir näst intill tävlingsmässigt.
I torsdags drog jag till Stockholm och Hovet. Det var dags att ta ut "födelsedagspresenten" jag fått av Ulla och Jessica. Föreläsning med och av Cesar Millan. Det var en riktig höjdare. Svårt att beskriva med ord men det var fantastiskt. Han är inte bara duktig på hundar och dess ägare, han är dessutom en förnämlig estradör. De 2½ timma det varade gick alldeles för fort. Sällan har jag skådat en människa som kan fånga en publik som han gjorde. Strongt av de som hade med sig "problem" som han tog sig an under showen. Han har inte så stort förtroende för den amerikanska hundägarens kompetens generellt. Han bjöd på många roliga anekdoter. Det är mycket att smälta. Det var bland det häftigaste jag varit med om.
Här nere är sorkarna så himla stora att katterna inte orkar äta upp alla som de dödar. De bär bara hem dem och lägger upp dem för att visa hur duktiga de är på att fånga in och döda de "små" odjuren. Till och med Stina har börjat ge sig ut i hagarna på jakt.
Varje dag blir jag mer eller imponerad över hur de två håriga prinsessorna beteer sig och löser vissa situationer. Det är häftigt att lugnt kunna gå bakom och bara titta på hur det passerar förbi mellan två kohagar. Jag ser hur de håller koll så att inte kvigorna kan komma åt dem på vägen. Helt lugnt travar de fram på vägen utan att bry sig om de stora "nöten" som är mer än välvilligt nyfikna på dem.
Alla fruktträden står i full blom och om bara någon dag så kommer syrenerna att slå ut också......

Händer en del på farmen.

2011-05-09T22:57:00.004+02:00

Jag upphör aldrig att förvånas över Puma. Som den inflyttare hon är så tar hon verkligen för sig. Det går inte att lägga ifrån sig en datorväska utan att hon snabbt är framme och hävdar den som sin och nyttjar den som bädd. Då badrumsdörren öppnas ska hon snabbt in och många gånger märker man inte att hon smitit in vilket gör att hon mer ofta än sällan blir instängd. Men vad gör väl det när man har ett helt badkar att sova i?!

Fruktträden är på full gång med att blomma. Jag tror att detta är ett körsbärsträd? Vi har två stycken av den här typen på tomten. Det lär inte dröja länge till innan äppelträden blommar också. På tomten står ett stort bestånd med syrener. En del av dem är som mindre träd och de slår nog ut sina lila blommor om bara några dagar. Vackert för ögat och en njutning för näsan. Finns det något som luktar mer sommar än syrener och björktimmer i solsken? Det knoppas och växer för fullt, överallt.Rastningen av prinsessorna sker längs en väg som är kantad av kohagar. Både Stina och Griima verkar ha insett att kvigorna inte är några djur man springer in och skäller på utan att vara beredd på att fly. De kommer dundrande mot stängslet och vill ha lite koll på vad hundarna är för några små stackare. Här ser man inte riktigt vem det är som tittar på vem eller vem som bör vara rädd för vem. Kvigorna gick segrande ur den tysta bataljen. Ingen av hundarna gjorde någon som helst ansats till att komma närmare idisslarna än så här. Skiten de lämnar efter sig är desto intressantare. Båda hundarna tar varje tillfälle att lukta närmare på de bruna lämningarna. Jag får väl vara tacksam så länge de inte rullar sig i dyngan, det är nog bara en tidsfråga!!!

Sicken dag det varit.

2011-05-06T22:31:00.010+02:00

Dagen började riktigt bra. Innan jobbet kopplade jag på finkan och skjutsade en "trasig" gräsklippare till Ottos bilverkstad. Lastade ur det gamla liket och berättade ingående vad det var för fel på aset. Meken ställde en fråga. Har den bensinkran? Nä, svarade jag. Meken tryckte ner bromspedalen och startade gräsklipparen. Snacka om långnäsa. Det var bara att tacka för hjälpen och inse att jag är sopekass på motorer. Det var visst något med att då tanken sitter högre än förgasaren så trycks det in bränsle i cylindern så att den låser sig. Dessutom hade jag inte tryckt ner den där pedalen vid mina startförsök. Det blev i alla fall billigt. Ska svänga förbi med lite fika som tack för hjälpen.

Man får höra mycket av personalen. I dag blev jag kallad för penalist. Medarbetaren hade det stora modet att beskylla mig för att vara en slik i ett mail. Starkt att våga uttrycka sig då man inte behöver stå upp för anklagelserna. Säger betydligt mer om avsändaren än om mottagaren.
Väl hemma efter jobbet blev det gräsklippning. det var både långt och tjockt gräs som skulle kapas ner. Hela framsidan blev tagen och i morgon är det dags för baksidan och en sväng till på agilityplan.
Senare på kvällen tog jag med mig hundarna och cyklade ut på en rejäl cykeltur. Vi hade det riktigt trevligt och de två håriga skötte sig utmärkt. Var tvungen att stanna till och ta lite bilder för det var så himla vackert att vara ute i närområdet.En del av rundan gick på en gammal körväg. Mjukt och fint att cykla på. Det enda man hör är fågelkvitter och hundarnas andhämtning. Snacka om att det är rogivande. Lite livskvalite mitt i livet.

Griimas första start på film

2011-05-03T23:35:00.001+02:00

Efter många om och men så har jag nu äntligen lyckats få till åtminstone en av starterna från tävlingen på annandag påsk.Det blev en diskning men vad gör väl det när det är så himla skoj att rusa runt bland alla hinder med en hund som gillar det. Lite mer fokus så kommer det att gå som en häftigare dans.

Valborg, katastrof och fest.

2011-05-01T18:19:00.003+02:00

Fredagens ledighet gick åt till att fixa inför lördagens begivenheter. Handla mat och dryck, resa tält, hämta ljudanläggning, stolar och bord samt ordna belysning i tältet. På lördagen dukades det och maten förbereddes. Svenska flaggor hissades på tre flaggstänger och tre fasadflaggor sattes upp. Så det såg nästan ut som om det var något statsbesök på gång. Duschning och iväg för att hämta en del gäster inne i Örebro. Då jag kommit halvvägs in till stan så ringer Jessica och är förtvivlad.Det hade snabbt blåst upp och hela tältet på 4x8 meter hade ryckts loss, vält runt och låg inkilat under ett äppelträd. Bord och stolar samt tallrikar, dukar med mera låg spridda som om en bomb hade detonerat i tältet. Ställa in partyt fanns inte. Jag och Kalle grep oss an uppgiften att återställa kaos till ordning med sammanbitna miner. Vi hade precis fått isär tältställningen och börjat montera upp den på nytt när gästerna så sakteliga började anlända. Efter 45 minuter var i stort sett allt som det var innan stormbyn ödelade det som förberetts. Stort tack till er som hjälpte till i stort som smått.

Trots att förutsättningarna vid feststart inte var de bästa så utvecklade det sig till ett storartat kalas. Det var riktigt skönt att inte behöva tänka på några grannar då timmen blev sen och ljudvolymen var hög liksom stämningen.

På söndagen var det idel glada, dock ej så himla pigga människor som dök upp. Detta till trots så var allt rivet, packat, städat och klart innan klockan var 11.00. Sen återstod hela dagen att bara njuta av. Lite kallt och blåsigt men ändå en värmande sol i lä. Jag och prinsessorna tog oss en rejäl cykeltur. Både Stina och Griima funkar jättebra när jag är ute och cykelrastar dem. Roligast är nog att Griima funkar bättre och bättre i slalomen. Där verkar poletten ha skramlat ner och stannat kvar. När jag och hundarna rullade in på gården så stod hästarna och blängde misstänksamt på en hage längre bort. Där hade det släppts ut kvigor på sommarbete och med tanke på hästarnas beteende var nog de här kvigorna så nära rovdjur man kan komma trots att de bara äter gräs.

Kalle grillade på för fullt så det var bara att stretcha hundarna och sedan sätta sig vid middagsbordet. Sedan en god kopp kaffe och bara njuta av tillvaron och allt det gröna jag cyklat runt i tidigare.

WOW! Vilken dag det blev........

2011-04-25T22:03:00.003+02:00

Upp tidigt och sedan iväg mot Katrineholm och "Lenatorpet" där brukshundklubben håller till. Bra parkering och utmärkt tältplats. Det blev en lång dag då de körde fyra lopp växelvis på två banor. Trots det så flöt det på bra. Det blev fyra starter för respektive prinsessa och de skötte sig alldeles utmärkt. Jag kom i samspråk med ett gäng från Flen där flertalet av dem tävlingsdebuterade med diverse olika raser i alla storlekar. Tack till dom eftersom jag nu har alla lopp på film. Filmen redigeras under veckan och läggs sedan ut på bloggen.

Stina fixade 2 nollade lopp, varav en 4:e och en 10:e placering. En disk som var på grund av en förvirrad förare samt ett lopp med 5 fel. Jag är kanonnöjd eftersom hon hade fart som hon inte haft tidigare. Husse hade emellanåt svårt att hinna med.

Griima fick 3 diskade lopp och ett med en 18:e placering, endast 10 fel och det loppet var den tredje starten. Ett av de diskade loppen fullföljde hon medan jag i de andra 2 valde att diska oss för att hon skulle få ha roligt på banan. Jättebra miljöträning för henne. Jag blev klart överraskad av att hon fixade slalomet (8 pinnars) i det lopp hon placerade sig i. Första gången hon gick igenom slalomet var igår på träningen.
Det märktes tydligt att hon behöver mer miljöträning och banträning för att kunna hålla fokus för att kunna gå fullt i ett lopp. Man ser tydligt att hon är lite osäker och behöver mer träningslopp i tassarna.

När jag kom hem så märktes det att jag konsekvent struntat i att ta hand om mig själv ocden åldrande kroppen jag bebor. Båda hundarna värmdes upp och stretchades efter varje lopp. Det skulle jag även gjort med mig själv. Inte utan att jag stapplade ut ur bilen på stela och krumma ben när jag kom hem och lastade ur. Hundarna däremot var hur följsamma och mjuka som helst även om de var lite trötta i skallen.

Husse tog igen sitt i badkaret med hett vatten och badskum samt en ansiktsinpackning med någon lera jag fått av Ulla. Låg i länge och läste lite ur "Ledarskap med Cesar" som jag köpte med presentkortet jag fått från Avd 5A. Nu känner jag mig riktigt fräsch (ja, leran är borttvättad), åtminstone när jag håller mig stilla och inte stapplar runt.

Och solen den värmer så skönt.

2011-04-22T21:38:00.002+02:00

Värmen har kommit till Segersjö och med den naturens alla varma färger. Grönt i diverse kulörer på gräs och lövverk. Vitsippor i full blom, kabelekan som blygt börjar visa sin gula kulör, blyga violer i lilablått och en mängd andra blommor som börjar slå ut.
Tidigare okända buskar börjar nu bekänna vilken art de tillhör. Förut såg jag bara grenar med knoppar på, nu har de avslöjat sig genom att veckla ut sitt bladverk. Det senaste avslöjandet var en krusbärsbuske som stod mol allena på gräsmattan. Syrenernas blad växer så de knakar och det lär nog inte dröja innan blommorna står i full blom. Äppelträdens små bladknoppar börjar spricka och visa sina små mjuka blad. Ska bli spännande och se vilka äppeltyper som kommer på träden.

Herrgårdsvistelse och gott väder.

2011-04-20T22:10:00.006+02:00

Hemkommen efter två planeringsdagar på Båsenberga. Trevlig miljö och god mat men framför allt två givande arbetsdagar. Har lärt känna de andra i ledningsgruppen och fått en bättre inblick i verksamheten. Känns gott att jobba i en verksamhet som tydligt ser vikten av medarbetarnas engagemang och kraft. En arbetsgivare som vill och vågar satsa på sin personal. Är också lite ovant att vara i en verksamhet som inte enbart styrs med ekonomi utan framför allt av medborgarnytta. Tack till er som deltog och till personalen på Båsenberga som gjorde detta till två minnesvärda dagar.Idag fylldes det på jord på gräsmattan där lekstuga och gungställning stått samt att de hål från flyttbilen fylldes igen. Härligt med traktor. Behövde inte slita så mycket. Bara sprida ut de tre skopor jag kört fram.
Jag tog med mig prinsessorna ut på en lång cykeltur och upptäckte en perfekt cykelrunda. Grusväg, en gammal gräsbevuxen körväg och en kort bit på asfalt. Vi var nog ute i tre kvart så det blev en rejäl runda där de fick trava på i sakta mak.Vitsipporna har exploderat både i antal och blomning. Såg nästan ut som snö på vissa ställen. Både björk och rönn har börjat visa bladen. Viden har blommat över och kabelekan börjar så smått blomma. Det är varmt och skönt ute samt att det verkar bli en härlig och lång vår. Nu närmast en långhelg med bland annat tävling i Katrineholm.

Vitsippor! Nu är våren här för att stanna.

2011-04-14T21:31:00.006+02:00

Nu är staketet klart. Till helgen ska grindarna fixas och hängas dit. Målning kommer att göras nästa vår då impregneringen "torkat" till lite mer. Skönt med staket då man mer ser vad som är gården respektive trädgården samt att de två håriga prinsessorna får lite svårare att komma åt sina leksaker-hästarna.
Helt otroligt vilken skillnad det blivit på hundarna sedan vi flyttade hit ner. De är inte alls så vaktiga som de var då vi bodde på Halåsen. Det kan kanske kopplas till att både jag och Ulla är mer harmoniska på nya gården. Jag ska väl inte sticka under stol med att man var på sin vakt då vi hela tiden kände av att ena grannen hela tiden sökte efter "fel" så de kunde gny om en det ena och en det andra. Men nu är det slut på det.Var ute och cyklade med hundarna då jag kom från jobbet igår. Höll ta mig sjutton på att cykla av vägen. VITSIPPOR! Var bara tvungen att stanna, kolla och fota. Hundarna tittade konstigt på mig och såg väl mig som en konkurent om deras kisseplatser då jag kröp omkring på alla fyra bland vitsipporna.
Av någon anledning så förknippar jag vitsippor med min barndoms vårar. Glädjen över att kunna vara ute och ränna runt i skogen och bygga kojor och liknande kreativa lekar. Det känns bara så gott inombords och jag förstår nu hur mycket jag faktiskt saknat så enkla ting som vitsippor. I Jämtland var de en raritet ute i skogarna men här är det riktiga fält av sippor. Kommer också ihåg att då de första vitsipporna kom så plockades det en stor bukett till Mamma från den då lille Thomas. De fick sedan stå på köksbordet tills de tappade kronbladen, vilket i och för sig gick fort. Men det är varma och goa minnen som väcks. Tag vara på det lilla så att det stora inte försvinner.

Värme och arbete - njuter.

2011-04-11T21:38:00.006+02:00

Ett tag sedan sist och det har hänt ganska mycket. Har satt ut banan och fått till lite nya hinder. Ja, i och för sig är de nytillverkade efter det att jag lämnade en del hinder kvar på Halåsen. Har dock en balansbom kvar att bygga.Hundarna har provat hindren och med glada skall godkänt husses konstruktioner.

Mobiloperatören 3 har ingen täckning i Segersjö vilket både jag och de som försökt nå mig erfarit. Trots reklamen i tv´n så är de inte så kundmedvetna som de vill ge sken av. Jag har reklamerat abonnemanget då det saknades täckning men det tar lik förbaskat en arbetsvecka för dem. Allt kan man lösa via telefon och mail, förutom reklamationer. Då måste man skriva analoga brev med underskrifter och allt. Tillbaka till stenåldern. Positivt överraskad är jag av telia som är både snabba och serviceinriktade. På fredag har jag förhoppningsvis blivit inkopplad på det mobila nätet igen.

I helgen hade jag och Ulla fint besök från Östersund. Jessica och Kalle kom ner över helgen. Det blev i och för sig en kort visit men det var kul att se dem igen. Dessutom så tog hon med sig en häst upp, en mindre att ta hand om här hemma.
Vi var riktigt kulturella under lördagen. Först var vi ute på Oset, ett naturreservat, och tittade lite. Sedan for vi iväg till Wadköping och tog en fika på ett café i det gamla träkvarteret. Som om det inte var nog så for vi efter fikat iväg till Tysslingen och kollade på sångsvanar. Det var helt vitt av svanar och det var ett fasligt väsen på dom. En häftig upplevelse utöver det vanliga. Hundarna var lite nyfikna på oväsendet först men de lade snabbt det åt sidan och intresserade sig snabbt för annat.

Dagen har varit helt underbar. Sol och värme. Lunchrastade hundarna i t-shirt och blev varm bara av att gå runt. Väl hemma så satte jag igång med att bygga staket. Virket köptes förra helgen. I kväll stog jag i kortärmat fram till 21.00 och byggde. Det häftiga var att jag inte slutade för att det blev kallt utan för att det blev för mörkt. Ett rakt staket byggs ju bäst och rakast i dagsljus. Förhoppningsvis fortsätter vädret att vara bra (uppehåll) så blir staketet nog klart fram till helgen.
Stina är en riktigt skicklig jägare. I söndags när Ulla och jag satte hage så såg jag att Stina smög på något. Snabbt som en kobra dök hon in bakom en sten som finns på agilityplan och jag hörde ett skrik. Trodde först att det var Stina som gjort sig illa, men icke. Det var dödsskriket från en brun "råtta". Om det var en sork så var den gigantisk. Katterna tar ju en hel del av gnagarna men de här stora vidundren verkar det som om de överlåter till Stina. Den här rackaren var cirka 20 centimeter exlusive svans. Har tidigare sett hur hon tar små sorkar men då hon tagit den här bjässen var husse mäkta stolt.....

Jag höll på att missa ett vårtecken!

2011-04-02T20:25:00.004+02:00

Tävling med blandat resultat. Agilityloppet 0,11 i tidsfel vilket hade varit en klockren nolla om jag inte strulat till det och kommit in på fel sida om A-hindret. Min tvekan gjorde att Stina stannade till på A-hindret och kollade vad sjutton husse höll på med. I hopploppet gick jag för snävt på ett hopphinder vilket gjorde att jag styrde Stina förbi en tunnelingång - vägran och sedan gick hon ur slalom i näst sista porten. Min luft tog slut och hon kollade vad jag höll på med igen, vilket gjorde att hon gick ur.
Trots allt är jag mycket nöjd med dan i Askersunds ridhus. Vi hade skitskoj och sedan så fick vi till en rejäl miljöträning med Griima. Hon var exemplarisk. Lugn och sansad med ändå nyfiken och med på vad som hände. Trots all uppståndelse runtomkring så kunde hon slappna av. Trots att jag inte räknat med att stöta på någon kändis så var det ändå några sådana på plats.Väl hemkommen så tog jag skottkärran och en grep för att vandra runt på tomten och samla ihop vinterns skörd av hundskit. Gick snabbt och smidigt. Det var en himla tur att jag gjorde det annars hade jag missat årets första krokus som spirade i gräsmattan. Men den upptäckte, fotades och beskådades. Det var lite svårt att fota den för mina två prinsessor skulle hela tiden komma fram och kolla på vad det var som husse var så intresserade av.
Under tiden som jag plockade skit så försökte Stina hela tiden jaga på två ormvråkar som for omkring över gården och flörtade med varandra. De skrek till varandra nästan hela tiden. Efter ett bra tag så slog de sig ner i ett stort träd i hagen vilket inte Stina kunde acceptera. Skällande drog hon iväg mot trädet för att jaga bort dom. Och döm om min förvåning då de med föraktfulla vingslag drog vidare och lämnade Stina efter sig. Synd att jag inte kunde se hennes uttryck då hon stod mitt i hagen och tittade efter vråkparet. Hon hade nog inte trott att de skulle dra vidare eftersom de tidigare snurrat runt över gården och hon haft stenkoll på dom.
Efter att gården blivit rensad från hundskit så fick prinsessorna stå ut med lite pälsvård. Så istället för hundskit på gräsmattan så ligger där nu en halv hund i form av underull och täckhår. Morris gick förbi vilket fick till följd att det även ligger en fjärdedels katt i form av hår på gräsmattan. Mycket bomaterial för fåglarna blev det.
Stina, men även Griima, är ganska nöjda med dagen och ligger nu och snarkar nöjt.

Äntligen! Lycka! Lycka!

2011-03-24T20:59:00.006+01:00

I dag efter jobbet hände det. Snabbt som ögat plockades det fram hopphinder, däck och slalom. In och hämta de små håriga. Började med Stina. Hon var som vanligt när vi gick ut men då hon såg hindren blev hon helt loss. Skällde och ylade samt snurrade runt. Rackarns vad hon följde fint. Slalomet gick som en dans. Trots uppehåll i hinderträning sedan augusti i fjol så var det som om det var i går hon for fram mellan käpparna. Snacka om att vi hade en underbar stund på banan. Underlaget är inte det bästa men det kommer att fixas så snart som möjligt. Den blir större än den jag hade på Halåsen och sedan ligger den bara 25 meter från ytterdörren. Vilken livsglädje hon visade där hon flög fram mellan hindren.När Stina hade fått sitt så byttes hon ut mot Griima. Precis som Stina så blev Griima småtokig när hon såg hindren. Hon rusade dit och tog ett par hopphinder i ren glädje. När jag handlade henne runt bland hopphindren så följde hon så himla fint. Glad, pigg och framåt. Jag hade ställt upp slalomkäppar i en "allé" och lät Griima gå igenom där. Hon kom ihåg allt sedan vi tränade i augusti och jag upplevde en sån glädje över att hon har befäst kunskapen så pass bra sedan i fjol.
Till helgen kommer tunnlar, gungbräda och långhopp fram. Då blir det köra av. Nu har husse fått mersmak precis som de båda ludna damerna. Känns extra skönt att bo här nere när man ser på väderprognoserna norrut.

Om en och en halv vecka ska jag och Stina bekänna färg i Askersunds ridhus. Jag hoppas vi hinner få till Griimas slalom någorlunda innan hon och jag debuterar på banorna i Katrineholm på annandag påsk.

Och mycket har hänt sen sist

2011-03-21T19:40:00.005+01:00

Vår gård i Segersjö har fått en ny traktorförare. Ulla for omkring och skrapade ihop hästskit ur vinterhagarna som om hon inte gjort annat. Stängsel, grindar och hästar var hela efter hennes framfart men skiten var väck. Ja, det mesta i alla fall. Hon är duktig min fru, på det mesta.
Griimas stygn efter de bortopererade sporrarna tog vi bort i går. Det såg riktigt bra ut. Honvar lite irriterad precis där stygnen suttit annars har det läkt väldigt bra. Hon har varit kanonduktig varenda gång vi rengjort och bytt bandage.

Sedan jag skrev sist har jag ju också kommit närmre de femtio. Nu har jag mindre än ett år kvar tills det är dags att fira ett halvsekel. Av Ulla och Jessica fick jag biljetter till Cesar Millan´s framträdande på Hovet den 12 maj. Det var något som jag definitivt inte väntat mig. Utöver biljetterna så fick jag en ihopfällbar bur att ta med på tävlingarna. Så nu kan jag ha med mig både Stina och Griima utan problem.
Morris älskar att ligga i soffan mellan mig och Ulla och han är en riktig livsnjutare. Så fort han hör att vi håller på med något som kanske går att äta så kommer han som ett skott. Med kisande ögon sitter han sedan och tigger genom att charma. Får han inget så så kan han gå över till rena handgripligheter. Ulla har ju lärt honom att om man klappar på kinden så blir man belönad med en bit ätbart från munnen. Häromkvällen kom det inget och då blev han allt lite irriterad och klorna kom ut. Ungefär som om han tänkte "Ge hit gobiten nurrå!". Ulla fick ett litet hål på sidan av näsan. Men när man ser honom på bilden här ovanför så tror man inte han kan göra någon något illa?!
De andra två, systrarna Millan och Puma, ligger bara och myser med varandra. Bortsett från de gånger de får ett stolleryck och jagar efter varandra som två illbattingar. Men visst är de söta? De har verkligen satt sig i respekt hos hundarna. Stina kan morra till åt Puma då hon blir för närgången men då ser det ut som om Puma ger fingret åt Stina. För snabbt svarar Puma med att att slå med tassen åt Stinas håll och Stina backar.

Nu verkar det ändå som om det äntligen är vår på gång. Blev ett bakslag i fredags med en decimeter snö. Det mesta är nu borta och hur skönt inte det. Snart åker hindren fram. Både jag och hundarna behöver lite (läs mycket) hinderträning innan första tävlingen. Stina och jag ska ju ut på banorna redan om 1½ vecka och det är inte utan att det pirrar lite i tävlingsnerverna.....

Är jag på väg att bli till åren?

2011-03-14T20:50:00.003+01:00

Nej! Det är bara kroppen som är lite sliten efter en hård vinter. Känns himla gott att ha kommit igång med löpningen igen. Stina följer med så glatt och sprudlar av upptäckarlusta över alla nya dofter som finns här nere. Idag gjorde hon ett dubbelt sorkhopp vilket nästan fick mig att springa av vägen. Det såg så himla roligt ut och gick liksom i slowmotion.
Griima får vänta någon vecka till innan hon får följa med igen. På söndag tar vi bort stygnen efter operationen. I tisdags förra vecka opererade vi bort hennes sporrar vilka hon böjat få lite problem med. Så i mitten på nästa vecka kan hon börja följa med ut igen under förutsättning att det läkt ordentligt.I söndags så låg jag i soffan i vardagsrummet och bara njöt av att vara hemma. Konstigt att man ska behöva flytta för att få uppleva ett sådant lugn. Inte för att jag vantrivdes i Östersund och på Halåsen men här i Segersjö känns det betydligt mer som hemma. Konstigt och svårt att förklara men det känns himla gott.

Tävlingssäsongen är kollad mot kalendern och det är inte utan att jag blir lite full i skratt då jag såg på avstånden här nere. Det är knappt så man behöver boka boende på tävlingarna för de ligger så himla nära. En bor ju mitt i smeten nu mera.
De första tävlingarna har jag anmält mig till. Säsongstarten blir den 2:a april. Det blir årsdebut för Stina och Griima debuterar på en inofficiell på annandag påsk med 4 starter. Stina startar då också så det blir 8 lopp för husse. Tur att jag redan börjat med konditionsträningen.

Trött på snö och kyla!

2011-02-23T13:13:00.007+01:00

Tji fick jag då vi flyttade ner till södern och hoppades på varmare väder. Det är fortfarande kallt och full av det vita som tydligen kallas för snö. Skam den som ger sig. Almenackan säger ändå att sommaren är längre på dessa breddgrader. Det kommer snart något som kallas vår innan sommaren slår till. Det var 30 år sedan jag upplevde en riktig vår sist. Tävlingssäsongen för viktiga sporter är längre (till dessa hör inga sporter som omfattar snö eller is, bara barmarksverksamheter typ; agility).
Griimas skadade trampdyna håller som tur är på att bli bättre. På fotot syns det hur den såg ut i måndags. Hon har nyu börjat stödja på tassen men har fortfarande tassbandage för att inte komma åt och slicka.
Så här älskvärd blir man då man anar att det strax ska läggas ett nytt tassbandage. Man kryper, ålar och visar att man är jätteliten. När bandageringen börjar är hon dock som ett ljus. Ligger alldeles stilla och låter sig bli ompysslad.

och många rävar är det...

2011-02-18T08:52:00.005+01:00

Vid nya boendet är det riktigt rävtätt. I början på veckan satt Morris (den stora grå) bara 20 meter från en räv ute i hagen. Morris satt och tvättade sig och hade järnkoll på räven som satt och stirrade. Det märktes att räven var osäker för han verkade vilja dra vidare men kunde inte riktigt släppa Morris med blicken. Efter en stund gav han dock upp och vandrade vidare.

Härom kvällen var jag ute och fodrade hästarna och hundarna var som vanligt med. När jag var på väg in ser jag hur Griima drar iväg med dunderfart utana att skälla. Kollar upp och ner över mot vägen och ser där Stina trava snyggt på vägen. Ropar på dom men ingen respons. Stina försvinner och Griima efter med en hiskelig fart. Ja de kommer väl strax tänkte jag och vänder mig om för att fixa igen dörren. Då kommer Stina från andra hållet. Hon kan inte ha varit sä jäkla snabb. Satan - det är en räv som Griima har dragit på. Nu blev det liv på Thomas. Beodrade Stina att stanna och ropade (skrek) efter Griima. In som ett jehu för att hämta ficklampa och när jag väl kommer ut igen så kommer Griima glatt springande mot mig. Svansen går, ja det är hela bakdelen som roterar som bara hon kan göra. Det var precis som om hon ville säga att visst har jag varit duktig som jagat bort den vilda räven. Jag kommer nu att börja träna siluettigenkänning på både hundarna, katterna, hästarna och Ulla.

En kväll, ja det är alltid på kvällarna de små rödaktiga dyker upp, kommer Ulla springande från andra våningen. Hon smyger snabbt fram och viskar att jag ska stänga av tv´n och smyga fram till vardagsrumsfönstret. När jag försiktigt kikar ut så är det två rävar som nosar omkring under äppelträdet utanför vardagsrummet. Då fick jag en riktigt bra bild av dom. De är lite mindre och rödare än de jag är van vid från Östersund. Men de var riktigt fina med yviga svansar och fina pälsar. Enda orosmolnet är om de går på katterna eller inte. Ja Morris är vi inte oroliga för utan det är väl mer Millan och sen för Puma när hon kan börja vara ute.

Lördag-och ännu en vecka har gått

2011-02-12T20:17:00.005+01:00

En vecka sedan förra påhälsningen i bloggen och min första vecka på nya jobbet är till ända. Har varit en spännande och intressant vecka. Våren gick vilse och vintern kom och tog över ett tag igen. Jag hoppas att det bara är ett kortvarigt återbesök och att våren hittar hem igen. I går kväll tog Ulla kommandot och vi målade klart lilla rummet på 2:a våningen. Det blev kanonbra med den färgen vi valt, sanddyn. I och för sig hade vilken färg som helst varit bättre än den som var. En svart vägg och tre knallröda. Att gå in där var som att gå rakt in i ett ångestanfall. Nu är det lugn och harmoni. I dag fixade jag till montering av eluttag med kabeldragning och uttag i taket. Det blev jättebra. Det fungerade nästan på en gång, efter att några proppar gått så var det inga problem med korskopplingar.Bilden här ovan känner ni igen. Det är samma hundar på samma sten men en vecka senare. Tyvärr med mer snö nu, än då. Traktorn har fått jobba med snöröjning både i går och i förrgår. De stora snöhögarna jag dragit ihop användes idag till att låta hundarna jobba i. Det blev en hel del uppletande till deras stora glädje. Näst agility så är det uppletande som är deras favoritarbete. Nu ligger de mentalt tillfredställda och njuter av värmen från kakelugnen där en liten brasa sprakar. På tv´n - melodifestival! Ja festival och festival, upplever det mer som musikslakt och ett kommersiellt jippo. Mellanakterna är det som ger någon form av behållning.
Sedan har jag en liten fundering: Varför ska alltid våra katter ligga och sova i dataväskorna? En kanske ska börja sälja dataväskor som kattkorgar, kan det vara en affärside att satsa på?

1:a dan på nya jobbet avklarad.

2011-02-07T19:40:00.005+01:00

Jag börjar med gårdagen. Efter att ha hämtat Ulla vid stationen i Vingåker så var vi på "Vingåkers outlet". Det blev ett par skor var men det var mycket som drog till bra priser. Blir garanterat fler besök i Vingåker.
Efter endast en dag på nya jobbet så känns det spontant bra. Verkar vara bra stöd runt cheferna och en fungerande ledningsgrupp där enhetscheferna stöttar varandra. Dessutom har kommunen ett "chefsutvecklingsprogram" som omfattar mixade grupper från olika verksamheter och chefsnivåer. Grupperna träffas samlar 2 gånger per år och de små grupperna träffas några gånger däremellan.

Tidigare har jag varit med om att halvera, stänga, förstärka och förändra verksamheter. Nya erfarenheter väntar då en verksamhet jag har hand om ska byta personal. Då menar jag inte bara enstaka utan hela personalgruppen om 13 personal skall bytas ut. Personalen blev meddelad om detta i förra veckan så jag har nog lite att stå i fram till semestern då det skall vara klart.

I morgon fortsätter inskolningen. Den jag ska vikariera för går på sin ledighet den 1.mars och fram tills dess så har jag en rotetvåa som guidar. Områdeschefen har planerat in mig på några utbildningar. Några stödsystem har jag jobbat med tidigare medans andra är nya. Bara att ligga i och jobba.

Äntligen hemma!

2011-02-06T21:02:00.003+01:00

Skönt att vara hemma och inte behöva åka upp till Östersund igen. Mitt på dan idag så fick jag en liten orosklump i magen men den försvann snabbt då jag kom på att jag inte behövde åka upp igen. Gjorde ju min sista dag på kliniken i torsdags.
I fredags ringde min nya arbetsgivare och vi bestämde när jag skulle komma på måndag. Min första dag på nya jobbet och jag får börja med "sovmorgon". Inte illa men det är nog inget jag får ta som vana.
Helgen har flutit på i lugn harmoni. Jag har bara njutit av att vara hemma. I fredags var Ulla i göteborg hos Mia över dan och i lördags var hon med Monika på teater i Stockholm. Det var henne väl värt att få komma ifrån lite och få egen tid. Det var i och för sig skönt att vara själv hemma och få "bo in sig lite".
Jag och hundarna hade en trevlig helg med solsken både lördag och söndag. Bilden togs tidigare idag i en av sommarhagarna. Som synes så är det nästan helt fritt från snö här nu. Hoppas att det inte blir något bakslag med ytterligare snöfall här nere. Vore inte speciellt välkommet nu när jag fått smak på våren.

Efter 30 år i förskingringen så känns det som att komma hem. Även om varken jag eller Ulla är härifrån så är naturen och miljön väldigt lik den som jag växte upp i. Mycket lövskog blandat med odlade fält och åar. Helt andra vyer än de man levt i de senaste 30 åren.För att inte nämna alla ljud som hörs av olika fåglar som inte finns norröver.

Sista helgen borta.

2011-01-29T22:31:00.006+01:00

Nu är det bara fyra (4) arbetsdagar kvar. Upptäckte till min glädje att det blivit ytterligare en semesterdag kvar att ta ut. Den tas på fredag så på torsdag efter jobbet åker jag hem för att stanna. Inget mer arbete i Östersund inom överskådlig tid. Känns riktigt bra. Lite sorgset känns det dock att lämna de väl fungerande arbetslagen jag haft. Dessa önskar jag lycka till i framtiden och likadant till deras nya chef. Det blir nog riktigt bra.
Så fort jag lämnar sängen så hoppar Griima upp och lägger sig där. Ja lämnar och lämnar sängen, det räcker ju faktiskt med att jag sätter mig upp så hoppar hon upp bakom ryggen på mig och kastar sig omkull på kuddarna.
Jerry skulle hjälpa mig att montera nya bromsbelägg fram. Det gick på rumpan. Dels var det fel modell och så visade det sig att bromsskivan på vänster fram behövde bytas också. Lite mer än jag räknat med men grejor är beställda och det fixas till veckan innan jag far söderut. Trots aber med reparationer så fick jag kaffe och trevliga samtal med Jerry och Helen. Passade också på att gå ut i hagen och klappa om Kopur. Lugnet själv tillsammans med Mani.
Efter besöket i Granbo for jag tillbaka till boendet på Frösön och hämtade ut flocken för en promenad på isen. Hundarna hade riktigt roligt och rasade runt som tättingar. Själv tyckte jag det var skönt att komma ut på en promenad men vädret lämnade en del i övrigt att önska. Det blåste på rätt bra ute på isen så det kändes gott att sedan komma inomhus och hänga lite tvätt.
Har i kväll fått ihop det sista på årsmöteshandlingarna till ÖBHK årsmöte. Känns bra att få lämna ifrån sig färdigt material innan jag far hem. Jag kan själv inte vara med på årsmötet då jag är hemma i Örebro. Blir både långt och dyrt för att åka upp på ett tvåtimmarsmöte.

Helg hemma igen.

2011-01-22T20:20:00.006+01:00

Fredagen blev en semesterdag från jobbet, så på torsdag em/kv satt jag i "mammas lilla blå" på väg hemåt. Jag fick se en del vilt längs vägen. Två pigga rävar sprang över vägen, en i närheten av Sveg och en strax utanför Lindesberg. Båda var välpälsade och med riktigt yviga svansar, ingen skabb där inte. Strax söder om Mora passerade jag en viltolycka. Ingen skadad mer än älgen som död låg kvar på norrgående körfält. Det måste ha skett precis innan jag passerade och när jag åkt en bit så kom det på trafikinformationen på radion. Det var inte olyckan i sig som de varnade för, utan det var alla nyfikna som både stannat och krypkörde förbi för att stirra på den stackars älgen. Precis som om en älg skulle vara något exotiskt. Det finns ju en hel uppsjö av dem som dessutom lever, att titta på.
Väl hemma slappnade jag av och bara njöt av känslan som infinner sig när man är på en plats där man verkligen trivs. En lång helg att ladda batterierna på tillsammans med Ulla, två härliga hundar och tre katter som stryker sig mot allt som kommer i deras väg.Vy över vår vackra ekdunge i sommarhagen. Det blir ett fint fikaställe i vår och sommar.Vinterhagarna med ligghallen längst bort i stallbyggnaden.
Några bilder på boningshuset från olika håll. Ett hus att leva och trivas i. Känns verkligen som om man till slut har hittat hem.
I morgon är det dags att sätta sig i den lilla blå och åka upp till Östersund igen. Det känns faktiskt helt okej. Det är sista pendlingsresan uppöver och sedan är det slut efter 12 dagar i Östersund. Sista dagen på kliniken är den fjärde februari och fram tills dess är det mesta att lämna över till de som ska ta vid. Känns skönt att sluta på kliniken men även lite sorgset att lämna enheterna jag varit chef över och den personal jag lärt känna och fått bra relationer med.

Nu är det inte långt kvar.

2011-01-11T13:15:00.005+01:00

Så befinner jag mig ånyo i parasitland. Nu är det inte långt kvar tills dess att det är färdigpendlat. Den här gången har jag både Stina & Griima med mig. Jessica ska ju "flytta" upp igen så för att underlätta både för Ulla och hundarna så följde de med mig. Liftade med Solveig upp i söndags och hela flocken (Stina, Griima och Humlan skötte sig alldeles utmärkt i bilen.
Så här söt var Griima den 5 november 2008. Hon är lika söt idag bara lite mer vuxen. Utseendet alltså, mentalt har hon nog inte mognat riktigt färdigt ännu. Hon äger ju en underbar förmåga att skrämma sig själv. Solveig berättade att Griima luktat på en brevlåda undertill och sedan blivit livrädd då hon reste upp skallen och slog i brevlådan. Griima verkar vara urtypen för hur hundar lever i nuet, hela tiden. Det här med att koppla ihop saker är ännu inte någon styrka hos henne. Stina växte ju också på sig sent så än finns det hopp.
Hopp finns det även för mig nu när allt är klart med nytt jobb. Om bara tiden kunde gå lite fortare. Ibland springer ju tiden iväg och nästan ifrån en. Men tyvärr inte nu när man verkligen vill....
Det bästa av allt är att trots snömängden hemma så dröjer det inte länge förrän vi kan börja träna på världens mest roliga hundsport - agility.

Bilden här ovan är från uppvisningarna jag och Stina hade på Fäviken game fair 2010. Det var 3 roliga dagar med många nya erfarenheter samt att vi båda fick mycket träning, både på bana och runt om.

Skönt att vara hemma.

2011-01-07T21:18:00.002+01:00

Det är helt otroligt vad gott det är att vara hemma mer än några dagar då man väl är hemma. Långhelgerna är underbara. Nu har jag bara 20 arbetsdagar kvar uppe i Östersund. Efter det är det slut på pendlingen.Kan man ha det goare än så här. Avslappnad och snarkande hund som ligger på en så kallad "hussebädd".

Skönt att vara hemma igen.

2011-01-07T00:02:00.004+01:00

Det var riktigt gott att komma hem igår. Det blev visserligen sent men det var det värt. Efter 10 timmars tågresa blev jag hämtad av Jessica vid stationen. Då vi svängde in på gården vid halv ett på natten kändes det verkligen skönt att komma hem. Snabb uppackning och sedan ner i sängen till väntande håriga. De hade saknat mig och ville ligga i samlad flock. Härunder ser ni Stina och Millan.

Varför är det så att "alla" våra katter älskar att undersöka tomma pappkassar. Här har jag upptäckt Puma som försökte gömma sig i en kasse. Under tiden låg Griima i korgen och rensade tänderna med hjälp av ett buffelhudsben.
Del har tillbringats i traktorhytten och fallen snö har blivit röjd. Det hade kommit bra mycket sedan förra helgen. Hydraliken fungerade bra efter påfyllning av hydralolja och viss slangjustering.
Just nu ligger Stina ihoprullad vid sidan av mig och vilar sitt huvud i mitt knä. Det är helt otroligt vilket lugn en liten hårig hundkropp kan förmedla bara genom att vara i ens närhet.

Jul & nyår är nu över och pendlingen fortsätter.

2011-01-01T21:17:00.010+01:00

Julen är över och ett nytt år är alldeles nytt. Sitter och funderar över tider som gått och på vad som komma skall. Under årets sista skällvande dagar var vi iväg med Stina till veterinären. Hon fick rygg, svansrot och höftleder röntgade. Inga problem. Däremot så fick hon antibiotika mot en bakterie som fått fäste i huden vid ljumskarna. En 20 dagarskur med piller och krage. Efter bara 2 dagar fick vi en ny hund. Mycket gladare och piggare. Kollade lite bilder i datorn i helgen och hittade den härunder. Gissa vad Ulla sa till Stina då hon tagit kortet? Jorå, mycket riktigt. -Ta den då! Vilket fick Stina att dra som ett vilddjur, vilt skällande efter älgen. Inga problem med älgar inne i hagarna på Halåsen efter det.Tiden har verkligen gått fort de senaste åren och mycket har hänt. Känns konstigt att man fortfarande står efter alla starka händelser. Det är bara att konstatera att vi klarar mer än vi tror oss om. Det som hänt har trots allt gett mig ett annat perspektiv på livet om vad som är viktigt och av mindre vikt. Förmågan att kunna leva i nuet och njuta av livet har blivit viktigt.
Nu känns det som om jag har kommit hem efter 30 års utflykt till Östersund. Segersjö känns riktigt hemma och det är gott att veta att pendlingen är över efter den 4 februari. Då blir sista resan från Östersund. Nya jobbet börjar jag den 7:e och det ska bli riktigt spännande. Även dags att se över årets tävlingssäsong och planera in lite tävlingar. Det är många och så nära......
Sista lördagen i januari så är jag och Ulla bjudna till Göta ingenjörsregementes mässförenings vinterbal genom Daniel och Caroline. Så det är dags att plocka fram finstassen ur kartongen i förrådet (undrar om den har krympt?!) och Ulla får väl kolla in balklänningar igen. Fotot är från MHS Ö vinterbal i Storlien där det under några år anordnades vinterbal för kadetterna som gick på skolan i Östersund. Inlägget blev lite av en nostalgitripp mentalt. Men inledningen av nya år ska ju präglas av lite reflektion och eftertanke. Vad har varit bra och vad kan bli bättre. Nu kan livet fortsätta, ha ett bra 2011....

Så är det då dan före dan igen.

2010-12-23T23:17:00.002+01:00

Sent på kvällen efter att ha fixat skinkan, köttbullar och doppebröd är det dags att slappna av lite. Kroppen är lögad inför julafton och nu väntar te och skinkmackor.

Det har hänt en hel del under den gångna veckan. Den inleddes med att jag tackade ja till ett jobb inom socialpsykiatrin inne i Örebro. Sista dan på kliniken i Östersund blir den 4:e februari och jag börjar på det nya den 7:e. Ska bli riktigt gott att slippa pendla. Vad gott det ska bli att få vara hemma och stöka på med grejor på gården och dra igång med hundarnas träning igen.Dags att börja leta aktuell klubb härnere, finns ju några att välja på då jag bor lite mitt emellan (Kumla, Örebro, Flen, Katrineholm eller någon annan). Får söka lite på nätet och se vilken som har bästa agilityverksamheten.

Jag lyckades även med konststycket att krocka med "mammas lilla blå". Var på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit på kyrkogården och lagt en julkrans på Signes grav. Låg i vänster fil i rondellen vid parkskolan och skulle rakt fram. I högerfilen körde en annan bil som var cirka en halv billängd före mig. Då vi var mitt i rondellen körde en liten vit pickup rätt in i rondellen utan att lämna företräde. Bilen till höger om mig tvärnitade vilket jag också tvingades göra då idioten i den vita lilla pickupen körde ut framför mig. Bromsarna tog bra men jag gled in i bilen till höger och tryckte in hennes dörr och spräckte frontspoilern på "mammas lilla blå". Den förbannade idioten tittade på oss med förvånad min utan att ha förstånd nog att inse att hans oerhört klantiga sätt att bete sig på orsakade kollisionen (äldre man med stickad toppluva). Vi två som körde ihop stannade och utbytte uppgifter och svor ve och förbannelse över den vita pickupen som for iväg utan att överhuvudtaget bry sig. Synd att jag inte fick registreringsnumret, smitning är det ganska hög straffsats på. Dessutom hade jag kunna spy galla över idioten då det blir en massa merarbete för både mig och henne jag körde in i. Länsförsäkringar fick i allafall ett oplanerat besök av mig då jag skrev och lämnade in skadeanmälan. Kvällen tillbringade jag i "mammas lilla blå" på väg hem. Jag hade tur med både väder och trafik. Skönt att komma hem och fira jul med nära och kära.

En del reser längre än andra

2010-12-16T23:13:00.004+01:00

Åter hemma i Segersjö efter några intensiva dagar i Östersund. Vattnet i kranarna är fortfarande förenat med fara för välbefinnandet att dricka. Väl hemma kopplade jag ett järngrepp på kranen och drack som en uttorkad kamel.
Idag var jag och Jessica i Stockholm och tittade på medaljceremonin för kontingenten som precis avslutat sin utlandsmission i Afghanistan. Tillställningen var välbevakad efter det terrordåd som tidigare i veckan skett i Stockholm. Armemuseum var välbevakat av både polis och militärpolis vilket gav en smått bisarr inramning av ceremonin. Inte ens här hemma kunde man känna sig riktigt trygg.
Kändes jättebra att få se lillebror igen. Det är inte utan att jag varit rejält orolig mellan varven. Det har ju hänt en hel del under den här missionen också. Det var känslomässigt starkt att få se alla stå uppställda. Även de som blivit skadade under missionen deltog. Han som blivit av med ett ben satt på en pall med kryckor och han som mist båda satt i rullstol. Jag förvånades över okunskapen hos en del av åskådarna. De har haft en av sina nära i Afghanistan men verkar inte ha förstått att personal både blivit skadade och stupat under sitt arbete där. Soldaten som stupat hedrades med foto och ljus vid sidan av talarstolen. Försvarsministern höll ett bra tal där politiken för en gång skull var tydliga med att de stöttar den internationella insatsen. Inte en dag för tidigt då svenskar faktiskt utsätter sig för risken att bli skadade eller stupa dagligdags i sitt arbete utomlands.
Under ceremonin kände jag faktiskt en saknad efter mitt tidigare arbete. Inte av jobbet som sådant utan efter den kamratskap och sammanhållning som yrkeskåren inom försvarsmakten har. Det är något jag verkligen saknar på min nuvarande arbetsplats.
Det var skönt att få hem lillebror och veta att han får vara med de sina igen. Nu bor vi också lite närmare varandra så träffarna blir garanterat tätare. Och det lär nog dröja ett tag innan han far ut igen, åtminstone hoppas jag det.

Helg igen, men det gör ännu ont...

2010-12-04T22:15:00.007+01:00

Var ute och sprang i onsdags. Gjorde ont och kändes konstigt i axel och skuldra de första fem minutrarna sedan släppte smärtan och det kändes riktigt bra. Hela kvällen var jag smärtfri men på torsdagsmorgonen var det lika jäkligt igen. I fredags var det dags för återbesök hos läkaren. Ny röntgen av nacken - vilket resulterade i att de under nästa vecka ska ta nya plåtar. Belastningsröntgen kallar de det för. Peppar, peppar men idag har det inte varit lika illa. I torsdags hade jag nog ett par parasiter i magen. Efter ett antal mer eller mindre akuta besök på toa så verkade det som om de lämnat kroppen.I går satte jag mig i "mammas lilla blå" och for hem till Segersjö. Det tog sin lilla tid. Stötte på de flesta av vinterns vädertyper och före på resan. Mestadels så var det dock mycket bra före och inget snöfall så det gick att ha en ganska bra marschfart. Det var riktigt skönt att komma hem och träffa både Ulla, hundarna och katterna. Det märktes att jag varit saknad.Hemma har tomten kommit upp på stallväggen. Av någon outgrundlig anledning så är den viktig att få uppsatt. För mig skänker den julfrid och glädje samt att den visar mig var jag bor. En billig rackare som är inköpt på Ö&B, vi är inne på den tredje. Men när den här lägger ner så finns det nog inga mer att köpa, hoppas att den håller länge.
Vädret har idag varit lysande hemmavid. Solen har skinit och det har inte varit så kallt. Snöröjning med traktorn och byte av kran i stallet samt lite eldragning hörde till dagens praktiska arbeten. Bilden är från tidigare i veckan då Ulla och Jessica var ute på promenad. Lördagen avslutades med pizza och filmen "Shooter". I morgon bär det av till Östersund och parasiterna igen.

Det gör ont, det gör ont......

2010-11-26T07:47:00.002+01:00

I går tillbringades stor del av dagen i smärtans tecken. Axelns smärta gick inte längre att hålla stången med voltaren gel och ipren. Det blev ett besök på akuten. Inga problem att komma dit då jag berättade att min hälsocentral fanns utanför Örebro. Det blev läkarkoll och röntgen. Många bilder tog dom, blev nog 10 stycken innan de var nöjda. Resultat - inga skelettskador men däremot rejäla mjukdelsskador på muskler och nerver. Fick trampolinpiller (tramadol) och voltaren. Skojpillren hade dom på sjukhusapoteket men inte voltaren. Tog två trampolinare men inte fasen hjälpte det mot värken. Satt på ledningsmötet på eftermiddagen torr i munnen, förmodligen med ett idiotiskt leende på läpparna men hade fortfarande ont. Efter mötet stack jag iväg till stadens apotek och hämtade ut voltaren och alvedonsubstitut. Rejäl första dosering och döm om min förvåning - smärtan lindrades.
Trampolinpiller i all ära men de funkar inte för mig. Slöseri med pengar, tur de inte var så dyra.Efter en natt på tåg, sovkupé visserligen, så är det rejält ont igen. Sitter just nu och laddar med hotellfrukost på Clarion hotell i Örebro. Om en timme så är det jobbintervju på kommunen här. Har sökt ett vikariat som chef för socialpsykiatrin i Örebro. Trots värk så ser jag fram emot intervjun. Känns otroligt att åtminstone få komma på intervjuer på de tjänster jag sökt. Sedan får jag väl se hur långt det bär.
Efter intervjun blir jag hämtad av bästa hustrun. Ja, hon är också den enda. Sedan blir det en go helg hemma i Segersjö vilket är riktigt efterlängtat.
Mycket skrivet om smärta men jag är trots allt man och när jag har ont så har jag j-vligt ont. "Ondare än alla andra tillsammans och det är väldigt synd om mig" tycker jag själv. LÄRDOMAR - Se för fan till att förankra stegen ordentligt innan du klättrar upp igen, idiot!

Varför händer det alltid mig?

2010-11-21T17:34:00.002+01:00

Vad är det då som händer? återkommer till det om ett tag. Har varit en underbar helg. Bara att vara hemma känns så förbaskat skönt. Det enda smolket i bägaren har varit att säljaren till fastigheten är en ren amatör vad gäller kommunikation. Han hade lämnat lite jordbruksredskap som han skulle sälja. Han hade fått en uppgift, nämligen att ringa oss så att vi kunde vara hemma då hans köpare kom. Ja inte fasen ringde han. I lördags kom det en trailer som skulle hämta plogar med mera. Då fick jag både prata engelska och köra traktor i två timmar. Säljaren lös med sin frånvaro och det var inte frågat om det gick att få lasthjälp. Ulla och jag är alldeles för snälla. Idag dök det upp en lastbil och två bilar med släp som skulle hämta resten av grejorna. Vi var precis på väg att åka bort, då brann det. Peppar, peppar säljaren dök upp och den arme tarmen trodde han skulle kunna ta med sig en massa annat också. Det vi pratat om var jordbruksredskapen, det andra har han haft tid på sig att plocka undan sedan den 15/10. Det blev en riktig grisnit för säljaren. Vi var nu mycket tydliga med att det nu var sluthämtat av pinaler så nu är det bara att hoppas att budskapet gått in och även fastnat.

I lördags upplevde jag fritt fall ute i ligghallen. Stod högst upp på stegen, ca 5 meter upp och spikade fast elkabel på en bjälke. Den satans stegen fick eget liv och gled iväg. Med spretande armar och ben sökte jag fäste överallt men det enda jag fick grepp om var elkabeln. Pop, pop, pop, pop, pop lät det när kabeln slet sig loss från kabelklamrarna. Under mig hade jag en halmbal - tror ni jag landade på den? Icke, jag for ner mellan balen och stallväggen. Landade på fötterna med en stegpinne mellan benen. Jag var skitglad över att stegen inte hade fastnat på halmbalen. Stegpinnen var "bara" i knähöjd och åsamkade som tur var ingen skada på genitalierna.
Efter att ha svurit lite osande eder så var det bara att göra om igen. Då jag var klar och kom in var jag både stel och ledbruten. Hade sträckt mig mer än jag trodde. Jag måste ha sett ut som en flygande groda då jag for ner. Tur att det bara blev lite sträckningar.

Ulla fick i går reda på att hon fick det jobb hon sökt. Hon börjar redan den 1 december. Själv ska jag på en intervju i morgon och ytterligare en på fredag så det kanske löser det sig med pendlingen snart. Dessutom dröjer det inte länge till förrän min lillebror kommer hem från Afghanistan. Jag ljuger om jag säger att jag inte är orolig. Jag lyssnar mer aktivt på nyheterna nu än jag gjorde innan han for iväg. Jag hoppas de som är där kommer hem ordentligt till jul.

Längtar hem till Segersjö.

2010-11-17T19:50:00.006+01:00

Förra veckan skickade Ulla den här bilden hemifrån Segersjö. Det hade kommit rejält med snö. Ja, snö och snö det var väl precis så att vattnet kunde kallas snö då den var riktigt blöt och tung.
Då jag kom hem så var det bara att sätta sig i traktorn och röja upp det vita blöta. Ny traktormodell för mig men det gick bra. På farsdag drog Jessica iväg med mig på en fika i Marieberg. Under tiden lärde sig Ulla köra traktorn så att hon ska klara det då jag är iväg och jobbar. Då jag kom hem såg jag att hon klarat det galant. När bilden togs precis i början var det dock lite tvekande.Trots att det är fel fall på golvet i badrummet så är praktpjäsen nu invigd. Ett stort, rymligt badkar med jetstrålar och bubbel. Levande ljus och en god bok - kan det bli mycket bättre. Det var bara att koppla av och njuta. I måndags var det ju så dags att åka upp till Östersund och jobba igen. Jessica åkte med för att träffa lite kompisar ett par dagar. Känns inte så ensamt häruppe nu när Stina är med. Somnar gott med Stina liggande ner vid fötterna. Hennes lugna andehämtning gör att jag slappnar av och somnar så himla gott.
I morse mms.ade Ulla en den här bilden. En ensam Griima i hagen och ett par minusgrader. Jag längtar verkligen hem och hemåt bär det på fredag eftermiddag. På måndag morgon så är det dags för ännu en jobbintervju i Örebro. Har ett par andra ansökningar som ligger hos olika arbetsgivare. Känns bra att jag är på gång.

Idag var jag iväg med Stina på Djurmagasinet efter jobbet. Hon fick en resa på vibbraplattan där och verkade njuta än mer än sist. Verkar som om koppelrastning och lite lugn och ro gjort hennes ljumske bättre. Hon är spänd där sedan ett tag och det verkar komma och gå. Hon har inte ömmat där på ett tag nu så det är väl på väg att bli bättre.

Borta och längtar hem.

2010-11-06T22:00:00.003+01:00

Det är inte utan en viss frustration jag sitter i Östersund den här helgen. Skulle definitivt hellre vara hemma i Bolltorp med familj och hundar. Nästa helg blir det en "långhelg" då jag ska vara hemma och stöka på med allt som behöver göras. Ser fram emot att få ordning på nya gården. Funderar på om jag ska ta med mig Stina upp efter den helgen. Kan vara trevligt med sällskap och sedan kan jag ta med henne på lite flera behandlingar på "vibbraplatta". Nog saknar jag hela familjen men då jag såg den här bilden i fotoalbumet så saknar jag hundarna lite extra. Trots att jag är hundvakt åt Humlan i helgen så kan inte hon bota all min hundabstinens.Veckan som gått har varit smått kaotisk på jobbet. Det har varit fullt upp med mediakontakter, samtal med personal och patienter, för att inte tala om alla de extra administrativa uppgifter som skall göras efter den här typen av extra ordinära händelser. Känns i alla fall väldigt skönt att utfallet inte blev värre än det blev. En sak är i allafall helt klar och det är att jag somnat ovaggad på kvällarna den gångna veckan. I går eftermiddag var det som om all luft gick ur mig. Helgen kom precis lagom.

Är det väder i morgon så blir det en liten löprunda med Humlan. Hon är säkert i mycket bättre form än mig. Men jag måste ju börja någonstans för att komma igång. Nu är väl så bra som något trots vinterns antågande. På onsdag kommer Ulla upp och sedan åker vi hem tillsammans tidigt på fredag morgon. På torsdag är det urnsättning av Signe. Ska bli skönt att det äntligen blir klart. På grund av vissa omständigheter så har det dragit ut på tiden alldeles för länge.
Håller på att söka jobb för brinnande livet. Vore skönt att så snart som möjligt få tag i något i närheten av bostaden så att jag slipper att pendla någon längre tid. Det fungerar bra att vara inneboende och jag trivs i mitt källarrum men inget går ju upp emot att bo hemma.

Ännu en helg tillända.

2010-10-31T21:33:00.007+01:00

så har denna helgen också nått slutpunkten. I morgon blir det bil tillbaka till Östersund. Helgen har varit riktigt givande och konstruktiv. Den inleddes på fredagen med att jag fick återuppleva delar av mitt förra yrke. Efter en "incident" på jobbet när jag satt i bilen på väg till Örebro var det stridsledning av den högre skolan medelst mobil. Resan tog längre tid än beräknat men jag uppfattade att tiden gick fort då jag hade fullt upp med alla kontakter.

Väl hemma så var det dags för besök på IKEA. Där inhandlades diverse som under helgen blivit ihopmonterat och uppsatt. Och "nej", det blev inga delar över utöver de som inte skulle monteras.

På efter middagen var Ulla. jag och hundarna ute på en liten promenad, så nu kan ni se hur det ser ut på nya gården.
Stina och Griima vid infarten till vår ny gård. De båda damerna har anpassat sig riktigt bra och är fortfarande bekymrade över vildsvinens läten på kvällarna. Pepar, peppar ingen grisjakt än. Hoppas vi slipper också...
Översiktsbild på boningshus, uthus och stall med ridplan i förgrunden.Vi är grannar med ett naturreservat där bland annat den sällsynta guldbaggen huserar. Här sitter Ulla i tingsringen som är ett par hundra meter från vår gård och precis bredvid vårt pumphus och vattenbrunn.

Flyttat och klart etc.

2010-10-30T22:23:00.007+02:00

Det var nu ett bra tag sedan den här bloggen blev uppdaterad men nu är det äntligen dags. Har som sagt varit en hel massa saker som hänt och gjort att mitt fokus varit på helt andra saker än att blogga.

Kom hem helskinnad och brunbränd från Malta. Der var en välbeövlig och avkopplande resa. Något som både Ulla och jag behövde.
Stina har fortfarande lite problem med sin ena ljumske. Var iväg på djurmagazinet och hyrde in mig på deras vibbra-platta. Efter att ha varit lite orolig i början så slappnade Stina av rejält. Hon njöt verkligen av de 15 minuter som behandlingen tog.
Allt bohag, hästar och övriga djur är nu flyttade till vår nya gård vid Segersjö utanför Örebro. Det var verkligen som att komma hem. Trivs alldeles förträffligt bra där. Gården på Halåsen är såld och de nya ägarna har flyttat in. De fortsätter med att hålla hästar där vilket är kul eftersom allt jobb jag och Ulla lagt ner där nu kommer till nytta för andra.

Nu är det fullt drag i jobbansökningar och intervjuer. Jobbar på för att inte behöva pendla alltför länge mellan de två Ö´na. Den här helgen har så här långt tillbringats med att krypa omkring på golvet och montera en mängd Ikea produkter. Soffa, garderober och badrumsskåp. Fantastiskt nog så fick jag inga delar över!!!

På kvällarna här nere så hör vi vildsvinen grymta och skrika från grannens kohagar. Ett helt nytt ljud att uppleva. Vi har inte sett dem än. De är ju så förbaskat skygga och dyker bara fram här i mörkret. Första gången vi hörde dem så undrade vi vad sjutton det var som lät. Det var ny och lite exotiskt. Ska ta lite bilder på gården och lägga ut på bloggen.

På måndag bär det av upp till norrland för ännu ett par arbetsveckor innan jag på nytt kan åka hem och koppla av på nya gården. Men först ska ännu en garderob monteras och grejor packas upp och styvas undan.

Till våren börjar en ny tävlingssäsong och jag och hundarna har då ett mycket större tävlingsutbud inom närområdet än vi hade förut så jag hoppas på en aktiv tävlingssäsong under nästa år. En del tävlingar norrut lär det också bli hoppas jag.

Semestern är forfarande skön!

2010-09-27T19:48:00.006+02:00

Sitter i lägenheten på Gozo och har varit ute en sväng på FB. Förstår att ni där hemma i Sverige har det lite tungt med höstens väder. Tycker ändå inte synd om er då jag själv kommer att landa in i hösten på torsdag kväll. Men fram tills dess ska jag se till att njuta fullt ut av sol, bad och bara vara.Idag var vi i Xlendi och solade på klipporna. Då jag blev för varm var det bara att resa sig, ta ett par steg och sedan dyka i ett svalkande medelhav. Riktigt skönt att slippa stranden. Både på grund av sand och populationstäthet. Låter kanske lite konstigt då Malta faktiskt är Europas mest tätbefolkade nation. Till Gozo skulle jag mycket väl kunna tänka mig att åka till igen.I morgon blir det en privat sightseeing tur som sträcker sig över hela Malta. Det är Ullas kusins svåger som är taxichaufför och bor på Malta som ska köra oss runt i en liten minibus. Ullas kusin Marie anlände hit igår med 2 väninnor så det lär nog bli livat värre i minibussen.
Varenda gång jag ser en hund så längtar jag efter både Stina och Griima. För att vara helt ärlig så saknar jag faktiskt Morris och Millan också. Det är lite tomt i sängen just nu. Vågar inte tänka på hur det blir när vi kommer hem. Jo lite gör jag det och det är inte utan att jag ler då jag framför mig ser hur både Stina och Griima går igång. Det lär väl inte vara något bättre med Millan och Morris, men det lär inte hoppa omkring som tokiga utan mera på katters vis gnida sig mot en och ”äga” en. Ska bli kul att komma hem. Men först om några dagar……

Efter storm kommer stiltje.

2010-09-25T09:56:00.005+02:00

I natt fick vi uppleva ett rejält oväder. Vi var på väg hem från restaurangen då det först kom några droppar som enn liten varning för att sedan fullkomligt vräka ner. Blixtarna hade vi sett några på avstånd då vi satt och åt men inte tänkt mer på det. Vi tog i alla fall skydd under en utskjutande balkong medan det värsta vräkte ner. Då det lugnat sig lite så bestämde vi oss helt sonika för att gå hemåt trots regnet. Vi kunde ju inte bli mer än blöta. Väl hemkomna så brakade det loss ordentligt ute. Regnet kom i byar och det blixtrade kontinuerligt runt omkring. Då jag stod på altanen så dök bilderna som journalisterna tagit i Bagdad under bombningarna upp. Ljus och ljud stämde, dock inte anledningen som tur var. Det blev ingen avslappning i den svala kvällsluften på altanen. Bara att lägga sig i sängen för att läsa. Hade precis slagit upp boken då strömmen gick. Vad göra? Det bidde godnatt världen. Sov lite oroligt det det stormade så förbaskat ute. På morgonen var det lugnt och jag gick iväg till bageriet för att inhandla frukostbröd på rentvättade gator.

Dagarna går och vi njuter av att "bara vara" och ta dagarna som de kommer. I går hoppade vi på en sightseeing buss som gick runt hela Gozo. En fantastisk upplevelse. Det var också läckert att gå omkring i citadellet i Victoria som har sitt ursprung från 1100-talet.
Gozo är inget ställe att fara till om man vill parta loss utan mer ett ställa att bara vara på. Ett kanonställe att åka till för att uppleva lite lagom och ladda batterierna på. Så när vi kommer hem har vi verkligen laddat upp inför flytt.

Härom kvällen satt vi och tog oss något svalkande på en liten servering då "någon" ville feströka lite. Det var bara att gå in och köpa ett paket Pall Mall och en ask tändstickor. Plötsligt så var jag tillbaka i min barndoms stad. Tänk att det inte en var reklam på tändsticksasken!? "Sverige är fortfarande stort utomlands".

Så var det äntligen semester!

2010-09-21T17:09:00.012+02:00

Efter 8 timmar i bil, 3½ timmar på flyg, ½ timma i taxi, ½ timma på färja och 10 minuter i bil (väntetider ej inräknade) så klev Ulla och jag in i en härlig liten lägenhet på Gozo. Lite fika och sedan var det godnatt efter uppackningen.
På morgonen så vaknade vi till ett strålande väder och en härlig utsikt från lägenhetens 2 balkonger/terrasser.Då vi nödtorftigt mornat oss så var vi iväg till bagariet och köpte nybagat bröd. På ena terrassen satt vi sedan och avnjöt frukosten i ljuvligt väder och skön atmosfär.

Ullas 50-års firande blev lite av en flopp. I och för sig så var jag ute i sista minuten för att boka bord och så men man kan ju ha vissa förväntningar på personalen när man talat om varför man är där. Efter att ha specificerat mer vad jag var ute efter så löste de det men det var inte med mer än ett nödrop. Sättet de gjorde det på var nonchalant och nästan otrevligt. Det var orutinerad personal men desto större anledning att lösa saker på ett bra sätt ändå. Det blev i alla fall inte alls som förväntat och Ulla var nog mer besviken än hon medgav. Besvikelsen låg också i att det var ett ställe vi blivit rekomenderade. Vi får ta om det någon annan kväll under vår vistelse här på Gozo, på en annan restaurang.

Mer om äventyren här kommer över tid. Nu ska vi bara njuta av ledigheten, för att inte tala om den goa värmen.På bilden nedan kan ni leta efter två fel. Tog bilden idag när vi tog bussen till en badstrand på norra Gozo. Alla "kommunala" bussar är av märket Bedford och är nog från 50-talet. Trots det så är de superfräscha både in och utvändigt.Vi njuter av ledigheten så mycket vi bara kan. Och det är nu ganska lätt.

PS. Fick ett sms från Jessica tidigare i dag. Hon skrev, "Var finns hundschampot? Hundjävel!". Efter ett stillsamt svar och en fråga fick jag till svar, "Griima har rullat sig i skit! Jag kräks!" Just då kändes det ganska skönt att vara på Gozo trots att jag saknar världens bästa dotter och alla djuren......

Hemma igen efter 2 nätter på tåg!

2010-09-10T21:34:00.003+02:00

I onsdags kväll hoppade jag på tåget ner till Örebro. Jag hade tid för en anställningsinterju på torsdagen klockan 13.00. Förbindelserna mellan Östersund och Örebro är inte de bästa, så det blev nattåg både dit och hem. Självfallet blev det då en hel del tid över. Passade på att strosa runt i Örebro både före och efter intervjun. Frukost intog på Clarion hotell. Inget går ju upp mot en riktig hotellfrukost med extra mycket allt och sedan en rejäl kopp kaffe feteråt. Detta var en av de få gånger som jag inte hade en tid att passa så frukosten fick dra ut på tiden.

Upptäckte Örebro som en trevlig och vacker stad. Staden är mer utbredd än byggd på höjden och det är mycket grönt, parker och torg att vandra emellan.

Örebro slott ligger mitt i centrum som en naturlig fyr och vägvisare omgiven av vallgravar som det förmodligen finns fisk i. Jag såg ett antal som stod och fiskade runtom där.

Upplevde intervjun som lyckad för min del. Åtminstone så kändes det bra både under tiden och efteråt. Verkar vara en bra arbetsplats med bra medarbetare och ett bra ledarskap. Efter att ha fått verksamheten presenterad lite mer för mig så blev tjänsten än mer intressant (verksamhetschef för syncentralen). Det finns mycket att gå in på om jobbet som sådant men jag lämnar det därhän så länge.

Hemresan gick bra. Sov bättre på än på nerresan trots att värmen i kupen inte gick att stänga av. På morgonkulan var det bara att fotvandra från station till jobbet och börja på en ny arbetsdag. Himla tur att det är fredag i dag. En hel helg att se fram emot.

Så var vi på G igen!

2010-09-08T06:29:00.005+02:00

Det var ett tag sedan jag skrev och anledningarna därtill är många. Nu har det lugnat sig lite och jag är ånyo på banan. Hänt sedan sist är att DM är genomfört, inga strålande resultat men jag är nöjd utifrån de förutsättningar jag och Stina hade.

Har varit en hel del fix och trix med visningar av gården. DVS städning och visning om vartannat. Nu är det i allafall klart. Köparna skrev på kontraktet idag så nu ska det bara fixas till så att vi kan flytta till vår nya lilla oas i Segersjö.

Stor del av tiden har också gått åt till att ordna till saker inför "Storsjöhoppet". Sponsorjakt, samordning och dokumentation med mera. Tävlingen genomfördes i helgen som var och vi hade en fantastisk tur med vädret. Strålande väder att ha agilitytävlingar i. Både tävlande, funktionärer och sponsorer skall ha ett stort tack för att tävlingen blev så bra som den blev. På filmen här under kan ni se mina och stinas bravader på de olika banorna. Jag är jättenöjd med våra lopp. Vi hade kontakt, fart och fläkt men framför allt vansinnigt kul. Domarna hade verkligen lyckats göra roliga men lite luriga banor. Stort tack till Frida och Emma från Åre hundrehab som gav Stina friskvårdsmassage efter loppen respektive dag. Massagen gjorde att Stina inte var det minsta stel efter tävlingsdagarna. Något jag tar med mig. Stretching gör jag redan men kommer att lägga mer tid på massage efter loppen vilket är rejält skadeförebyggande plus att vi får en bra stund tillsammans efter loppen.

I kväll embarkerar jag nattåget söderut. Ska på en intervju i Örebro vilket känns lite pirrigt så här innan. Det hör ju inte till vanligheterna att man sitter på den sidan av bordet. Oftast sitter man på den andra. Förbindelserna mellan de två Ö jag far emellan är inte så bra. Åker onsdag kväll och kommer hem fredag morgon för att sitta i intervju ungefär 1-2 timmar på torsdagen. Men det ska bli riktigt roligt trots att det finns ett stort mått av spänning med.

Flyttlasset till nya bostaden går från Halåsen i mitten/slutet av oktober så nu är det packning av nästan allt. Det brinner lite eftersom Ulla och jag drar till Malta den 19 september. Då kommer Jessica att sköta gården och alla djuren. Hon som då är nyss hemkommen från Malta.

Dikeskörningar och laddning inför DM.

2010-08-16T22:12:00.003+02:00

Livslängden på en styrvajer till åkgräsklippare av märke och modell Stiga Villa, är cirka 10 år. Det blev jag varse i går när jag klippte gräset. For runt på de stora gräsytorna och närmade mig modigt ett djupt dike, djupaste. Med ett sardoniskt leende på läpparna vrider jag på ratten för att svänga av och klippa längs med diket. Det där leendet fryser fast i ansiktet då ingenting händer. Ratten är plötsligt alldeles lös, inget motstånd alls och framför allt ingen rörelse åt sidan. Hinner bromsa till lite grann innan jag glider över dikeskanten. Klipparen tippar och jag hoppar. Tur i oturen så slår inte klippagregatet i stenarna så knivarna klarar sig. En ostyrbar åkgräsklippare är väldigt tung att dra upp ur ett dike - bara så ni vet.Stina och jag laddar nu mentalt för att genomföra distriktets DM nu på söndag. Det är Föllinge/Krokom BHK som anordnar det på sportfältet i Krokom. Så har ni inget speciellt för er så gör gärna en utflykt dit för att titta på allt från tävlingsdebutanter till erfarna SM-ekipage. Och det finns alldeles säkert fika att inhandla också.Bilderna här ovan är tagna på DM i Timrå i fjol. Den viktigaste händelsen på ett tag hände faktiskt idag. Ulla var på mammografi med efterföljande läkarbesök vilket innan var ganska stressande. Efteråt var det bara lättnad och det gällde hela familjen. Det såg bra ut på bilderna och läkaren tyckte allt såg bra ut. Så det var med lättnad vi lämnade sjukhuset idag...

Mycket har hänt och mycket är på G.

2010-08-14T21:27:00.012+02:00

Nu har bilderna från Fäviken kommit. Tack till Emma på Åre hundrehab som tog dem. Stina tycker som vanligt att det är vansinnigt kul med agility.
Här ser det ut som om hon hoppar ut i världen via däcket och i slalomet påminner hon lite om Toker då han och Prosit dansar med Snövit på julaftonens Disneyprogram.

Vi har varit, ja egentligen är det Ulla som varit hamstervakt åt "Sötis" under tiden som ägarfamiljen var i Bulgarien. Jessica blev riktigt förtjust i den lilla gnagaren. Själv trodde jag vi flera tillfällen att vattenkokaren var på då han motionerade i sitt hjul. Det är ju inte de ljud som jag normalt hör ute i köket, roterande hamsterhjul - alltså. Jag trodde att någon hade flyttat vattenkokaren till hörnskåpet. Men "Sötis" bur var placerad uppe på skåpet för att vara på behörigt avstånd från våra duktiga jaktkatter.Ulla och jag var ute och cykelrastade hundarna en kväll. Jag såg att det var något som rörde sig på marken. Snabbt fångade jag det lilla hoppande djuret och lade det i handen på Ulla. Hon älskar ju alla små djur, så även denna lilla groda. Dock så pussade hon inte på den vilket jag var tacksam för...Senare på kvällen så låg det två stycken tjejer och myste tillsammans i sängen. De tycker verkligen om varandra, Millan och Stina.

Förberedelser inför vintern görs. I helgen töms ligghallen och skithögen. Tack och lov att jag får låna traktor av grannen. Men skåpan behöver ändå handfyllas eftersom jag inte kommer in med traktorn. Fint värre blir det, både inför vinter och flytt.

En vecka har gått sedan Fäviken.

2010-08-08T13:25:00.003+02:00

Det har gått en vecka sedan jag och Stina var på Fäviken och hade uppvisningar. Det blev sammanlagt 6 uppvisningar. Vi gjorde 2 per dag och det gick som smort. En publikfavorit blev när en ur publiken fick komma in och handla Stina på en enklare bana. Första gången var Stina lite tveksam men sedan tog hennes intresse för jobbet med hindren över. Dock tyckte hon nog att de publika förarna var lite långsamma för hon fick skälla lite på dem så att de ökade farten. Så nu är det bara att lägga 2010 års Fäviken game fair till handlingarna. Som ett tack för lån av hinder med mera så kommer Royal Canin att sponsra med lite priser till Storsjöhoppet. Emma, en praktikant på Åre hundrehab fotade en del på uppvisningarna och när de bilderna kommer så läggs de ut på bloggen.
Nästa år kanske det är någon annan som kör uppvisningarna i agility på Fäviken. Är ju trots allt en bit att åka från Segersjö till Fäviken. Men är sponsorn nöjd med de tidigare årens insatser så står de kanske för resan?

Veckan innan Fäviken så hade jag semester vilket var riktigt skönt och välbehövligt. Nu har jag varit igång en vecka och ser kanske inte direkt fram emot att jobba nästa vecka. Ser dock tämligen positivt på tillvaron för i september far jag och Ulla till Malta i 2 veckor - det blir en semester som heter duga. (undrar om det går att blogga från ordinarie dator därifrån? En sak att kolla med telia, min leverantör av mobilt bredband).En kväll i förra veckan såg jag och Jessica något riktigt häftigt när vi åkte hem från jobbet. Precis nedanför backen hemmavid var det 2 kungsörnar som cirklade lågt och skrek efter något. Kanske var det lockrop på avkomman att pröva sina vingar? Så nu håller vi ett extra öga på både hundar och katter när vi är ute. Men snacka om att det var mäktigt att se två kungsörnar på så nära håll.

Dags att turista i Jämtland?

2010-07-27T20:55:00.006+02:00

Ett tag sedan jag skrev på bloggen sist. Det har varit mycket på jobbet, en del resande söderut samt visningar av gården här hemma med allt vad det innebär. Nu har det lugnat sig lite.
Angående rubriken så var det Ulla som nämnde det i bilen idag när vi for till stan. När vi nu har bestämt oss för att flytta söderut så det är kanske på tiden att vi turistar lite i omnejden innan vi drar. Mus-Olles museum, Moose-garden med mera. Men om vi inte har varit intresserade innan varför skulle vi plötsligt titta på sådana saker nu? Jag tycker det är bättre att återuppleva platser som vi besökt och gillat för att fördjupa upplevelsen och få den förstärkt med oss ner till Närke.
På torsdag far jag till Fäviken för att bygga banan för agilityuppvisningar, fjärde året i rad med Stina. Kanske blir det sista gången? Så på fredag/lördag/söndag är det 2 uppvisningar per dag och lite prova på för hugade ekipage. Ska bli riktigt roligt. Nu är det bara att hoppas på att vädrets makter står oss bi så att det åtminstone är uppehåll. Mycket roligt har man sett sedan jag sist skrev i bloggen, vad sägs till exempel om;
* Millan (liten honkatt) hoppar på Griima, greppar henne om halsen och försöker bryta ner henne. Griima var mycket förvånad över den lilla kattans försök till kraftmätning.
* Morris (den återuppståndna grå) kommer med en fet sork och lägger den framför Millan (liten honkatt), slickar henne på huvudet och lägger sig sedan en bit ifrån henne för att se på när hon slukar gåvan.
* Lillfölet skrämmer slag på Griima då hon nyfiket går fram mot honom. Han frustar till och Griima gör en frivolt ut ur hagen.
* Stina rusar in för att skälla ut och kaxa mot Thinna. Saken är den att hon går i en annan hage. Hästen hon skäller på heter Jappra och har sällskap av en ardenner i hagen. När Stina ser ardennern och inser sin jättemiss flyr hon för livet. Hästarna tittar bara föraktfullt på den skräckslaget flyende...
* Två nyfikna nosar på en igelkott. Den är blixtstilla men luktar tydligen jättegott för båda hundarna upptäcker att igelkottstaggar är vassa. Förvånat fnyser de och nonchalerar det lilla taggiga livet så intensivt att jag bara måste le.
* Puma (dotterns katt) tog verkligen befälet över hundarna när vi hälsade på Sebbe i Katrineholm. När vi kom sprang hon rätt på hundarna, svansen rätt upp och utfälld till tredubbla storleken. Både Stina och Griima köpte direkt vem som var boss på torpet.

Och lugnet har åter lagt sig.....

2010-07-10T22:08:00.006+02:00

Ridlägret som Ulla och Jessica har haft är till ända sedan nästan en vecka. Kan det bero på detta som bägge hundarna ser så "söta" ut?Förvisso togs bilderna dagen innan lägret startade av min brorsdotter Stina. Trots sin ringa ålder tog hon riktigt bra bilder och lyckades med att fånga de båda håriga på ett härligt sätt.När ridlägret var över så vidtog operation storstädning, ute, inne, på loftet och i stallet. Inte för att ridlägertjejerna hade stökat till det mer än nödvändigt utan för att det på lördagen skulle vara visning av gården för eventuella spekulanter. Tack Sebbe och Caroline för all hjälp. Utan er hade vi fått jobba dygnet runt för att hinna. Visningen gick bra om man får tro mäklaren.

Klockan 23.30 på måndagen for jag och Ulla söderut. Under tisdagen kollade vi på fyra intressanta gårdar för att sedan sova hos Sebbe i Katrineholm. Onsdagen var det tre gårdar som fick besök av oss och vi kunde fara hemåt vid 19.00 tiden på kvällen.
Max i Örebro fick bli middagsrestaurangen för oss. Hemma igen var vi vid 04.30 på torsdagen. 2 timmar i sängen innan det var dags att fara till jobbet. Jessica hade som tur var hållit sig hemma då jag och Ulla var borta. Hon hade fixat till det bra hemma så att vi kunde ha en ny visning av gården på torsdagskvällen. Då mäklaren for så gick luften ur både mig och Ulla. Jessica hade farit på SM i Norrköping så Ulla och jag slappade verkligen på kvällen. Vi var faktiskt för trötta för att gå och lägga oss i rimlig tid. Vi hade ju dessutom en massa gårdar att prata om. Vilken av dem skulle kunna vara vårt framtida boende. Vi enades faktiskt om en, och det var faktiskt samma så vi slipper vara oense om vart vi eventuellt skall flytta. Intresseanmälan för jobb har jag också hunnit med att skicka iväg. Både till landsting och kommuner i närområdena. Bäst att vara på så stor förhand som möjligt.Morris, vår stora grå som i förra veckan "uppstod från de döda" katternas skara har verkligen börjat ta för sig, igen. Kolla bara på bilderna hur han påvisar sin "äganderätt" över Griima. Efter denna uppvisning gav han sig på Stina men då hann jag inte med att fota. Tyvärr så saknas fortfarande Doris, den lilla grå som är inflyttad från Jönköping. Hon har nu varit borta i två veckor.

I "mörkret" är alla katter grå.

2010-06-29T12:30:00.003+02:00

Ulla och Jessicas ridläger är i full gång. De drog igång i söndags. Det är fyra tjejer däribland min brorsdotter Stina. Jag har förklarat för Stina (brorsdottern) att om jag skäller så är det förmodligen på Stina (hund) och inte Stina (människa). Det ligger nog mer hos mig än hos Stinorna.

I går ringde Jessica på min mobil strax efter klockan åtta. Hon var helt förkrossad. Hon berättade att Morris (katt) blivit överkörd och dött. Det var bara ett att göra. Sätta sig i bilen och åka hem. Många tankar och minnen passerade i skallen på mig under den snabba resan hem.
Väl hemma möts jag av en rödgråten Jessica, fyra ridlägertjejer som pratar om döden som det mest naturliga i världen. Ungar är för härliga. Pratade lite med Ulla innan jag gick in i källaren för att säga farväl till vår lilla goknul. Jag kände inte riktigt igen honom, men han var stor och grå precis som vår älskade Morris. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. De kom utan att det gick att göra något åt.
Tog bilen för att åka upp och prata med en av grannarna om bilkörning och att vi har ridskola och be dem hålla nere hastigheten för att vara på den säkra sidan. Sedan skulla jag ringa till Jämtkraft som håller på med ett arbete på berget. Deras entrepenörer kör som tokar. Grannarna var inte hemma så jag for hem igen.
Jessica mötte mig då jag klev ur bilen och skulle precis säga något när hon spärrade upp ögonen och bara skrek "MORRIS" rakt ut. Vände mig om och såg våran Morris skräckslaget fly ner i en vägtrumma för Jessica rusade mot honom hela tiden ropande hans namn. Det visade sig vara en okänd hankatt som haft oturen att hamna i vägen för en ouppmärksam bilförare. På kvällen kollade jag med granngårdarna närmast om de saknade någon katt. Ingen hade någon grå som saknades. Vi är jätteglada att det inte var Morris utan någon annan katt som dött. Men där ute finns det säkert någon som saknar sin goknul. Vet ni om någon som bor i vår närhet som har en grå som försvunnit så kan det vara den jag begravde i går kväll. Be dom då att höra av sig. Trots allt är det skönt att veta vad som hänt med ens katt.Skylten här ovan fick vi från min syster med posten igår. Det var inte utan att det kändes lite kusligt när vi trodde att vår Morris hade vandrat vidare till de sälla musmarkerna.

Solen skiner och i morgon är det midsommar

2010-06-24T10:43:00.003+02:00

Förra veckan så föddes den ännu inte namngivna hingsten i hagen av Hrissla. Jag och hundarna kom ner strax efter det att det var klart. Det var lugnt och stilla i hagarna och hundarna var nyfikna men väldigt avvaktande. Publicerar nedanstående bild som en midsommarhälsning till er alla och jag hoppas ni får en bra helg.Den lille skrämde dock slag på Griima vid ett tillfälle. Han hade diat och var mätt och belåten då han lade sig ner för att vila en stund. Griima tog tillfället i akt och närmade sig väldigt försiktigt. Precis när hon skulle nosa på fölet så hickade han till vilket gjorde att Griima gjorde en frivolt och snabbt flydde fältet. Hon insåg dock snabbt att hon inte var förföjd och kom tillbaka men håll sig nu på lite längre avstånd. Stina höll distansen hela tiden. Hon har ju varit med om de har små djurens ankomst tidigare.

I samma hage går Assa med stor mage och där väntar vi på ytterligare ett föl, vilket kan komma när som helst. Hundarna lär väl vara lika nyfikna/blasé då.

Fullt upp....

2010-06-17T22:02:00.005+02:00

Här är det verkligen fullt upp. Förra helgen tillbringade Ulla och jag i bilen. Vi var nämligen iväg söderut för att titta på ett par intressanta gårdar. Den ena föll vi pladask för. Tyvärr verkar det som om även andra har fallit för den. Det dröjde inte länge förrän budgivningen var igång. Vi väntar dock in för att se vad banken säger om lån först. Under tiden kollar vi på hemnet efter ytterligare intressanta objekt, de finns vi har hittat ett par till av intresse.
Ulla fick svar på sin jobbansökan på "Mogården". De vill ha ner henne för en intervju och då får hon passa på att kolla på flera objekt.

På jobbet snurrar det på av bara farten, Upplevde något mycket intressant och samtidigt väldigt skrämmande i onsdags. Även mycket välutbildade och reflekterande individer tappar sitt sociala intellekt då de låter sig uppslukas av gruppen. Plötsligt slutar de att reflektera och far ut på ett fullt sätt som enbart kan betecknas som mobbing. Det verkar som om de blir omedvetna om sitt eget beteende och hur det uppfattas av omgivningen och den som blir drabbad av de kastade knivarna. Även de tysta bidrar till kränkningarna genom att ge sitt stumma bifall. Känns i alla fall bra att de inte möter patienter i denna destruktiva konstallation. Det är illa nog med att de kränker sina "arbetskamrater". Man blir bara så trött...

Med Jessica hemma så händer det lite mera grejor än brukligt. Hon skulle ut en sväng på Tinna och undrade om inte jag ville följa med på cykel och ta hundarna med. Det blev en skön tur med ett betydligt tristare avslut. Vi drog i alla fall iväg och Tinna var riktigt nyfiken på cykeln och väl uppe på Halåsbeget så ville hon tävla mot mig. Jag ökade farten och hon hängde raskt på i galopp som sedan slog över i pass. Fasen vad häftigt det var att vara jämsides med henne en bit då hon passade. Vilken enorm kraft det är som frigörs då hon gasar på i passen.

Griima och Stina följde med bra precis som vanligt. Nästan hela tiden. Griima drog iväg och kom inte på inkallningen som hon brukar. Efter någon minut kom hon dock glatt springande.
Jag vill framföra ett speciellt varmt tack till den linjearbetare från Jämtkraft som varit ute i skogen, endast en liten bit från vägen. Men det var mer än tillräckligt. Du såg verkligen till att skapa merarbete för mig denna kvällen. Jessica satt på Tinna och jag fick höra det välkända ljudet av kväljningar från henne. Detta har jag full förståelse för. Griima såg inte längre direkt kramgo ut och inte luktade hon godis heller. Åtminstone inte för mig och Jessica. Stina blängde föraktfullt på henne och såg till att hålla distans till det stinkande lilla kräket.Finns det något som kan se så ömkligt ut som en blöt hund? I detta fall en riktig "skithund". Till och med värre än när Stina rullade sig i stinksvamp förra året.

Ulla verkar trivas mer än bra med den lilla nykomlingen som plötsligt, en vecka för tidigt, en morgon uppenbarade sig i hagen. Trots sin litenhet så är han riktigt framåt och nyfiken. Utan tvekan stapplade han fram mot en lika nyfiken Griima och fick henne att vika undan. Frågan är väl om det var hund eller skitlukten som var mest spännande.

"Upptäckaren" & "Dräparen"

2010-06-10T22:06:00.003+02:00

I dag var mäklare Lisa här och fotograferade inför annonsen. Det blev fotat både inne och ute. Inne var värst eftersom vi fick flytta runt bohaget allteftersom fotona togs. Ute var det inga större problem, det var bara att hålla sig undan, vilket i sig kan vara svårt ibland. På onsdag nästa vecka får vi underlaget presenterat och tanken är att gården läggs ut för försäljning på hemnet.se kommande helg.
På lördag rullar jag och Ulla söderöver för att titta på fyra gårdar. Alla fyra är intressanta var och en på sitt vis så det blir spännande att se om annonserna stämmer med verkligheten.I kväll var jag ute och cyklade med mina två håriga adepter. Vi for upp på Halåsberget på den vanliga turen. När vi vänt och var på väg hemåt fick Griima spaning på något spännande vid sidan av vägen. Jag stannade till för att kolla vad det var och fick snabbt klart för mig att det var en sork som väckt hennes jaktintresse. Att det var en sork hördes på pipen den gav ifrån sig då Griimma försökte ta den. Under tiden gled Stina tyst upp vid sidan och tittade stilla på Griimas lite tama försök att ta sorken. Plötsligt dök Stina framåt och tog sorken precis framför nosen på Griima. Med en snärt på huvudet dräpte Stina sorken och stod stolt och vaktade sitt enorma byte mot Griimas nyfikna intresse. De jagar bra som team. En"upptäckare" och en "dräpare".

Nu går det fort igen...

2010-06-07T23:52:00.002+02:00

Helgen avklarad. Tävlade uppe i Umeå med verklig glädje och fart. Har inte sett att Stina har haft denna fart på tävlingar tidigare. Bara början? Placeringar har vi slutat prata om nu i klass 3. Nu är det bara fullt ös och lycka som gäller och vi hade fyra urladdningar i Umeå. Kolla själva på filmen.I morgon tar Jessica examen nere i Strömsholm. Ulla far dit med Solveig medan jag måste vara kvar hemma och jobba. Dålig planering - visst. Men Ibland är det svårt att parera. Som mycket stolt far kan jag meddela att Jessica nu kan titulera sig både som B-instruktör och C-tränare. I går fick hon veta att hon var mer än godkänd på examinationen i torsdags. Till och med bäst i klassen. Märker ni hur tuppkammen reser sig? I morgon kväll kommer så världens bästa dotter hem för att smälta utbildning och börja praktisera kunskaperna.

Hemma är det full snurr. Det skall plockas undan och städas inför mäklarens fotografering av gården på torsdag. Så under nästa vecka läggs nog fastigheten ut för försäljning. Ulla och jag tar och åker söderut på lördag för att syna "fyra" objekt i sömmarna. Två på lördagen och två på söndagen. Det ska bli spännande. Ulla har jobbat på kanonbra med att sy ihop resan och visningar så det inte blir en massa onödigt farande.

Så fram till torsdag kväll är det fullt drag på Halåsen. Fixartider värre..............

Storleken har en viss betydelse, trots allt.

2010-05-30T21:58:00.002+02:00

Söndagskväll och helgen är alldeles strax slut. Det har hunnits med en hel del under helgen. Tävling i Brunflo. Vedsågning och huggning. Tvättat och målat väggarna uppe i lillhallen. För att inte tala om att hundarna verkligen fått bekänna färg. Har cyklat med dom varje dag. Då jag varit hundvakt till Humlan, en border terrier, så har det varit tre hundar som farit runt då jag cyklat.

Älgarna mår riktigt bra av att äta allt det nya gröna som växt upp i naturen. Det gröna syns även efter det att det passerat genom alla älgmagarna. Inte när det ligger på marken men det finns ju hundar som tycker om det på olika sätt.
I fredags så hade Humlan, den lilla rackaren, rullat sig i älgskit när vi var ute på cykelturen. Hela bogen och ena sidan av halsen var full av detta naturens klet.
Började med att spola av tassarna på Stina och Griima innan Humlan fick ta plats i hon i källaren. Blötte ner henne och spolade bort det värsta innan jag schamponerade in henne ordentligt. Allt för att bli av med odören. Det löddrande schampot blev snabbt grönt av osmält klorofyll, så det blev en schamponering till innan jag var klar. Eftersom jag är van sedan tidigare att schamponera lite större hundar så märkte jag till min glädje att det gick både enkelt och snabbt att tvätta av en liten "border". Så visst har storleken en viss betydelse, åtminstone då det gäller renhållning. Peppar, peppar, varken Stina eller Griima har ännu hittat Humlans lilla "gotteplats". Jag hoppas att de inte gör det heller för de är ju något större att tvätta av......Ulla kom hem från Skellefteå där hon varit speaker på deras islandshästtävling. Hon hade haft en riktigt bra helg och var på ett strålande humör. Shoppat loss hade hon också gjort för hon hade med sig en ny sadel hem. Så nu ska det väl ut och ridas till veckan skulle jag tro. För mig så är det en ny arbetsvecka som tar sin början i morgon, måndag. Full fart mot en ny helg som hägrar, denna gång i Umeå där jag och Stina ska tävla.

Helg och tävling.

2010-05-29T19:44:00.003+02:00

Helg igen. Tiden bara rusar iväg. I torsdags hade vi en mäklare på besök. Vi ska kolla upp vad vi kan få om vi säljer. Tanken är att vi ska flytta söderut. Redan nu tittar vi efter en gård neröver som vi kan köpa tillsammans med Jessica och Sebbe. Jag kommer att jobba kvar och pendla, ett tag i alla fall. Ingenting är bestämt ännu men det är lika bra att vara öppen med planerna.

Ulla är i Skellefteå som speaker på en islandshästtävling. Solveig gör henne sällskap där så jag är hemma själv med hundarna plus Humlan som jag är hundvakt till under helgen. De får röra på sig rejält. Har cyklat med dem både i går och i dag. Även i morgon blir det en tur på cykel med hundarna upp på Halåsberget. Är så himla skönt att få röra på sig själv och samtidigt låta hundarna sträcka ut ordentligt.

I dag hade Roger sin tävlingsledarexamination i Brunflo. Det blev en massa starter så med antalet och det braiga genomförandet blev han godkänd. Jag och Stina gjorde tre starter och hade tre nollade lopp. En 3:e placering, 6:a och en 4:e placering blev resultatet efter dagen. Jag är mer än nöjd med vår insats. Det enda smolket i bägaren var att jag hade glömt att stoppa in en skiva i kameran så agilityloppet blev tyvärr inte filmat men hopploppen finns på youtube.Griima och Humlan var med och fick lite miljöträning. Det var lite jobbigt för båda med allt folk och alla hundar men de skötte sig bra och var lite trötta i skallen då vi kom hem.

Väl hemma var det dags att fodra lite hästar och fixa till lite. Målning i hallen stod sedan på agendan. Det var en del som inte blev gjort när vi målade sist men nu ska det äntligen bli gjort. Efter mycket om och men så fick jag till filmen från tävlingen i Tranås.Det var något digitalt vingel med det program jag använt tidigare så nu lyckades jag med konststycket att lära mig ett nytt program. Ja, hjälpligt åtminstone. I detta programmet fanns det en hel del andra roliga saker som gick att göra. Nu blir det till att skaffa sig lite tid för att prova på och jobba med "det senaste".

Ånyo en måndag som passerat.

2010-05-24T22:14:00.002+02:00

Ännu en helg som passerat. I går var jag och Stina på Jamtli. Vi hade tre uppvisningar och gjorde som vanligt succe. Ja det var nog mer Stina som charmade åskådarna än jag. Trots allt så kändes det helt ok även om det regnade lite av och till.Stina skällde en hel del på de hundarna som fick prova på "hennes" bana. Men hon är allt en liten publikfriare som charmar allt och alla. Prövade en helt ny grej på uppvisningarna. Då vi hade kört klart uppvisningarna så fick någon ur publiken komma in och prova på att handla Stina på en enklare bana. Var de bara tydliga och talade om vad hon skulle göra så löste hon ut det utan problem. Det var två ungar som fick testa och det gick bra. Tar nog med mig det upp till Fäviken. Stina gick även riktigt bra då jag handlade utan kommandon och bara använde kroppen. Det var riktigt häftigt att testa.
Griima fick också visa upp sina färdigheter mellan uppvisningana. Hon har mognat på sig ordentligt på slalomen. Har börjat räta upp käpparna lite och hon går på riktigt bra och krånglar sin vingliga kropp mellan pinnarna. Balansbommen rör hon sig över som om hon aldrig gjort något annat. Vem har kunnat tro att hon bara för en månad sedan konsekvent vägrade gå upp på. Gungbrädan väntar vi nog med ett tag till.

Annars så har helgen flutit på utan större våldsamheter och arbetet är som vanligt. Ja, vanligt och vanligt? Det strular väl på som vanligt med dagliga happenings och ändringar i sista minuten. Kunde väl varit lite bättre framförhållning kan tyckas.
Skönt att kunna komma ut och cykla med hundarna på kvällarna. Det har blivit lite av en ritual och tvång att ge sig ut en sväng på kvällarna. Känns riktigt bra och jag märker att konditionen har kommit tillbaka. Problemen med fotlederna har nästan försvunnit helt.

Stina is still the best of best!

2010-05-19T23:17:00.004+02:00

Onsdag och halva arbetsveckan har gått. Skönt. Kvällen avslutades med en dusch men innan det så var det ganska fullt upp att göra. Flexade ut från jobbet vid fyra för att åka hem och stoppa hö i säckar. Fixade ris och kassler. Ulla kom in och gjorde en kanonsås med tokade trattkantareller. Det var verkligen pricken över iét. Sedan bar det av till klubben för styrelsemöte vilket gick bra. Innan så tränade jag och Stina på klubbens bana. Blött och plaskigt så det stod härligt till men vilka repor vi tog på banan. Stina var som en furie i slalomet. Hoppade som en besatt när vi körde runt i en box. Ställde upp 6 hopphinder i staket och körde inkallning över hindren och styrde med handtecken. Hon gick klockrent. "So for me Stina is still the best of the best". Jag var fullpumpad med positiv energi när jag lämnade banan. Skulle tro att Stina också var det för hon gick med stolta steg och högburet huvud tillbaka till bilen och hon rullade ihop sig i sin korg och njöt då vi kom hem.Stina på en av de vackraste platser jag vet. En liten dal med en å och fullt med vitsippor på våren. Dalen ligger i Bankeryd, bara en liten bit från där min syster bor.

Så var denna helgen också slut.

2010-05-16T19:20:00.005+02:00

Det har varit en skön helg. Det har varit lite tomt eftersom Ulla varit i Timrå som speaker på en tävling. Trots ensamheten så har helgen flytit på i härligt tempo.
I dag fick båda de fyrbenta bekänna färg på agilitybanan. Det gick bra för båda två. De har ju lite olika förutsättningar och olika krav ställs också på dom. Med Stina gick det bra. Med henne jobbar jag med tempo vilket gick jättebra.Griima var en glädje att träna idag. Hon gick upp på balansbommen utan problem. De första två gångerna i koppel men sedan gick det som en dans. Hon fick sällskap av Humlan vid ett par övergångar. Snacka om att husse var stolt när hon utan vidare gick över utan lock och pock. Och hon som varit så himla rädd för balansen förut men nu är det förhoppningsvis ett minne blott. Bara gungbrädan kvar av balanshindren nu.
Jag tränade också slalom med Griima. Precis som när jag lärde in slalomen på Stina så kör jag Griima i "allé" med belöning på slutet. Peppar, peppar vi fick till det så att hon klarade alla tolv pinnarna utan att gå ur. Dags att börja räta ut pinnarna mer och mer för att efter ett tag köra på vanliga slalomet. Räknar kallt med att vi löst det till juli om inget särskilt inträffar som gör att hon backar.Som en blomstrande parantes kan jag passa på att nämna att gullvivorna slagit ut så när det är dags att klippa gräset måste gräsklipparen ta en omväg runt dem. Om inte så får jag en rejäl skällning av Ulla. Har nämligen klippt dom en gång tidigare och det är iget jag vill göra om. Tro mig. Och i morgon är det måndag, en helt ny arbetsvecka som även den avslutas med en helg. På söndagen så ska jag och Stina ha uppvisning på Jamtli vårmarknad. Kl 12.00 sparkar vi igång vår "show".

Sommar och åska.

2010-05-15T23:22:00.002+02:00

I dag slog sommaren till. Det var 14 grader ute när jag klev upp för att sedan stiga till 18 under dagen. Varmt och skönt men kvalmigt värre. Mycket riktigt så brakade åskan lös under dagen. Det blev bara ett kort men intensivt regn. Blixten slog ner i närheten vilket gjorde att vi fick ett kortare elavbrott. Cyklade med hundarna upp på Halåsberget. Det blev varmt värre trots att jag hade t-shirt.Efter cykelturen så var hundarna riktig nöjda och belåtna. Det var inte utan att de blängde lite på mig när jag fotade dem då de lagt sig till ro.
Har fått hjälp av Dennis med att fixa bilen. Avgasröret skall svetsas i morgon så jag hoppas att "mammas lilla blå" slutar låta som en gokart efter arbetet med svetsen.

Hemma i Jämtland igen.

2010-05-13T10:01:00.004+02:00

Det var skönt att komma hem igår. Skönt och behagligt väder. I morse var det dock inte så himla roligt väder. Mark och träd var täckta av blötsnö och det kom stora blöta flingor uppifrån. Ett härligt välkomnande jag fick av jämtland. På lördag ska det tydligen bli både sol och varmare men fram tills dess - regn. Huvva!

På vägen hemöver igår så lossnade avgasröret helt från den bakre burken vilket gjorde att det lät som om jag åkte omkring i en trimmad rallybil. Det lät som satan rent ut sagt. Det var knappt så att Stina ville hoppa in igen efter rastningarna.Jag stannade till på gården där Jessica gör praktik. Det bjöds på en rejäl fika, tack Doris, och jag filmade Jessica då hon red på Gandur. På gården har de ett rymningsbenäget sto med föl som självklart passade på att sticka när jag var där. För Jessica var det inga problem att fånga in rymmarna och återbörds dem till rätt hage.
I hönshuset hade de höns och dessa var naturligtvis av en isländsk ras. Ganska fräna var de också. Jag fick med mig en kartong med ägg som skall avnjutas i helgen. När jag kom hem så möttes jag av Ulla och en överlycklig Griima som riktigt kröp för Stina. Käkade lite sen middag som Ulla gjort. Satt gott med chili con carne efter en dag i bil. Lastade ur "mammas lilla blå". Ulla och jag hjälptes åt att natta hästarna innan det var dags att krypa till kojs i en säng full av djur. Riktigt trevligt att träffa syster och bror men det är alltid gott att vara hemma.

Solen skiner över Eksjö

2010-05-11T17:39:00.005+02:00

I går var vi förbi på Ing 2 och Daniel visade av sin arbetsplats samt gjorde vissa materielbyten på förrådet. For även förbi hundenheten där och hälsade på Erik och Helen. Stina (människa) var ute på övning så henne såg vi inte till. Helen visade oss en besynnerlig men lysande mojäng som de har när de tränar in preparatsök på hundarna. På bilden syns mojängen och hur en hund söker ett preparat av tolv. Imponerande uppvisning av både hund och hur Helen handlade hunden. Både jag och Daniel tackar så mycket för uppvisningen och den guidade turen.På resan söderöver så har avgassystemet på "mammas lilla blå" slitit hårt vilket gjort att röret nästan gått av vid infästningen till sista dämparburken. Försökte få till det med ljuddämparbandage men det ville sig inte. Får bli svetsning vid hemkomst till Östersund. Folk omkring trodde nog att de blev passerade av en förklädd go-kart med tanke på ljudet. Nu är det lite bättre, åtminstone ett tag.....

Daniel och Caroline har fått tag i ett jättefint hus som ligger fint i ett litet villaområde. Lagom stor tomt och fräscht och mysigt inuti. De ser ut att verkligen trivas som husägare. Lite småjobb har de framför sig som alla husägare."Mammas lilla blå" står lastad och klar på garageuppfarten för i morgon bitti bär det av hemöver. På vägen blir det ett kort stopp hos dottern för att kolla in var hon gör sin praktik och C-tränarutbildning. Förhoppningsvis så är det inte så sent när jag och Stina kör in på gården hemma. Trots sköna och trevliga dagar i södern så finns det inget som går upp mot att vara hemma. Jag tror att både Stina och jag är efterlängtade av Ulla och Griima. Det är ömsesidigt.

Skönt med lite ledighet och träffa släkt.

2010-05-09T17:18:00.005+02:00

När jag for hemifrån i torsdags så stod blåsipporna i full blom överallt ute i skogen. Det är så härligt att gå längs vägen och se att det lyser blått lite här och där bland brunt höstgräs.
Nere i Jönköping, dit jag ställde kosan i torsdags, är det inte så mycket blåsippor. Vitsippor finns det däremot i mängd.Bilden på Stina är tagen på ett ställe som ligger en liten bit från där min syster bor med sin familj. Det är en liten dalgång som alltid är så himla vacker på våren då vitsipporna kommer fram.

Det har varit fullspäckade dagar då jag varit här. Träffat gamla simmarkompisar. En kortis, men ändå. Besökt Mammas grav. Det blev ett känsloladdat möte. Jag hade Stina med mig och då jag satte mig ner vid gravstenen föll en tung saknad över mig. Det är tre år sedan Mamma dog men saknaden blir inte mindre med tiden. Man vänjer sig bara vid tomheten. Stina som är jätteduktig på att känna av sinnesstämningar satte sig ner bredvid mig och tryckte sin varma, pälsklädda kropp mot mig. Det gav både energi och glädje. Så trots att det rullade några tårar så var det tårar mer av glädje över fina minnen och saknad än över ledsamheter.

På lördagen kom Lotta och Leona och tittade på när jag och Stina tävlade. Får jag säga det själv så var vi riktigt duktiga som tog oss runt de svåra banorna. Summerar man helgens banor så var det några av de lurigaste vi har genomfört hittills.
På kvällen blev det stort gästabud hemma hos Lotta och Tommy. Jessica och Sebbe kom ner från Katrineholm. Daniel, Caroline och Stina (Daniels dotter) kom från Eksjö. Hanna och hennes pojkvän kristoffer kom och sedan var det ju Lotta, Tommy, Leona och jag så det var fullt hus. God mat och dryck i glada vänners lag. Kan det bli bättre?

På söndagsmorgonen så bar det av mot Tranås igen. Denna gången själv men det var inga problem att ragga upp två medtävlare som kunde filma och dokumentera de missar som vi gjorde. Ja vi och vi, det var ju faktiskt jag som styrde till att det gick lite fel. Mer om det då filmen blivit redigerad och utlagd på bloggen.

I morgon bär det av ner till Eksjö. Ska hälsa på lillebror tills på onsdag då det blir dags att fara norröver igen. Tänkte stanna till hos världens bästa dotter på en fika under uppresan. Under tiden jag varit här på sydligare breddgrader så har det faktiskt varit mycket varmare och behagligare hemma i Östersund. Här är det riktigt ruggigt väder just nu men det verkar klarna upp lite ute.

Det händer mycket omkring mig nu...

2010-04-25T19:52:00.008+02:00

Efter att ha varit lite för mycket på jobbet verkar det som om det lugnat ner sig lite. Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen sist. Jag har helt enkelt inte haft tid eller kunnat koppla av för att kunna vara lite kreativ. Men nu är jag på G igen.

När Ulla var nere hos Jessica så hade jag hundarna med mig på jobbet. De fick vara i bilen men de fick komma ut på promenader och bra miljöträning då jag gick en del av promenaderna genom centrum i Östersund. Och där såg jag faktiskt årets första krokusar och tussilago. .Lite underligt är det allt att man ska stöta på dessa tydliga vårtecken mitt inne i stan. När jag sedan for hem så kollade jag in dikeskanterna lite extra. Det lyste rejält gult av "tussisar" i gruset på sina ställen. Härligt med vår. Nu väntar jag bara på den härliga grönskan. Åtminstone blir jag lite knäpp då jag ser mig omkring och ser hur mark och träd börjar skifta i grönt. Just den första grönskan ger mig sådan positiv energi
Som sagt det är mycket vår ute. Dagligen brukar jag ta med mig hundarna och gå upp till väderradarn uppe på Halåsberget. Där händer det alltid något spännande för hundarna. En och annan uppflaxande tjäderhöna att spänna ögonen i. Fantastiskt nog så far de inte iväg och skäller efter dessa stora skogsfåglar. Häromdagen så trodde jag att de fått fel i skallen för de stog bägge och tokskällde på en liten knotig gran som växte i symbios med en tall. Tanken föresvävade mig att denna trädkombination måste vara jätteläskig för hundarna. Dock hann tanken aldrig slå rot förrän en liten grävling rultade fram. Herr grävling struntade fullständigt i hundarna, som håll sig på behörigt avstånd, och tultade ner till en vägtrumma som den gick in i. Då var hundarna snabbt framme för att skälla lite extra och dra i sig dofterna ordentligt.Så sent som idag när jag hade Stina med mig när jag cyklade upp på berget så fick vi se en vacker räv som gled över vägen. Stina riste i hela kroppen och ville dra efter på en liten hubertusjakt men hon stannade som tur var kvar och drog inte iväg. Hennes morrande gick dock inta att ta fel på. -"Stick, här styr jag verksamheten"!
"Mammas lilla blå" blev i går tvättad och vårstädad. På varje sida sitter nu de flashiga bilmagneterna jag fick i födelsedagspresent av Ulla och Jessica. Så nu lär väl ingen missa vad jag och Stina anser vara "Vansinnigt kul".

Efterdyningar

2010-04-11T20:20:00.003+02:00

Så har helgen passerat med härligt vårväder vilket fått snön att försvinna än mer. Stina och Griima hostar inte så mycket längre, mest när de har ansträngt sig så det är fortfarande koppelrastning som gäller någon vecka till. Tyvärr så var inte Stina den enda hund som fått med sig kennelhostan hem från tävlingen. Flera träningskamraters hundar fick också med sig denna oönskade parasit från Nordmaling.

Nu har sommardäcken åkt på. Både på Berlingon och hästtransporten. Ulla tar det nydäckade ekipaget och drar till Strömsholm på tisdag. Hon ska ner och hjälpa Jessica att flytta samt titta på någon hingstvisning eller vad det nu var. På vägen tar hon upp en unghäst som Jessica ska ha på sitt C-tränar prov, en av flera unghästar. Så jag blir själv hemma i veckan och jag hoppas verkligen att de två små håriga blir bättre så att de kan få leka av sig lite.Planen jag har agilitybanan på har snart torkat upp så att hindren kan sättas ut. Hoppas nu bara på friska hundar att träna med till nästa helg. Kanske tjuvtränar Griima lite på balansbommen ändå, hon är ju lite skeptisk till den. Längtar verkligen efter att få igång träningen på hemmabanan. Korta och intensiva kvalitetspass - kul, kul, kul.

Lagen om tingens inneboende ondska.

2010-04-06T22:03:00.003+02:00

I går kväll började Stina hosta. Först bara lite grann, sedan lät det som om hon fått kikhosta och hon hostad upp vitt slem. Ulla ut på nätet och spanade in veterinärsidor. Kennelhosta! Var kunde hon ha fått det? Efter att ha räknat på inkubationstider med mera så var svaret ganska klart.
Med största sannolikhet så fick hon med sig dessa bacillurer från tävlingen i Nordmaling. Kontaktade lite folk som var med och tävlade där för att de skulle ha ett extra öga på sina adepter.

På islandshästtävlingar har man något som kallas hästägarförsäkran där ägaren/ryttaren intygar att hästen är frisk och inte blivit utsatt för smitta under de senaste veckorna. Kanske något för hundsporten att ta efter då både utställningar och tävlingsarangemang är välfrekventerade och risken för smittspridning stor. Bara att ägaren/föraren intygar att hunden är frisk och inte varit utsatt för smitta skulle nog få ägaren/föraren att tänka till och ta ett lite större ansvar. Och ingen skulle behöva åka från tävlingar/utställningar med extrapassagerare på sina hundar och på så vis få tävlingssäsongen spolierad.

I kväll är dock Stina mycket bättre och har ingen feber. Hostan är inte så intensiv och kommer mer sällan. Nu gäller det bara att hålla henne lugn någon vecka så att inga följdinfektioner dyker upp. Vad gäller Griima så är det bara att hålla tummarna att inte hon smittats men jag tror det är att hoppas på för mycket.

"Downhill" - Absolut inget för mig!

2010-04-05T16:47:00.005+02:00

Påskhelgen lider mot sitt slut och lider gör väl jag också. Skulle så gärna vilja att påskhelgen är lite längre utan att behöva ta ut lediga dagar. Vi har haft alldeles underbart väder uppe på Halåsen. Snön förvinner mer och mer samtidigt som det kommer fram mer och mer saker som legat dolda i snön (både bra och dåliga saker).

Kollade hur det såg ut på min agilityplan. Fortsätter det så här med väderleken så är det läge att plocka fram hindren nästa helg. Jag vet tre stycken som då kommer att vara väldigt glada.

Den stora nackdelen med våren är att hundarna blir så förbaskat skitiga. Som tur är finns det snö kvar som de kan få pulsa i innan de tas in. Då har den värsta skiten lämnat deras små håriga kroppar. Lurade Stina & Griima att pulsa rejält i snön genom att köra lite uppletande med dom innan de fick komma in. Vips så var de bara blöta, men rena.
Var uppe på loftet och pumpade i lite vårluft i däcken på Jessicas cykel som jag ämnade tjuvlåna en stund för att träna hundarna. Tanken var att gå upp till väderradarn på Halåsberget och sedan glatt rulla hemöver för att få lite tempoträning på hundarna. Vägen har ju varit plogad och med det tövädret som varit måste den ju bara vara snöfri.

Jag kom bara en liten bit upp innan jag insåg att jag varit för positivt inställd. Det var snö kvar. Cirka 5 cm sockersnö med ett tunt lager skare uppe på. Det var dock det minsta problemet. "Folk" hade ju dessutom ridit på vägen vilket gjort att det var en massa små frysta gropar över i stort sett hela vägen. Tjurigheten tog dock överhand och vi traskade uppöver, hundarna och jag ledandes på en cykel. Väl uppe så gick det tämligen bra att cykla till väderradarn. Lite hoppigt och ett framdäck som ville åka sin egna väg ibland.

Det stora problemet uppstod när jag skulle rulla utför. För det första gick det ganska fort. För det andra fungerade inte bakhjulsbromsen så där himla bra och för det tredje så levde framhjulet sitt egna liv och ville svänga av vid varenda liten frusen grop som de smö söta hästhovarna gjort i snön. Det gick på nåder ner utan olyckor men det var riktigt nära vid ett par tillfällen. Har i alla fall fått en insikt och det är att "downhill" vore nog för mig ett 100%igt sätt att skada mig illa på. Lite snö på grusväg är den maximala cykelutmaningen för mig.
Både jag och hundarna fick dock ett riktigt bra träningspass.

Sol och värme - vår. Och länge är det ljust

2010-04-03T21:31:00.002+02:00

Efter en bra dag så är det inte utan att det känns skönt att det blir ljusare och ljusare för varje dag. Fotot här ovan är taget vid 20.00 ikväll och solen håller precis på att gå ner. Längre dagar och mer blir gjort. Dessutom så flödar energi ut i kropp och sinne.

Nu är det f-n i mig vår på riktigt!

2010-03-31T20:12:00.004+02:00

Det började redan på vägen till jobbet. På två ställen spelade orrtupparna för fullt och de blyga hönorna syntes skymta i bakgrunden. Under dagen smälte snön som fallit under natten och rann undan i rännilar längs gatorna i stan. På hemvägen såg jag årets första tofsvipa längs vägen. Tur att Ulla inte var med då hade hon väl velat plocka upp den lilla krabaten och tagit med den hem. Det var inte utan att den såg lite luggsliten och frusen ut i dikeskanten. Trots väder, snö och kyla så är det faktiskt vår. Tofsvipan har ju redan kommit.
När jag kom hem berättade Ulla att hon och Solveig hade varit ute och ridit en sväng. Halåsens "huligantikar" var naturligtvis med som följeslagare och hade som vanligt skött sig galant ute i terrängen.
Snart är det påsk med allt vad det innebär. I år kommer jag dock att sakna en nyfiken Jessica som rumsterar runt och letar efter sitt påskägg. "Ägget" har vi skickat via posten så det kommer förhoppningsvis fram till henne i morgon.

Måndag efter en kanonhelg!

2010-03-29T20:33:00.006+02:00

Efter en tröttsam dag på jobbet var det hem och ladda ner filmen från Nordmalig till youtube. Tråkigt att det tar sådan tid med mobilt bredband. I och för sig mycket bättre en den gasolkopplingen vi hade med modem innan vi skaffade "dongar". Det lär nog dröja ett bra tag innan vi får fast bredband på Halåsen....

Säsongpremiären för mig och Stina gick som på räls. 75% utdelning. Fyra starter och tre "nollade" lopp och detta i klass 3. Det var dessutom debut i agilityklass, i hoppklass har vi några starter sedan i fjol. Det blev lite tidsfel men det räknar jag bort då det är så himla tighta referenstider för de som inte har bordercollies eller andra superraketer på banan. Jag är jättenöjd med vår insats även med det lopp där jag diskade oss. Back on track täcket från Dille maskin & foder invigdes "skarpt" på tävlingen. Det fungerar verkligen bra. Stina var hur varm och smidig som helst när det var dags att börja värma inför start. Likaså kan jag tänka mig att hon tyckte det var skönt med värme på ansträngda muskler efter loppen.

Kolla gärna på filmen så kan ni själva se hur vi presterade och hur roligt vi hade. Roligt hade vi allihopa som var där från Storsjöbygdens olika klubbar. Det var många bra placeringar och lopp som vi fick se. Bland annat debuterade ett ekipage med först en disk följt av ett lopp med fem fel på lördagen. Det hände nog saker hos både hund och matte på natten eftersom det på söndagen blev 2 nollade lopp, med första placeringar som följd. Fortsätter de så här kommer de att bli riktigt giftiga i mediumklassen. Bra jobbat Stina & Lambert.

Nästa tävling för mig och Stina blir nere i Tranås i maj. Då åker vi ner och hälsar på min syster och bror med familjer och passar samtidigt på att gästa Tranås agilitytävling

Så var det förkylt igen! Trots det är livet gott att leva.

2010-03-24T08:51:00.007+01:00

Så har jag ånyo drabbats av det rackarns förkylningsviruset. Snoken rinner som på en dräglande hyena. Peppar, peppar har inte ont i halsen utan bara en liten irriterande torrhosta. Funderade ett tag på att sätta proppar i näsan för att hindra droppet. Men lagen om alltings inneboende ondska gör nog att jag skulle drunkna då. Det får droppa bäst f-n det vill. Finns ju faktiskt folk som inte gör annat än tillverkar papper som är avsett för dylika tillfällen. Jag stödjer dem i deras arbete då jag nu är en storkonsument av deras produkter.Nu har våren kommit. Klart och soligt, fortfarande lite kallt men dagsmejan tar bra. Snart är stalltaket helt fritt från snö. Skönt, det bara glider av så jag slipper skotta. Varje dag jag kliver utanför dörren, fodrar hästarna, rastar hundarna eller gör något annat nyttigt ute eller rent av "bara vara" har jag en av sveriges vackraste utsikter. En sådan där man nästan tappar andan av och fylls av livslust att få se. Det är verkligen skog, berg och dalar. På vintern såär det snäklädda fjäll vid horisonten som riktigt glöder när vårsolen ligger på.
Härom kvällen hade jag varit uppe lite längre än de övriga invånarna i huset vilket gav mig mer jobb än jag tänkt. Vad gör man då man ska krypa ner i sängen och upptäcker att den är full. Ödmjuk som man är så försöker man åla likt en orm ner mellan de små pälskädda vännerna för att inte störa deras vila. Det tog tid men det lyckades ganska bra. Det var bara Millan (katt) och Griima (hund) som lät irriterade när jag störde deras skönhetssömn.
Tyvärr så har Griima skadat sig igen. Förmodligen en sträckning i låret då hon sprungit omkring ute. Väderleken ger ju inte det bästa fäste för små hundtassar då det är blåis lite överallt. Idag var hon trots allt lite bättre och var inte så spänd som igår. Hon får massage och god omvårdnad av Ulla så det lär nog inte dröja så länge tills det är bra igen. Koppelrastning och uppföljning så att det inte blir värre. Tråkigt för henne eftersom hon alltid vill springa omkring och upptäcka världen gång på gång......

På torsdag kväll är det träning på Dille med Stina. Det blir en allmän genomkörare efersom vi på fredag åker till Nordmaling för att tävla lördag och söndag. Det är inte bara säsongspremiär utan även premiär att starta i klass 3 i agilityklass. I hoppklass har vi redan haft ett par starter. En spännande och rolig utmaning väntar oss båda i helgen.

Livet är fint, trots allt.

2010-03-17T20:55:00.007+01:00

Är inne i ett stim. Det är verkligen liv och rörelse runtomkring mig nu. Jobbet är i sig en riktig smältdegel där allt skulle vara gjort senast i går. Varför är jag inte förvånad? Vid sidan av jobbet är det också en hel del rörelse.

Styrelsemöte på klubben och jobba lite runt det med organisation och verksamhet. Det är faktiskt riktigt roligt att sammanställa verksamheterna och uppdragen för att få lite struktur över det hela. Samtidigt med detta så är det tävlingsledarutbildningen som upptar en hel del tankeverksamhet. Examinationstävlingen skall planeras och organiseras. Ja, det är i stort sett redan klart trots att den inte är förrän i oktober. Känns bra att ligga i framkant.

Nu verkar våren eller åtminstone vårvintern ha kommit på allvar. På väg till jobbet ser jag att orrarna har börjat samlas och spela på två av de spelplatser som finns längs vägen. Ännu är de inte så himla många men 10 stycken som rusar runt är en ganska häftig syn ändå. Förra årets rekord var 26. Då var jag tvungen att stanna för att titta en stund.

Nu är det dags att börja fokusera på tävlingsbanorna igen. Helgen den 27-28 mars bär det av till Nordmaling för tävlingar inomhus i ett ridhus. Den 25 den veckan är det träning på Dille vilket gör att jag och Stina kan känna av formen och finslipa en el grejor. Vad vet jag inte men något lär väl behöva utvecklas. Det blir även officiell premiär för back on track täcket från Dille foder & maskin. De ger fortfarande 30% på dessa till dem som är medlemmar i närområdets brukshundklubbar. Gör ett besök och prova vilken storlek din hund har.Ser verkligen fram mot nya djärva mål på årets agilitybanor som finns både lite här och där. Dessa kan vara officiella eller inofficiella tävlingar. Träningar på banan hemma eller på klubben. För kan man egentligen vara utan något som är så "vansinnigt kul"?

Nu kommer det att synas vilka som åker i "mammas lilla blå".

2010-03-14T21:03:00.002+01:00

Nu i kväll fick jag födelsedagspresenten av Ulla och Jessica. Magnetdekaler till bilen. Nu kommer det verkligen att synas vilka som är på väg. Roligt och lagom uppkäftigt. De åker på, en på varje sida så fort bilen blivit tvättad.
Tack så mycket för den braiga presenten.

En dag kvar till 48 och solen skiner.

2010-03-14T10:19:00.002+01:00

Efter sovmorgon så var det dags att kliva upp. Inser att jag imorgon blir 48 år. Skönt då har jag bara2 år kvar tills dess att jag kan gå med i PRO´s ungdomsavdelning. Det har varit en aktiv vecka med mycket att göra.

I går hade Ulla fixat middag med goda vänner. Helen, Jerry, Solveig, Fanny och Gudrun var här vi hade trevligt och pratade samtidigt som vi tittade på melodifestivalen. Rätt låt vann. Tidigare på dagen så var jag till Sollefteå på ett kort besök. Distriktsårsmöte. Bra organiserat och lett vilket gjorde att det flöt på bra och efter 2 timmar satt jag i "mammas lilla blå" på väg hem igen. Torra och fina vägbanor så det gick undan rätt bra hem.

I torsdags var jag och Stina på Dille och tränade. Blir lika förvånad varje gång jag kommer hem och inser vilken energikick det ger att träna med hundarna. Energin flödar in i kropp och själ och jag blir glad och lycklig. Ger krafter att se på den övriga vardagen med tillförsikt och glädje, trots att det inte alltid är så lätt. Om två veckor är det premiär för oss på årets tävlingssäsong. Nordmaling - inomhus.

Våren drog iväg en sväng eftersom det blev minusgrader igen. Inte många men det saktar ner snösmältningen. Solen lyser dock med sin närvaro och värmer. Töandet fortsätter men det går långsamt och det blir isigt på marken.

Söndag-mulet-plusgrader-träning

2010-03-07T22:12:00.004+01:00

Plus 3 grader och rejält med takdropp. Månne det var så att vintern är på väg att ta slut? I dag var det träning på Dille ridhus. Vi var 6 st tappra som samlades för att ha "vansinnigt kul". Det blev mycket träning under de tre timmarna då vi var så få. Vi var nog alla trötta efteråt, både hundar och förare. Just nu ligger Stina bredvid mig i soffan och snarkar gott. Efteråt var det att åka hem och ta itu med vedhuggning, lite stalltjänst och sedan ner i badkaret innan denna dagen fick gå till de som passerat.
Nu är det nog inte så långt kvar tills dess att det går att plocka fram agility-hindren på banan hemma. Längtar tills dess då det går att köra korta kvalitativa träningspass på egna banan.

Finväder och energi på G.

2010-03-06T22:02:00.004+01:00

Efter träningen med Griima i torsdags kväll så var det en trött Griima som tog igen sig i soffan. Träningen gick riktigt bra. A-hindret tog hon som om hon inte gjort något annat. Gungbrädan gick bra en gång men sedan började hon tveka. De övriga övningarna gick kanonbra. Banträningen gick också ganska bra.Både i går och idag var jag ute med hundarna på långpromenad upp till masterna på Halåsberget. I går var det rätt kyligt men idag var det riktigt skönt väder. Hundarna, framför allt Griima hade fullt upp med att kolla in alla älg- och orrspår som fanns vid sidan av vägen. Hon fick bra träning med all djupsnöpulsning. Stina som är lite mera världsvan stannad vid plogvallarna för att minimera arbetsinsatsen.
Senare fick dock bägge jobba på bra i djupsnön när jag gick längs hagstängslet för att ta fram den nedre tråden ur snön. På ett ställe hade rådjuren slitit av tråden så det var bara att laga. När jag var klar med stängslet var jag dyngsvettig. Det var inte bara hundarna som fick träning idag.

Vådan av att ha en katt som kan konster....

2010-03-05T14:28:00.003+01:00

I onsdags kväll satt jag i godan ro framför tv´n och avnjöt ett par ostmackor och en kopp te. Bredvid mig satt stora, gråa katten Morris och såg bedjande ut. Han tiggde för fullt på ett subtilt sätt som bara han kan göra. Ulla har sedan tidigare lärt den stora, gråa katten Morris att om man "klappar" fint på kinden så kommer det mat ur munnen på den man klappar. Problemet uppstår när man inte alls är inne på samma spår som den stora, gråa katten Morris. Jag hade nämligen gett mig den på att inte falla till föga och ge den tiggande stora, gråa katten Morris någonting.Dock ansåg den stora, gråa katten Morris annorlunda. Snabbt som blixten hoppade han upp i mitt knä och mottade med tassen mot mitt ansikte. Lika snabb var jag med att rygga tillbaka. Naturen och jakten tog över hos den stora grå katten Morris. Klorna fälldes ut för att infånga den undflyende matapparaten. Den stora, gråa katten Morris förmåga att utföra konster, här dock ej på kommando, resulterade i ett antal revor på sidan av näsan. Just då var den stora, gråa katten Morris billig och mitt hämndbegär enormt. Detta gick dock snabbt över för den stora, gråa katten Morris har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Men för en kort stund var den platsen tom.

Snöröjning och bilreparation.

2010-03-01T21:33:00.003+01:00

I går var det dags att röja snö. Började på gården och runt stallet. Det var fasliga mängder som skulle flyttas. Tog väl en timme eller så. Sedan var det dags att ge sig på ridplan. Det var mycket. Vet ni hur mycket snö som kan landa på en ridplan. Det tog mig över 2½ timma att röja plan så det blev en senare kväll än jag tänkt mig.

Ulla hade under dagen varit ute i det fina vädret och gått en långpromenad med hundarna. De var ute i 2 timmar så det var 2 nöjda hundar som mötte mig i dörren då jag kom hem från jobbet.
Efter jobbet var det dags att gå ner med skyffel till ridplan och gräva fram konerna och bommarna som jag tömde snö över igår. Tur jag visste var jag skulle gräva så det tog bara en kvart att ta fram dom. Ulla skulle ha lektion under kvällen och behövde dom. Att jag inte tänkte längre när jag satt i baklastaren i går kväll......

Bytte batteri på Berlingon och peppar, peppar. Det verkar som om det bara var det felet. Får se i morgon. Tur att vi känner Leif som kan det här med bilar. Han mätte upp batteriet i lördags och det gamla batteriet hade 3 celler som lagt ner sin verksamhet så det var inte att undra på att bilen inte fungerade som den skulle.

Mycke "plus" på gång just nu.

2010-02-27T10:43:00.005+01:00

Just nu är jag inne i ett så kallat "plusstim". I går kväll var jag, Ulla och hundarna på middag hos Marie, Leif och Anton. Det var jättetrevligt och alldeles för gott. Åt både mycket av varmrätten som var hel fläskfile som legat och blivit "kokt" i sås i ugnen och till det pressad potatis och grönsaker. Det var sanslöst gott. Väntade en stund innan vi högg in på den smaskiga efterrätten som var glass och en fruktsallad och till detta kaffe. Åt för mycket av det också. Tack en än gång för en trevlig kväll och sanslöst god förtäring.

Torsdagskvällen tillbringade jag och Stina i Dille ridhus. Ulla trodde nog jag var drogad när jag kom hem. Jag var så himla nöjd och stolt över vår insats både på träningslöporna och banträningen. Allt bara fungerade till 100%. Kunde lämna henne i slalomet och hon fortsatte med fart tills hon var klar och for in mot nästa hinder. På skoj testade jag för att se om hon fixade ett så kallat "staket" med 3 hopphinder utan att jag följde med. Körde det som en inkallning och visade med armarna. Jag skrattade hejdlöst - det funkade. Tur eller inte, på det igen. Och då blev jag imponerad, hon fixade det igen utan problem. På bankörningen så var det en del trixiga kombinationer men hon fixade allt galant. Hemma blev det massage och stretching för den lilla stjärnan.
När vi sedan kom hem så var Stina ganska trött, både i kropp och själ. Så hon kröp helt sonika in under täcket hos Ulla och slocknade. Åtminstone en liten stund, sedan blev det för varmt. Men hon sov gott hela natten

I dag blir det vedhuggning, plogning och sedan kommer Leif och kollar upp om han hittar felet på Berlingon. Hoppas det är ett skitfel.....

Kallare idag än igår

2010-02-22T16:25:00.004+01:00

I dag var det än kallare än i går. Det var minus 28 när jag klev upp och gick ut och gav hästarna. Men det var inte ett moln på himlen så det verkar bli en bra dag trots allt.Efter frukosten, som blev sen då jag gått och lagt mig igen. (Fortfarande rejält förkyld, men i morgon blir det att fara till jobbet igen.) Gick jag ut och fixade snön från "mammas lilla blå" som Ulla skulle ha då hon åkte på träning. Tro det eller ej men snön smälte faktiskt i solen på bilen. I och för sig bara lite men ändå. Plötsligt kändes det inte så himla kallt i solen, men i skuggan slog kylan emot en igen. Hoppas att det blir mildare och att solen håller sig kvar resten av veckan då blir det riktigt kalasväder för långpromenader med hundarna. Kanske till och med någon tur på häst för att de ska få lite tempoträning också.

Soffan är varm och skön en dag som denna

2010-02-21T11:34:00.005+01:00

Glömde bort att titta på termometern innan jag gick ut. Såg att det blåste och var ett lätt snöfall så jag tänkte att det nog inte var så kallt. När jag fodrat hästarna och gick morgonpromenaden med hundarna så upptäckte min kropp hur rackarns kallt det var. Öronen höll på att trilla loss inne i mössan, kindbenen tappade känseln och näsan ledde kylan rätt upp i välfyllda bihålor. Det var minus 20 ute och vindens kyleffektpå det. Med väl inpräntad matematik gav det en kyleffekt på ca 35 minus. HUVVA!
Dagar som dessa är gjorda för att ligga i soffan och mysa. Varmt kaffe och en brasa i öppna spisen. Även hundarna förstår att det är en dag för vila och social samvaro. Ett avstressat sätt att samla energi på. Det är helt otroligt vilket lugn och harmoni som sprider sig i kroppen då man har en hund liggande på sig. Närheten, tyngden och tilliten.

Tyvärr så finns det en del måsten även en dag som denna. Ved ska in och hästar ska fodras. Boxar skall mockas. Det är ändå saker som är ganska trevliga att göra. Det fodras inte så mycket tankeverksamhet så jag kan låta tankarna flyga under tiden. Faktiskt ett bra sätt att umgås med sig själv. Förutsättningen är ju att man tycker om den individ man möter. Annars kan det bli lite jobbigt......

Kallt igen.

2010-02-20T21:55:00.005+01:00

Så har kylan kommit tillbaka igen. Det är inget som gillas av hundarna eftersom de då kläs på i varma täcken vilket hindrar deras rörelsefrihet och busande. Trots kylan så var det strålande solsken och härligt väder för promenad.
Täckena till trots så njöt hundarna i fulla drag. Stina ägnade sig åt en av sina favoritsysselsättningar på promenaden. En och annan snöklump skulle ju "dödas". Den som led mest av kylan var jag, eller rättare sagt min rinnande näsa. Att en förkylningsnäsa ska vara så himla köldkänslig, trodde den skulle trilla av innan jag kommit halvvägs...

Fanny och Gudrun kom på besök och kollade på melodifestivalen. De hade med sig en riktigt smarrig blåbärspaj och vaniljvisp som vi mulade i oss. Melodifestivalen lämnade inga bestående intryck. Stina ligger nu uppkrupen hos Ulla och snarkar nöjt.

Förkylt, igen.

2010-02-19T16:10:00.011+01:00

I och för sig var det ett tag sedan jag var sjuk sist men nu är det dags igen. Jag och Griima fick stå över träningen på Dille i går kväll. Det var inte kul att sitta hemma och veta att vi hade kunnat ha det riktigt roligt.
Nu på morgonen var det bara at konstatera att arbetsgivaren får klara sig utan mig i dag. Kanske även på måndag men det hoppas jag inte.
Passade på att klippa klor, smörja trampdynor och rykta hundarna. Höll till ute i sadel-kammaren för att slippa dammsuga en extra gång inne. Bägge två var lite skeptiska till att bli ompysslade men då trampdynorna smordes så låg de stilla och bara njöt. Även om Stina på bilden ser lite lidande ut.
Nu ska jag ta in lite ved så vi slipper frysa när det är fredagsmys och "Let´s dance". Dock så skall jag ta ett hett bad innan för att driva de onda förkylningsandarna ur kroppen.